En fundering kring interkulturalitet..

Om jag inte totalt missförstod läraren jag talade med i fredags så ska man helst möta en fråga från ett barn med en fråga tillbaka. Tex om ett barn frågar varför en neger är mörk så skulle man helst fråga varför barnet själv inte är det. Att försöka ge barnet en förklaring på varför det är skillnad skulle sätta den som gör det i en vi och dom position. Inte bra. Inte bra alls. Dock så står det på sidan 8 i LPFÖ 98 att arbetslaget ska lyfta fram och problematiseria etiska dilemman" På samma sidan står det också att
förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förståelse för att alla människor har ett lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett kön, etisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder.
Lär sig verkligen barnet något om man konstant bemöter dem med en motfråga? Är det inte bättre man tillsammans med barnet letar upp ett svar som man tillsammans kritiskt granskar? För även om vi pedagoger på skolan ger barnet en motfråga så kommer barnet med all sannolikhet stöta på en person som ger dem ett svar som de utan kritisk granskning tar som rätt svar. Vem vet, kanske får barnet samma svar som jag fick när jag i söndagskola i början på 80-talet "Gud glömde dem för länge i ugnen."

Hur tänker de?

Att snön ställer till lite (??) elände har de flesta märkt. Maken sa i morse att varför ringer inte skolledningen runt till lite föräldrar och ber om hjälp? "För att de inte kan betala för hjälpen" svarade jag. "Men" sa maken, "jag åker hellre till skolan och kör lite skottning oavlönad några timmar idag än är tvungen att bli hemma hela dagen oavlönad i morgon för att skolan är stängd." (att han alltid ska va så vis min man.. *fnissar*) Han har ju så rätt.
I varje fall så åkte han och skruttan iväg här så jag fick gjort klart mina övningar inför vfun och lite annat skoljox. När jag satt där så ringde tösens fröken. Det som de kan erbjuda i morgon, då skolan är stängd är att man kan lämna barnen kl 9 och hämta dem kl 14. Ingen skollunch för matsalen är stängd. ingen utevistelse för skolgården är helt full med snö från div tak mm. Och man måste lämna barnen i klassrummet och hämta dem där med, inga barn får vara ensamma på skolgården. Det blir heller ingen undervisning utan mer en form av förvaring. Och så tillade fröken att de flesta svarat henne de håller sina barn hemma.... Underförstått, Håll gärna er dotter hemma. 9-14 hjälper varken mig eller maken. Allra minst mig som har närvaroplikt.

En annan sak jag tänkt på nu med snön är snöröjningen. Nu då det töar vore det ju kanonsmart om det kom en plog och körde upp snön/slasket som ligger och som kommer bli snorhalt när/om det fryser på. Nä, då kom det en grävmaskin med skopan uppe och plattade till det?? Och vad gjorde det för nytta tror du? Nä, precis, ingen what so ever.
Hur tänker de egentligen?

IKT redovisning samt kolgrillade hamburgare

Efter en något förvirrad förmiddag kom så IKT redovisningen. Datorer och ting där kring är inget jag är så nervös för men att bli granskad, ifrågasatt varför jag valt just si eller så är inget jag är så stort fan av. Att vissa alltid ska dra vissa saker till sin yttersta spets är något jag heller inte gillar. Alla är olika och tycker och känner olika och ingen har den minsta rätt att häva ur sig vad som helst. Kan vara för jag är lite extra känslig just nu men stundtals gillade jag absolut INTE stämningen som blev i salen.
Om själva bilderna tyckte jag det var kul att få se hur alla de andra har det på sina ställen. Busken som Charlotte tala om vet jag inte hur många gånger jag fiskat ut Ida ur. Eller som jag fått hämta snuttefilten eller kanin kanin ur. (ja, gosekaninen hette kanin kanin)
Till slut var dagen i varje fall över och ett gäng hade besämt sig för att gå ut. Jag kände verkligen att jag inte pallade med det så jag åkte hemåt. Där maken skottat en del av altanen och gjort en liknande isbar där han dragit fram grillen, ställt ut några öl/cider på kylning och innan på dagen grillat korv med Ida och hennes kompisar som varit här under dagen. (nej! De fick ingen öl eller cider!) Så när jag kom hem fick jag snällt svida om till termosarna och så kom några vänner på kolgrillade hamburgare med något kallt att dricka. Slog mig där och då att om drygt 2 månader ska båten ligga i havet... *längtar*
När hamburgarna var uppätna förflyttade vi oss in och det som bara skulle blivit en stående hamburgare blev snack i köket till kl var nästan 20... Mysigt som tusan och nog precis vad jag behöver.
I morgon ska jag åka och handla bara till mig själv. Behöver nya skor och byxor. Bara för jag faktiskt behöver så lär jag inte finna några.. Men jag SKA i alla fall ut och kika.

VFU fundering..

Alltså. I princip alla skolor och förskolor i Trollhättan är stängda pga rasrisk med snö eller för att utrymmningsgångarna är blockerade av snön som röjts ned från taken. Denna veckan gör det inte mig så mycket att det är stängt för jag har gärna min dotter med mig men nästa vecka ska jag ut på VFU och förskolan jag är på är stängd. Vad jag förstått har den varit stängd hela veckan. Pga snön.
Min fundering nu är att OM förskolorna/skolorna är stängda nästa vecka nån/några dagar pga snön, får vi frånvaro då? Jag menar, jag kan ju inte rå för att det kommit massor med snö. Vi har ju trots allt uppgifter att planera som om vi inte kan vara där en dag bör vi väl kunna få den dagen till planering, eller?
En kompis sa att jag nog inte skulle oroa mig men jag vill ju inte få frånvaro för att förskolan är stängd. Nån sa att vi skulle fått frånvaro om vi gått och gjort omtentan på fredagen men det kan vi ju orimmligtvis ha fått för vi gör ju skolarbete och är inte frånvarande. (nu blev ju omtentan flyttad till en lördag, vilket ställde till ett helvete för mig men men.. Lilla jag räknas ju inte)
I alla fall, jag vägrar få frånvaro pga stängd förskola. Det är ju inget jag kan påverka själv. Visst, man kan inte påverka om man blir sjuk heller men detta bör ligga helt utanför anser jag.

Gestaltandet

Oj vilken rolig dag vi haft idag! Skrattat gott och på vissa ställen riktigt rått. (förstora byxor och för små kallingar/inga kallingar är ingen hit kan jag meddela..)
Lillkråkan var med och det allra mesta tyckte hon var stenkul. Många nya lekar att leka fick vi. Hon ville leka alla när vi kom hem i princip..
Enda jag tyckte blev för mycket var genustänket. Vi tycket det var skitkul att se och givetvis bra att det lyftes fram men för barnen blev det fel. Det blev i hennes värld makabert med skäggiga gubbar i kjol och medan vi andra nästan vek oss av skratt satt hon helt oberörd och riktigt så är ju inte tanken med genustänket. Vi ska ju rikta in oss mot barnen och det gjordes uppenbarligen inte. Sedan, om jag ändå är lite kritisk så kunde några grupper allt lagt ned liiite mer tid på sina framföranden. Självklart kan det bli flummigt och så när vi är många grupper men lite improvisation?? Sånt måste man har massvis med när man jobbar med barn.
Min egen del då? Hur gick den? Jo, den gick fint tyckte jag. Enda riktiga tabben jag gjorde var att jag sa ju helt fel frukt.. *suck* Förstörde ju hela ramsan men.. Där kom sen improvisationen in och det löste sig allt till slut tyckte jag nog..*fniss* Bästa betyget kom nog när en kursare sa de inte ens märkt när vi gjort övergångarna mellan två övningar. Och från min lillkråka då.. Visst, hon är något partisk men än i några år ser jag gärna att jag är hennes stora förebild. Dock stötte jag på ett liiitet problem efter denna dagen med henne på min skola.. Hon tror att vi har såna här roliga dagar hela tiden..

Inför gestaltandet..

Måste nog säga att den delen jag är mest delaktig i känns grymt bra. Viss oro för en annan del finns men allt löser sig. Meningen är ju att vi ska leka och ha roligt, så det är bara att släppa lekbusen i en lös och leka!
Ska bli riktigt kul att se alla andras gestaltningar. Lillhönan ska ju vara med så de kommer få ett kvitto ganska omgående på om det var kul eller inte. Fick även höra idag att det kommer vara några från en annan klass med på vår redovisning, spännande!

Annars har dagen idag varit ganska så tung. Från att ha tyckt jag haft bra koll på vad jag sysslat med så åkte jag ned ganska hårt igår. Men men, bara att arbeta upp sig igen. Som en kursare sa, jag ska inte ta det personligt. Fast det är ju självklart jag gör. Det är ju JAG som skrivit det och JAG som lämnat in det så jag kan ju inte skylla på någon annan. Fast som en kompis påminde mig om när jag var som deppigast igår; en klarad tenta gör ingen lärare till bra, det sitter i själen hur man är som lärare. Hon är så vis min lilla gosEmla.

Underkänd.

Allt här i livet är en tolkningsfråga. Läraren som rättade min tenta valde att totalt feltolka min text och därmed underkänna mig. Trots att jag hade skrivit tydliga mål, delmål, utvärderingar, åtgärder. motiveringar samt uppföljningar så ansåg han dem saknades. En del jag skrivit var "Det stora övergripande målet är att oavsett kön ska barnen ges en utvecklande tid på förskolan. För att nå dit kommer pedagogerna arbeta mot delmål så som att läsa och diskutera sagor." Här valde han att olka det som att delmålet var att läsa och diskutera sagor. Men det sa jag ju inte. Jag sa att det var ett av arbetsätten. I delmålet skrev jag istället att "alla barnen att med trygghet välja både självständigt som i samhörighet med övriga barn i gruppen." Att oavsett barnets biologiska kön ge en utvecklande tid där det läggs en tonvikt på lärandet.
Jag förstår att en ensam lärare inte kan mäkta med att rätta 230 tenotor men samtidigt tycker jag att det är fel att någon annan (oavsett om alla "ska" följa samma linje för det görs inte) rättar.

Jaja, grattis till er som klarat er och ni kan ju sända en tanke till mig den 27e mars då jag får sitta med omtenta, två släktkalas som får ställas in och reflektionen som ska in på tisdagen.

Skottarkväll

När de flesta är lyckliga för de orkat skotta sina uppfarter mm så får jag och maken dra på oss våra termosar ännu en gång för att skotta hos mina föräldrar. De har en ca 20 meter lång gång för att komma in till huset från vägen. sedan ca 10 meter lång väg till parkeringen och en parkering lång nog att rymma 2 bilar efter varann. Nu denna vintern har de dessutom 1,5 meter extra utifrån vägen att skotta med. Så när vi är helt slut efter att skottat vid vårt eget hus har vi ett kvar att ta hand om. Mamma orkar inte och pappa sitter ju med bruten höftled.
Nu då det varit snökoasväder ute så har de inte haft hemvården på besök heller. De fixar ju egentligen allt själva men tryggheten att veta någon annan kommer är ovärderlig för dem. Men nu har jag och maken skottat så de ska kunna komma fram och hjälpa mor och far. Men vi orkade inte ta hela parkeringen. Hade vi bara haft ett hus hade vi nog mäktat med men nu gick det bara inte. Jag ramlade dessutom ned för yttertrappen då vi skulle åka dit och drog till vänster axeln. Ont som satan gjorde det men blev nog bara en sträckning för jag har ju som sagt skottat efter. En riktig skitvinter tycker jag det är just nu. Jag älskar snö men nu är det på tok för mycket. Inget roligt alls längre.
Men nu ska jag ta en lång dusch sedan en kopp tea och krypa till kojs. Ska ta mig till skolan i morgon med dotera i släptåg för lite studiegruppsmöte.

E-post och ort.

Nu då dottern i huset börjat läsa på allt som går att läsa på så tjuvlyssnade jag på henne en sväng förut.
Namn, adress, ooorrt epost. Vad är ooorrt för något? Barnen av idag vet vad epost men inte vad ort är. Lite lätt skrämmande utveckling måste jag säga.

En del besök

Vad glad jag blir att det är så pass många som kikat in hos mig bara sedan jag satte in räknaren. Skulle bli ännu gladare om det kom lite kommentarer med. ;-)

Annars idag skulle vi varit hos ett par kompisar på besök men det blev inställt. Så som väldigt mycket annat idag denna otroligt snöiga lördag. Nu är det verkligen SJUKT mycket snö! I spåren på detta så har vi nu dryga 14 grader inne. Tur man jobbat i klädbutik så vi har rejält med kläder att klä på oss. Men vi är vid gott mod och njuter av att vara tvugna att sitta under samma filt och kika på tvn tillsammans. I morgon är en ny dag och då kommer det säkert bli bättre. *hoppas*

Skön lördagkväll på er!

Fredagsmys och snö..

