Usch, energin har tagit totalt slut för tillfället. Kroppen skriker ut STOOOOOPP men jag kör på. Vet hur det troligen kommer sluta, har varit där en gång innan och vill aldrig dit en gång till. Men hur gör man när allt snurrar på i 180? Jo, jag vet jag sätter skyhöga krav på både mig och min omgivning. (mest på mig själv men..)
Idag borde jag egentligen både dammsuga och köra en eller två maskiner tvätt. Men jag orkar bara inte. Jag borde byta julgardinerna till mer "vanliga", fixa kalaspresent till lillhönans kompis kalas på lördag. Borde verkligen träna för snart passar inga kläder alls längre. Borde även ta mig i kragen och åka till mina föräldrar och bara spela kort med mamma lite så hon får något annat gjort än bara sy och sticka massor till barnbarnen. (vilket hon visserligen älskar men ändå..) Föräldrar ja, inget kul alls att ha äldre föräldrar när det är sådant här skitväglag. Ringde dem igår och sa att nu håller ni er inne! Det är snorhalt ute. Men se, pappa skulle till läkaren. *suck* Nu är det ju ett år sedan han stöp som en fura i en insulinkänning då han var ute själv. Han är fortfarande inte bra i armen som han troligen knäckte på ett eller ett par ställen eller om det bara var nyckelbenet som tog smällen. Ingen som vet då gubbf*n vägrade åka in tll sjukhuset. 4 månader fick jag köra skytteltrafik för att ta hand om dem, plugga, jobba och ta hand om hus och hem.
Nåväl, mamma har inte ringt så han klarade sig nog bra denna gången. Men jag borde ändå ta och åka och umgås med dem lite.
Brevid mig stirrar nu en dammråtta på mig. Tror ni den är borta i morgon om jag blundar? Eller ska jag ställa ned en vattenskål så den växer sig ännu större och kanske hittar ut själv genom dörren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar