Lång, orättvis väntan..

Måste nog säga jag tycker att rättningssytemet i denna kursen är helt uppåt väggarna. Det verker inte finnas någon rim eller ranson på vilka som rättar, vilken ordning man rättas i eller möjlighet att ifrågasätta resultatet. Om man "missuppfattat" uppgiften ska man få en ny. Har man, enligt dem, förstått uppgiften får man komplettera och det ska göras snarast varpå man kan bli godkänd innan ens alla de som inte blivit granskade ens fått första utlåtandet. En kursare sa igår hon fått ett U och nu skulle få en omtenta men vad har hon lärt sig på det då?? Inser lärarna de kanske formulerat sin uppgift helt uppåt väggarna? Menar, är det många som fått U ligger ju inte problemet hos dem utan undervisningen, är det inte så de vill vi ska tänka? Att inte tillskriva de barn vi kommer möta i vårt yrke sen problemet utan se hur VI kan hjälpa/stödja dem..
I dag kom inte mindre än 5 mail på kort tid rörande hemtentan. 5!! Alla handlade om hur man ska göra vid U eller kompletering. Borde inte fokus läggas på att granska allas före energi läggs på sådant??
Just nu tycker jag det är riktigt jobbigt att vänta. För varje mail som kommer fastnar hjärtat i halsgropen medan jag letar efter mitt resultat. I lördagskväll kom ett mail som jag fick läsa 4 gånger innan jag insåg det var ett allmänt mail om hur de som fått svar skulle göra.
Lärarna talar om maktmissbruk.. Jag drar ingen liknelse men.. Tortyr anser inte jag höra hemma på en högskoleutbildning 2011. ;-)

Grupperingar

I våras var hela vår klass en grupp. I höstas läste vi utifrån våra inriktningar och nu i vår upplever jag det blivit något av grupperingar. Jag har hört från vissa det snackas en hel del skit bakom folks ryggar, nån hade rent utav ljugit ihop en historia. Det resoneras, reflekteras och känns verkligen inte alls som vår goa klass där alla kunde vara sig själva utan någon dömde.
Jag har skrivit förr att jag inte tänker befatta mig med såna löjligheter men tyvärr verkar det som bara för man umgås med x kan man inte umgås med y då x och y inte drar jämt. Låter väldigt sandlåda, eller hur? Nu vet ju jag något som kommer ändra en del, i varje fall sett ur mitt perspektivoch ju mer jag hör desstomer välkommet känns det. Tragiska är dock att detta beteendet finns och kanske tas med ut i arbetslivet sedan. Ett arbetsliv där vi ska jobba med barn och unga. Vilka lysande förebilder! Eller?

Kikar lite

Har suttit och gått igenom schemat (som borde vara spikat nu då det är vå veckor kvar till kursstart from måndag..) Summeringen blir att jag nog får fira min 35 årsdag samt 5-åriga bröllopsdag i mitten på juni, då kursen är klar för det kommer ta både tid och energi i nästa kurs. Tur det ligger lite VFUveckor i kursen så jag kommer ihåg varför jag valt yrket. (för någon direkt tid att vikariera på lär det inte finnas)

Annars så sitter jag med dokumentet inför seminariet på torsdag och försöker få ihop det. Dock står det att det ska vara en fyrfältare men jag ser bara tre.. Men, jag lugnar mig för antagligen kommer fjärde på torsdag eller så är det min skrivare som valde bort sista och då gör det ju ändå inget idag. Vi ska endast ha fyllt i tre till torsdagen ändå så.. Tycker detta nog har varit den rörigaste och mest stressande kursen hitills. Inga klara direktiv och kursansvarige säger olika mot varandra. Nåväl, nu är det lite drygt en vecka kvar på den och med lite tur och god vilja kan vi lägga den bakom oss när nästa kurs börjar. (dock hänger ju hemtentan över mig ännu som ett svart orosmoln men någon gång får väl även jag svar. Skrattar dock gott åt ena kursansvariges mail om att folk mailar och frågar om hur just deras gått..)
Nähä, så här blir inga dokumnet lästa eller skrivna så.. Trevlig lördag på er!