Alltså.. Ja, jag vet inte vad jag ska säga men nu tycker jag faktiskt det räcker med snöande. Tycker inte snön behöver försvinna men det behöver inte komma ned mer. Funderade igår innan jag somnade om det är att det behöver snöa ikapp.. Det har ju varit riktigt snöfattigt några år. I alla fall så snöar det i dag med. Och det ska snöa hela helgen...
Tror många av kursarna valde att stanna hemma idag då det faktiskt kommit rejält med snö. Men vi var en tapper skara som tog oss dit och var där hela dagen. 19 stycken var vi. Sedan kom det några till till sista föreläsningen och allra sista kom när det bara var en dryg timme kvar. Tror vi var 24 till slut.
Nåväl. Nu är den här skoldagen över och det återstår fredagsmys. Tyvärr utan något direkt bra på tvn men vi ska spela Wii i stället sa vi. Som vanligt så är det taco på menyn här. Är snart ett år vi ätit det på fredagen. (jaa, börjar bli tjatigt..) Tur man kan variera dem annars hade jag fått fnatt. Men! vi har lyckats ha annat någon fredagkväll men då har det kommit antigen på lördagen eller söndagen i stället. För Ida SKA ha det på helgen. Punkt slut. Och , ja.. jag tycker nog att vi kan ställa upp på det kravet. :-)
Nu kom kråkan och maken in från att ha hoppat från garagetaket ned i snöhögen nedanför så nu ska jag mysa med dem.
Skön helg på er!

Snökaos....

Det snöar inte mycket. Det har inte snöat länge. Men snart är det kaos igen. Det ska snöa ända till på söndag var det någon som sa. *suck*
Nåja, vi får väl ändå kanske vara glada det inte är regn som kommer. Men när allt detta ska öa bort... Då kommer inte vanliga gummistövlar räcka till, vi kommer alla behöva livbåtar för att inte drunkna. Men jag bor på ett högt berg, det rinner väl neråt? ;-)

Oro.

Förra veckan gjorde min svägerska en gastric bypass op. En annan vän gjorde den samma dag fast på ett annat sjukhus. Idag berättade min svägerska hon fått börja med pureer. Något min kompis sa de rekommenderats till att vänta med i 4 veckor efter op. (olika rekommendationer mellan olika sjukhus..)
Jag förstår att längtan är stor efter att få börja äta något igen men.. Jag kan tycka stressen/längtan att börja med mat igen påvisar att man kanske inte var riktigt mogen för op.en redan. Nu höll svägerskan visserligen upp 4 veckor innan op och levde endast på flytande men det gör ju inte att läkningen i magen går fortare efter själva op för det. Och svägerskan började med att äta knäckemacka med äggröra och kaviar. Som hälsovägledare skriker det varningsklockor i mina öron. Ägg? Hårdsmält som fasen. Kaviar? Salt och absolut inget tarmarna är vana vid efter 5 veckor på flytande diet. Knäckebröd?? Mer rispande och farligt för sår i magen kan jag knappast tänka mig. När jag påtalde det för svägerskan fick jag svaret att det gäller att tugga, tugga och återigen tugga. Med risk för att låta hård och elak så är det inte riktigt så jag sett henne äta under dessa 13 åren vi känt varann.
Jag kan inte låta bli men jag känner en stor oro och rädsla för att det kommer gå åt fanders för henne. Givetvis hoppas jag att jag har fel men.. *suck*

Allvarligt?

I förrgår fick jag en länk till en av våra lärares blogg. Den som skickade den till mig var lite lätt upprörd av att läraren skrev så nedlåtande om oss studenter och hon trodde läraren åsyftade en tenta vi nyligen skrivit. Vad jag förstod utav att ha läst bloggen så är det inte vår tenta det handlade om (då våra frågor inte stämde med vad han skrev om direkt)
Men! jag blev själv lite lätt upprörd (för att inte säga förbannad) när jag läste meningen "Tänk om jag inte vill bepratas tills jag inser att min kritik var fel?" Det hela handlar om att en student känt sig felbedömd och vill träffa läraren för att samtala om det och för att kanske få läraren att förstå studentens tanke. Är lärarens åsikt alltid den rätte? Läraren anser att studenten inte vill ses för att förstå hans kritik utan för att som han uttrycker det "eliminera" hans kritik. Som ganska nybliven student blev vi matade med konstant att "det finns inga rätt eller fel" Nähä?
Som lärare bör man väl vara lyhörd mot vad studenterna har för ryggsäck med sig och om någon ifrågasätter bör man väl vara så pass rakryggad att man bemöter vederbörande med inställningen att man själv faktiskt kan bedömt fel eller?
Läraren skriver även "Problemet är bara att jag inte vill ha min verklighetsuppfattning utbytt mot någon annans. " Men som student måste du rätta dig efter lärarens verklighetssyn? Vem säger vems är den rätta synen? Självklart tar man som student åt sig av kritik man får men samtidigt måste man ju få möjligheten att bemöta den och även chansen att omvända den som gett den på vad som kan vara felaktiga grunder.
Allvarligt blir jag lite mörkrädd när det uppenbarligen finns lärare som ska utbilda oss lärare som kör med stilen "jag har rätt för jag är lärare/professor/forskare"
Det finns fler nedslag i dennes blogg men dem behöver jag inte peka på, sänker mig inte till sandlådenivån som tydligen somliga tycker är okej bara för man skriver en blogg. Men en sak lär i alla fall jag mig utav denne läraren och som jag ska ta med mig ut i verkligheten; lyhördhet och positiv inställning kan man försätta berg med.