Lilla tanten då..

Ibland (eller väldigt ofta) blir jag mörkrädd för hur somliga medtrafikanter kör.
Idag kom jag körande i vänsterfilen som man kan köra antingen rakt fram (vilket jag gjorde) eller åt vänster. I högerfilen hade jag en combibil som hade sitt framdäck ungefär vid mitt bakdäck. Straxt efter vi kört förbi där jag kunde svängt höger, gasar människan i innerfilen varpå hon är ungefär med sitt framdäck vid passargerarsätet bak då hon inser jag kört rakt och att hennes fil och min går ihop. Istället för att bromsa (vilket dragkedjemodellen säger samt att hon ju var bakom från början) hänger sig damen på tutan. När hon sen släpper den kör hon ikapp mig, blinkar med helljus och hyttar med näven. Stackars männsiska att vara så kolosalt stressad att hon måste fram till varje pris. Visst, en kan tycka jag kunde ha bromsat och släppt fram henne men när någon ligger bakom är det ju knappast rimligt eller?
Nåväl, nu gick det ju bra men många gånger har man inte samma tur. (hon ska vara glad jag inte var en sån som den där mannen råkade ut för som fick en knytnäve i näsan för något år sedan för han tutat åt en kille vid ett övergångsställe..) Å det är ju bra att testa sin tuta ibland så man vet den fungerar........

Kommer ha så ont i fötterna

Men idag ska jag jobba heldag i butiken. Så himla kul! Saknar tjejerna så grymt mycket ibland. Livet var så mycket enklare när man jobbade. Inte lika många bollar i luften på samma gång jämt liksom. Inte för jag skulle vilja jobba inom handeln för resten av mitt liv (var ju därför jag tog steget vidare) men så enkelt allt var. Men att gå in så här ibland bara är så kul men det ger värk i fötterna och även om man tror man tjänar pengar så brukar de gå direkt tillbaka till företaget *fniss* Inte lätt att vara modeintresserad och ha en dotter som är "van" vid att ha nya kläder. (även om det blivit mycket bättre nu sen jag började plugga med att använda sakerna fler gånger.... Låter sjukt men så var det)
Nähä, lite mat i magen och så iväg!

Orkar inte lägga energi

Nä, jag orkar verkligen inte lägga nån energi på tramsigheter. Om 3 veckor startar en ny kurs och vad jag förstått är tempot bli aningen högre och mängden att läsa rejält mycket mer. I nästa kurs fick vi välja om vi skulle ha nya studiegrupper och då jag känner jag inte kommer kunna välja mina arbetskollegor senare så lägger jag ingen vikt i vilka jag ska bilda grupp med men somliga verkar tycka det är av högsta prioritet. Och jag lägger absolut ingen värdering i det, tycker bara det är lustigt. (har ju inte gått en kurs sen vi startade utan folk bytt och donat..) Men, jag har mina två vapendragare med mig och två helt nya som jag aldrig varit i samma grupp som innan så det kommer nog bli bra i slutändan. Det som jag anser är viktigt är att ALLA drar sitt strå till arbetena samt är pålästa inför träffarna vi bokar. Har haft tur med mina tidigare grupper där majoriteten haft samma inställning vilket lett till ett trivsamt klimat och uppgifterna gjorda i god tid så ingen större press känts.

Idag har jag och Ida varit hos mina föräldrar där hennes äldsta kusin varit och firat sitt sportlov i veckan. Ungarna har härjat och haft riktigt kul. Pappa och jag tog en promenad på ca 40-45 minuter. Han är riktigt duktig på att knata runt, även om det inte går fort eller så långt så tar han sig ut och får frisk luft. Idag tyckte han det var extra kul, då jag följde med :-) Maken är och hämtar Ida som inte ville följa med hem då jag åkte utan ville vara kvar och leka lite till innan kusinen for hem nu på kvällen. När de kommer hem ska vi göra en vitlök och saffransdoftande fiskgryta. Mummigt värre :-)

Slött och slappt.

Här får vi en hemtenta utlämnad. Datum är satta och det är samma förutsättningar för alla. Dock så började det knorras. Självklart ska man kunna få bli sjuk men ja, jag vet inte om någon annan frånvaro eller orsak till inte inlämning i tid egentligen är direkt okej. Dock hade någon gett "bra argument" till varför inlämningen av den slutgiltiga skulle skjutas fram några dagar (hade inte de argumenten varit bättre att satsa på i själva uppgiften?) Personligen tänkte jag att nä så f*n heller! De har satt en tid å då ska den in. Punkt slut. Men, av olika naledningar så sände jag inte in den på söndagen som varit min plan från början. Inte heller på måndagen kom den in, vilket varit sista dagen från början. Inte ens i går fick jag i väg den. Men, idag kom den så iväg och nu får vi hoppas den får g. Tyvärr innebar denna fördröjda inlämningsrätt att lärarna anser sig behöva längre tid på sig att rätta och därmed får vi mest troligen inte svar förrän nästa kurs börjat och då jag fått U förr vet jag hur tufft det är att sitta med fler uppgifter i en ny kurs som har fått allt fokus och försöka komma ihåg hur man tänkt på den underkända uppgiften för att få den rätt. Men, ce la vie!

Nåväl, idag är det slött och slappt här hos mig. Har gjort seminarieuppgiften till fredagen samt kikat lite på nästa veckas för att vara lite i framkant. Så, nu tänkte jag sätta upp fötterna och läsa något som inte är i närheten av skolarbete. Och det med gott samvete dessutom :-)
Hade förresten ett intressant samtal i går, tål verkligen att grunna på om det är värt mödan eller om jag ska passa på att njuta..

Underbara sol!

Efter fredagens totala väderkatastrof vaknade vi till solsken både igår och idag. Helt underbart!
Igår hann jag dock inte vara ute så värst mycket då jag lovat Ida en heldag tillsammans. Det innebar lunch på stan och sen lån av badkar hos svärisarna som var på båtmässan. På kvällen lyxade vi till oss med pizza och gottepåse. Men idag SKA jag ut i solskenet. Ida ska strax åka till en kompis för lite lek innan de ska träna. Lugna sköna söndageftermiddag för min del mao ;-)

Blåser bort!

Korsijistanes va det tar i idag då. På vägen ned till HV kunde jag gömma mig bakom mitt paraply men jag kom inte ens av skolområdet innan det vände sig utåin på hemvägen. Som tur var höll det men jag fick vinden rätt i ansiktet hur jag än vände mig för att slippa. Knatade förbi butiken och påminde chefen om tider inför sportlovet. Ja, vi på högskolan har ju inget lov men de som jobbar har barn som har det.. Ida har lov så jag har sagt jag kan jobba 2 dagar, samma dagar jag har skola då ska mormor ändå få vara barnvakt.
På hemvägen slank jag in på Hemmakväll och inhandlade en godispåse. Döm av min förvåning när killen i kassan frågar om det ska räcka hela helgen verkligen. Ja, sa jag och då till tre personer! Nu vet inte jag men nog borde väl dryga 400 g räcka?? ;-) Menar, vi har ju vettig mat å käka med, behöver inte äta oss mätta på godis.. Nåväl, jag knatade vidare hemåt å ringde till fritids och sa åt dem att Ida skulle gå ned och klä på sig så kom jag strax. Ida gnällde nästan hela vägen hem på blåsten och snön som kom i ansiktet. Väl hemma åt vi lite lunch sen kröp vi ned och vilade en stund ihop. *mys*
Nu vankas det tacos, Idas favoritfredagsmat. Sen sover vi nog sött allesammans i soffan lagom till vinjetten till Skavlan.. Det är fredagsmys det!