Semeldags

Ja, jag vet! Det är inte förrän i morgon men i morgon går vi ju heldag i skolan och sen har jag lite annat meck att dona me så i morgon hinner/orkar jag inte. Men idag har jag köpt släta bullar, mandelmassa och grädde för att göra egna SEMLOR! Ja, jag behöver göra dem själv då jag är laktosöverkänslig. Ibland går det, ibland inte men efter fredagens migrän och helgens illamående så tar jag inga risker.
Ida spelar just nu Wii, men sedan ska vi göra dem och åka ned till mina föräldrar på en fika. Vet inte vem som längtar mest efter morfar, hon eller jag. Eller så kanske morfar längtar mest efter oss.....

Hungrig trots allt

Vaknar till, måste ha dregglat när jag sovit för det hänger en istapp i näbben. Högerbenet är bortdomnat av kylan men vänster är varmt. Byter fot att stå på. Ljuset är på väg upp, bäst att börja röra på mig annars kan ju någon tro jag förfusit och kommer och försöker äta på mig.
Slår ut med mina svarta vingar och ger mig av. Hör att det redan är vilt slagsmål vid Anderssons bord, drar mig mot de där nyinflyttade istället.
Igår hade de köpt sån där kokosnöt. Känner hur jag börjar dreggla igen. Kan jag ha drömt om den där ljuvliga kokosnöten kanske?
Slår en lov över huset och ser att ingen annan är där. Har de glömt att lägga ut mat åt oss idag kanske? Ibland kan jag se dem sitta där inne i lådan de kallar hus och stoppa in än det ena än det andra i sina stora gap. Sånt slöseri! De slänger ju allt det som är gott ju!
Men vad är det för kittlande god doft jag känner? Kan det verkligen vara.. Är det.. Har jag dött och kommit till himmlen eller? Hela backen är täckt av röda bär! VINBÄR! Jag har dött! Jag måste ha dött. Dyker ned och roffar åt mig så många jag kan, hinner inte ens känna smaken.
Men? Vart tog alla vägen? Det var ju fullt nyss. Inte har jag väl hunnit äta upp dem alla? Hörrö! Ge hit fler! Åh, vad är det som hänger där? Jordnötter? Hinner lagom sätta mig då jag hör Bossens hesa stämma. "Flytta på dig flicksnärta! Det där är mat för en vuxen karl som jag." Norpar åt mig en nöt och flyger iväg en bit.
Känner hur bären värmer upp mig och medan jag petar i mig nöten varsamt känner jag att jag är hungrig trots allt.
Mamma sa till mig samma dag som jag lämnade boet, "Kom ihåg nu att även om du är stor och ful kommer du alltid vara hungrig ändå."

Glöm inte bort våra småfåglar brukar det heta. Jag vill påminna om våra lite större fåglar med. De må vara både stora och fula men de är också hungriga i denna bistra vinter.

Migrän, djävulens påfund!

I torsdag efter analysseminariet tänkte jag att nu tar jag paus till på söndag. Har egentligen mycket att läsa men kroppen och knoppen MÅSTE få vila för att orka med. Sagt och gjort. Torsdagen gick åt, efter avslutad skoldag, till att jaga biståndsarbetare som gått hem för dagen, hjälpa mamma att handla och sen köra hem i ilfart för att få lillskruttan att göra sina läxor innan gymnastiken. Klockan 19.30 var det kvällsmatsdags och så hopp i säng för hennes del. Fixa hennes skolväska för morgondagen och allt annat pyssel som är varje kväll.
Fredag, vaknar av min väckarklocka som väcker mig då den känner jag sovit klart. Den sa jag sovit klart 6.35?? Lillkråkan kommer ned och vi gör oss i ordning och går till skolan. Är -10 på tempen och blåser nordan.. *brr* Tar en extra sväng hem för att få lite luft och väl hemma gås mailen igenom, samtalar över msn med kompisar och äter frukosten. Vid 10 sätter jag mig vid tvn för att laga lite kläder som gått sönder och när jag har två plagg kvar börjar jag få svårt att se. Känns som ögonen inte kan fokusera och som ganska van vid migränanfall så avbryter jag allt, tar ett stort glas vatten och en Ipren, lägger mig och slocknar ganska omgående. Vaknar dryga timmen senare, inser att jag inte kommer kunna hämta tösa kl 13 som är planerat och tar mig försiktigt upp och ringer maken. Han lovar hämta och jag tar ytterligare två tabletter, denna gången Diflofernac som är mot just migrän. Mår illa, vet inte vart det gör mest ont, tungan domnar bort fryser som en tok och hela tiden bankar det frenetiskt i skallen och allt gungar. Slocknar igen. Hör hur maken får in lillkråkan och sätter på en film åt henne. Bara tanken på att försöka öppna munnen och be om något att äta (är ju över 5 timmar sedan jag tog tea och en proteindrink) får skallen att bulta som värsta kyrkklockan vid bröllop. Ren viljekraft så får jag ropat på tösa och jag får ett äpple. Tänkte tanken att nu kommer skallen gå i bitar av att tugga äpple men jag tror aldrig jag ätit ett så gott äpple i hela mitt liv. Maken fick ju lov att åka och jobba några timmar till och när jag hör honom komma hem ber jag om en macka och ett glas mjölk. Jag brukar ALDRIG vilja ha något att äta vid migrän men igår var allt väldigt annorlunda. Får i mig hela tekakan med endast smör på och seglar återigen iväg. Maken kommer intassande och viskar svagt att de åker iväg och jag när dem på hans telefon. Behöver gå på toaletten då de åkt och tar mig mödosamt dit. Har en sån där ögonbindel man oftast har på flygplan på mig och det är ganska skönt att slippa kolla vart jag går. (är väl en förmåga man utvecklar då man vet man kan mista synen, närlivsorientering) Tar ytterligare en värktablett. Försöker fokusera blicken väl tillbaka i sängen. Kommer till insikt att jag mer eller mindre sovit i drygt 6 timmar. Känner jag behöver ljud. Slår på radion men får slå av den fort igen då det inte alls var vad jag behövde. Kom på jag har poddversioner av Sommar på iphonen och får på något vis på Madelene Westin. Lugn behaglig röst som inte har för många upp eller nedgångar. Och så talar hon om vädret. Allt går bra till hon börjar tala om sitt missfall i v 32. Blir illamående och känner viss panik men sättet hon beskriver det på är inte plågsamt. Så länge jag ligger alldeles still kan jag andas och ligga där. Hennes program tar slut och jag fipplar in Kristian Luuks. Värsta värken har klingat av, jag känner återigen min tunga. Får ett sms från maken att han tar med pizza hem. Funderar om jag överhuvudtaget kommer kunna känna doften utan att magen vänder sig men.. När de kommer hem har jag lyckats få upp ögonen så pass att jag kan se dem utan att allt gungar. Tösa kommer med mina glasögon, som jag egentligen bara ska ha då jag läser. Lyckas ta mig ur sängen och gå till soffan. Det luktar faktiskt gott. Och jag har ju bara ätit ett äpple och en tekaka på hela dagen om man bortser från proteindrinken kl 8.30. Tar en tugga, jo det ska nog gå. Får i mig ungefär 15 min av den runda pizzan. Känns som jag gått en boxningsmatsch mot Roberto eller någon annan helt galen manglare. Sjunker ned på divanen, kråkan kryper nära och smeker min kind. Där blir jag liggande från kl 19.30 till 23, bara tanken på att förflytta mig gör ont i huvudet.
Idag har jag fortfarande riktigt ont. En läkare förklarade en gång på tvn att vid migrän krampar hjärnan så pass mycket att några dagar efter känns det som blåmärken där inne när man rör på huvudet. Minns inte om han själv var migränpatient eller om någon annan beskrivit det för honom men för mig är det nästan exakt så. Så nästa gång du får ett regält blåmärke, gå och tryck på det mer eller mindre hela tiden så kan du få en föraning om hur det känns i mitt huvud efter ett migränanfall.
Om gud är snäll som vi vill tro så är migrän djävulens påfund.