Misshandlad

Usch å fyy vad ont det gööööör. *gnäller och gnyr*
Idag tog jag tjuren vid hornen och gick slutligen till tandläkaren. Har bokat om denna tiden sen i början på december några gånger så nu kunde jag inte med att boka om igen. Oh my lord säger jag bara.. Är totalt misshandlad i käken. Kan öppna munnen typ 3 cm utan att det börjar smärta. (hur lätt är det att käka något då tror du??)
Å jag som bara gick dit för en undersökning... Nu var det dock så att en av mina lagningar hade släppt så han fick laga om den å bedövningen satt i som berget i dryga 3,5 timme efter. Vet inte men på något vis är min vänsterkäke liksom låst nu. Och gör då ont som f*n.
Nåväl, nu ska jag inte dit på ett år igen så jag får väl va nöjd.. Även om det sved som tusan i plånboken med efteråt...

Söndag redan?!

Kors i taket vad fort en helg går!
Fredagen gick åt till både en föreläsning, vilken som gav många tankar som jag förespådde, och sen en mysig middag på restaurang med maken och sen även några goa kursare.
Lördagen vaknade jag ganska tidigt på men låg kvar och drog oss en bra stund innan det blev frukost och sen hämta Ida som sovit borta. En tur förbi båten på vår resa till Strömstad och sedan mys med några goa vänner där. Första gången jag råkat ut för ett barn som gråtit när det kommit till mig.. Vi åkte hem ganska tidigt dels för det är så pass långt att köra samt att Ida ville se på melodifestivalen. (vilken jag kunde klarat mig utan att sett, sån sk*t!)
Idag vaknade jag ganska tidigt med men även idag blev det mysdragande i sängen innan frukosten. Nu har Ida 2 kompisar här och det är full rulle. Snart väntar dansträning för dem och då ska jag passa på att läsa lite samt skriva några avrundande ord på hemtentan. Sen var denna helgen också slut.. *suck*

Lider

Usch, vad jag just nu tycker synd om min älskade unge.
Helgen började så bra, mamma kom och hämtade henne från skolan (jag alltså) och så åkte vi till Överby för att köpa ett spel som släpptes idag för Nintendo DS. Hon fick visserligen betala för det själv men så lycklig hon var!! Hon skuttade brevid mig till bilen och jag kände detta var en bra ide.
Vi åkte hem och hon mer eller mindre slet upp plasten och började spela. Hon var liksom förlorad för omvärlden :-) Så ringde min chef från Lindex och sa de ringt från stället vi köpt spelet på. De hade hittat en mobiltelefon. Lite lätt irriterad på henne (jag på Ida alltså) åkte vi dit och hämtade ut den. I bilen såg jag dock hur den såg ut... Antingen har någon gått på den eller så för skärmen är spräckt och den är megarepig nu. Även hennes smycken som hängde på den är förstörda. Det var nu jag började tycka synd om henne. Det är ju inte hennes egen telefon utan en hon fått låna av sin pappa då vi tyckte det var onödigt med en ny lur. Försökte trösta henne med att det ju var en bra sak, att hon inte sparat länge till den och den nu var sönder. Det går att ringa med den och sända meddelanden men det är lite svårt att se allt på skrämen. Ida är otröstlig och säger hela tiden "pappa kommer bli jättearg" Nu kan jag lugna alla med att Idas pappa är inte personen som blir arg. Han kommer bli besviken och han kommer tala med henne om detta. Jag har förklarat att skulle hon tvingas köpa en ny lur för sin veckopeng skulle det ta henne runt ett år att spara.
Det som skulle bli en sån skön helg... Nåväl, hon lär sig en läxa och så även jag och maken.