När jag blir stor..

Bland det sista jag och tösa pratade om igår kväll var örhängen. Hon fick i 5-årspresent hål i öronen. (efter ungefär ett år av tjat från hennes sida tänkte jag att visst, vi gör det. Jag har ju det så vem är jag att förbjuda?) Enda kravet jag hade var att det var JAG som bytte örhängen och att hon INTE tjata om hängande för jag fastnade själv som mindre i en gren och drog ut mitt ena hål rätt rejält. Jag satte en åldersgräns vid 10 år för hängande. (den kändes bra då när hon var 5....)
Det finns så många fina örhängen och jag älskar ju sånt där krimskrams och lik mor som tösa är så.. I morse kom hon ned och kröp ned i sängen brevid mig och sa
"När jag blir stor ska jag ha massor med hängande örhängen. Såna där hjärtan som du har mamma. Får jag låna dem då?" (Vad ska man svara?) Självklart får du låna dem gumman svarade jag.
"Jag ska ha massor med fräcka örhängen mamma. Å så vill jag låna dina julklappspaket som du har. De är ju stora och tuffa." (hur kan ungen ens minnas de där paketen jag hade förförra julen? Knappt jag själv gör ju..) Visst får du låna dem älskling.
"Vet du vad jag mer ska göra när jag blir stor mamma?"
"Nää? Vad ska du göra gumman?"
"Jag ska smaka på vuxen dricka. När jag blir 18 år ska jag göra det! Fast jag smakade ju i sommras och det var ju inte gott direkt men när jag blir stor så kommer allt smaka annorlunda, det säger xx i min klass"

Vad hände?? Yrvaken försökte jag förstå allt hon sa. Låna mina örhängen, absolut gumman. Dricka vuxendricka?? Var är nödbromsen?? Jag vill kliva av och ha tillbaka min lilla goa unge som bara förra veckan lovade mig att aldrig flytta ifrån mig då jag är världens bästa mamma.

God nattvisan

I går skulle jag som vanligt sjunga nattavisan me tösa och på min fråga på vilket språk (då jag ibland sjunger på engelska och ibland på svenska) svarade hon bara näää..
Nähä? Ska jag sjunga på hästspråket? frågade jag och började gnägga. Nää sa hon.
Ska jag sjunga på ugglespråket? Nää.
Ska jag sjunga på hundspråket? Nää.
På kattspråket? Nää
Nä, då får det bli på svengelska sa jag och blandade.
Mamma, du är så tokig att jag kissar på mig sa hon trött in i min halsgrop.

Vem var det som var tokig tänkte jag när jag tassade ut med orden, Sov gott hjärtat, mamma älskar dig. Mest!

Under ytan

Under ytan finns det ofta mycket som människor sällan eller aldrig får se. Efter dryga 15 år inom service och handel är jag en mästare på att dölja. Ibland bubblar det över och blir okontrollbart men för det mesta lyckas jag lägga locket på.

Givande bok!

Trots att den har några år på nacken så tyckte jag att "I lekens värld" av B Kuntsdotter Olofsson var riktigt bra. Många saker hon benämner är visserligen väldigt självklara men det är även en hel del som jag tänkt på själv som hon nämner så det blev mycket bekräftande tyckte jag.

Tråkigt månad och gnällig dotter..

Det finns två månader jag riktigt ogillar varje år och det är februari och november. Båda två känns som transportsträckor som jag kunde klarat mig bra utan. Och nu är vi då i februari. För ovanlighetens skull har vi massor med vacker snö och ljuset från den är ju underbart men.. Nej, jag KAN inte gilla februari hur jag än försöker. Enda positiva med den är att den är så kort jämfört med andra tråkmånander.
Idag gjorde jag ett tappert försök att liva upp i tristessen genom att åka till en av mina goa kompisar. Tyvärr så brukar de två-tre första månaderna betyda att folk ska försöka gå ned i vikt och givetvis började min kompis på en Cambridgekur igår vilket medförde att vi inte fikade på något gott utan endast tog tea. Men som väl är med riktigt goa vänner så är det ju inte vad man stoppar i glappet som är det viktiga när man ses utan att man just SES. Så vi myste, skvallrade om hennes senaste grabbträffar och hon lyssnade när jag talade om allt som tynger mig just nu. Precis så där som vänner gör. Så när jag åkte därifrån kände jag mig mycket gladare. Till jag kom ungefär till Överby där en långtradare höll på att preja mig av vägen varpå jag fick hänga mig på tutan och sedan svära mig resten av resan hem. Väl hemma tog jag och svarade på lite mail och så sedan tänkte jag att jag ska nog hämta hem tösa för är det något barn kan så är det att sprida glädje. Fast idag hade tydligen glädjen antingen redan delats ut eller så glömdes den bort för det första jag möttes av var "Kan jag få leka med xx idag mamma?" Trots att vi redan igår klargjort att OM det ska lekas med någon så blir det inte förrän EFTER pappa kommit hem. När jag påminde om det börjades det tjuras och hela vägen hem var en enda lååång tjurtransportsträcka. Och det vet ju de flesta att om man är på halvkasst humör själv och någon annan är på det med så blir det ju inget direkt muntert.... Så nu sitter jag i mitt hörn här och skriver medan tösa sitter vid köksbordet och skriver sin läxa. Båda lika sura och griniga. Och ja! Jag skyller allt på månaden februaris otroligt tråååååååkiga tid. Måtte det bli mars eller ännu bättre april snart!

Långvarmsong

Va? Har du inte hört det ordet innan? Oki, då ska jag berätta vad det är men försök först komma på det. :-)




Det är min älskade gosunge som tycker man borde byta namnet på långKALsong då de ju inte är kalla som man kan tycka av att höra namnet. Och när vi nu just befinner oss i barnens språk och skriftsvärld så tyckte jag det var ett otroligt bra konstaterande.

Djup, djupare snökaos

Herreguuuuud vad snö. Och det kommer bara mer och mer. Tänk sen när allt ska töa bort.. *vojne* Idag kom det en hel del men var närmare plus så det blev kramsnö och barnen kunde göra/få snöbollar. Blev dock trögt att åka med pulkan , inget bra glid på den alls i den blöta snön.
Var ute i gårkväll och grävde fram bilen, och tur var väl det för i dag var den insnöad igen. Men hade jag inte gjort något igår hade jag inte hittat den....
Har inte varit inne hos min pappa på sjukhuset sedan förra torsdagen. Känns så dumt men mamma vill inte att jag ska köra i skitvädret dit och jag tycker det faktiskt är dumt själv med så... Vet inte när jag ska få tiden till helgen bara heller. Som alltid är helgerna knökfulla med sånt som måste göras. Plus att jag ju har en del att läsa också, men jag tog Marita på orden om att läsa en del på förskolan så snart är halva boken literacy läst. Bara resten av böckerna kvar........

VFU-vecka

Jahapp, då är vi återigen ute på VFU. (verksamhetsförlagdutbildning) Är återigen på förskolan jag var sist. Och är helt slut varje dag jag kommer hem. Förra gången kände jag att jag ska inte klaga men nu.. Det läggs en hel del ansvar på mig som jag förstått jag egentligen inte alls ska ha. maken säger jag ska ta det positivt, att de inte skulle ge mig dessa situtationer om de inte kände jag skulle fixa det men att tex sitta helt ensam vid ett bord med 6 barn på en frukost.. I morgon ska min handledare gå hem och jag blir ensam med 2-4 barn. Nu ska vi gå över till en annan avdelning där det finns ordinarie personal men just dealen.. men som sagt, jag fixar det ju så varför klaga?
Denna veckan har vi annars väldigt många uppgifter att göra. Alla är gjorda så när på en intervju till. Matteuppgiften var rena skämtet med barnen i "min" barngrupp. Hur jag än försökte förklara så förstod de inte tanken. Jag testade att göra den på min dotter hemma som är 7,5 och den var faktiskt svår även för henne men hon löste den. Och jag valde faktiskt de två äldsta i gruppen för att möjligen få någon rätsida på uppgiften.
Idag när jag skulle gå hem så hängde sig barnen fast vid mina armar och ben. Ropade hej då och knackade på rutan då jag gick förbi utanför sen. Sånt värmer i hjärtat.
Nu har vi två dagar kvar på denna veckan och sedan tre veckor på skolan igen för att ha tre veckor ute igen.