Vill du veta en hemlis?

Ida och jag brukar viska hemlisar till varandra. Bästa hemlisen är dock den här..

-Vill du veta en hemlis?
-Jaaa!
-Jag älskar dig!

Varför vi tycker den är bäst? För den kan vi tala om för alla som vill höra :-D

Gäspar

Klockan är lite efter lunchtid och jag sitter här och gäspar. Stort! Har suttit med diverse skoluppgifter och visst, jag börjar få struktur men osäkerheten utifrån en viss lärares skriv"tips" får mig att tveka. Det är visserligen inga direkta "tips" utan mer som pekpinnar men jag kan tycka det är i senaste laget att komma på vi behöver upprappning nu.
Nåväl, läget är som det är och jag har arbetat hårt med att inte lägga in något personligt tyckande (vilket jag tycker är svårt då författarna till böckerna och föreläsarna själva har haft mycket personligt tyckande) Jag har även försökt att inte ha med sånt som han"tipsar" oss om att undvika så jag är ganska nöjd med texten. Frågan är dock om det kommer ses som ett samhällsproblem det jag skrivit om. Nåväl, det återstår att se. Vi ska ju få tre försök på oss att få det "rätt" så..
För att få till lite avslappning men ändå skolarbeta så ska jag fortsätta läsa min skönlitterära bok nu. Krypa upp i makens fotölj och vira in mig i några filtar och läsa. I morgon har vi seminarium men tack och lov inget som ska förberedas till just det. Anar dock det kommer väcka MÅNGA tankar och funderingar..........

Samhällsproblem

I mitt samhälle, mitt egna personliga där bara JAG ingår har jag just nu ett gigantiskt problem. Eller ett är det egentligen inte utan fler.. ;-)
Mitt allra största problem är att min ork är som bortblåst. Inte ens sådant som jag ÄLSKAR att göra är roligt utan känns som ett krav.
Sedan är det detta med skolan. Jag VET jag är en underbar pedagog (både hört av andra pedagoger och från barnen som mött mig i min yrkesroll och de är ju de största kritikerna) men jag kan inte för mitt liv se VARFÖR det är så jäklans viktigt att skriva akademiskt. Jag kommer inte kunna kommunicera med barnen jag kommer arbeta med sedan på det språket, jag har svårt att se att alla vuxna kommer vilja/kunna/orka ta in information från förskolan på akademiskt språk. (räcker ju bara att läsa om hur svårt folk anser det vara att fylla i en sjukfrånvaroblankett på försäkringskassan för att ana "språket" är för främmande för oss vanliga dödliga). Jag kan köpa argumentet att vi ska kunna argumentera för vår sak och inte ha personligt tyckande involverat MEN! precis som vår gästföreläsare sa i en artikel i lokalblaskan i dag så bör fokus ligga på vad som gör att så många faller mellan stolarna pga de krav som ställs på den enskilde individen. (däribland vi studenter som inte utbildar oss för att bli forskare eller doktorander utan för just kärleken till yrket..)
Ett annat samhällsproblem i MITT samhälle är att jag överhopas med jobb. Både inom handeln och förskolorna. (vilket jag är jätteglad för då jag ÄLSKAR att jobba men, orken finns ju inte pga ekorrhjulet som går så in i bänken fort)
Jag VET jag tar på mig för mycket både inom den betalda delen och den obetalda men jag intalar mig själv jag gör det för jag trivs med det och mår bra av det. Naivt eller? ;-)
Ett annat problem som jag egentligen varit inne på redan är detta med TID. Att något så abstrakt kan styra ens liv så till den milda grad. Det är deadlines hit och läggningsdags dit, mattider, träningstider, egentider, familjetider, kompistider och tandläkartider. Den som uppfann tiden och klockan borde få en fet fot där bak! på tal om det, nu är det verkligen hög tid att rusa för att hämta Ida på träningen. Tjing!