Snöbrist

Efter två snörika jular blev årets jul en mer "normal" jul. 5 grader varmt och regndisigt. Så som det för det mesta brukar vara. Inte ens uppe vid stugan finns det snö..
Vi brukar fira nyår däruppe tillsammans med svärföräldrarna men i år blir det inte så. Orsakerna är många.. Dels pga svärmors cancerbehandling kommer bli tuffare än hon hoppats på. Dels pga snöbristen. Dels för det trots allt är 43 mil att köra och det gör man inte i en handvändning med en 3 månaders bebis.
Snöbristen till trots så fick vi en underbar jul. (får väl säga att även konkursen till trots..) Mamma och svärmor hade fixat med maten då jag inte riktigt fått tiden till att göra köttbullarna, skinkan, jansson mm då amningen tar det mesta av min vardag. Hann göra lite annat så som lite julgodis och givetvis bakar jag något gott lite titt som tätt.. :-) Vissa dagar låter Grynet mig göra massor andra sitter vi mer eller mindre fast i soffan.. Nu har hon lärt sig hålla huvudet och detta med att ligga ned är inte hennes grej alls. Nepp, hon SKA sitta upp. Då ser hon bättre ju..... :-)
Ida är ledsen för det inte finns någon snö. Och för hennes skull är även jag ledsen för det inte finns någon snö. Hade hellre haft ett snötäcke än den orkanliknande väderleken som råder nu.. Inget kul att ha vinterlov utan snö ju.
Nu börjar Grynet påkalla min uppmärksamhet för en sista amning innan sängdags..
God fortsättning på er!!

Oinställd kurs

Idag fick jag ett mail om att kursen inte alls var inställd så nu ska jag få gå en kvällskurs i vår! Blev jätteglad! :-) Tack HV :-)

Inställd kurs.

Ja men givetvis!!
Här såg jag fram emot att få hålla mina grå igång och träffa några kursare som också valt att läsa kvällskursen. Då väljer högskolan att ställa in kursen till våren. *svär en lång ramsa*

Tomhet

Usch, vad jag saknar mina kursare. Läser om allt kul de gör på kurserna de går. Visst, de har en del pluggande mm också men när man brinner för sitt kommande yrke så brukar den biten gå hyfsat..

Eftersom det går så mycket olika förkylningar så har jag (och kommer fortsätta) hållit mig borta från skolan. Hörde även att årets vinterkräksjuka startat å den kan jag/vi verkligen klara mig/oss utan.

Men det är tomt utan dagliga kontakten med andra vuxna. Idag kom dock en av mina goare kursare förbi och det var härligt att ses även om det bara blev några minuter. På torsdag kommer en annan kursare förbi, då lite längre, ska bli så kul att träffa henne då det är över två månader sedan sist.

Ja, idag blir Grynet 2 månader! Helt ofattbart det redan är 2 månader sedan, känns på något sätt som det var igår. (men även som hon alltid funnits här..) Nåväl, fortsätter det i denna takten så är jag snart ute i träsket igen och längtar tillbaka hit där jag är nu.. :-)

Nu ska jag strax krypa ned bredvid maken och lyssna på snusande andetag från spjälsängen någon timme innan hon vaknar och vill komma över till oss. Älskade, underbara familjen min!

Rymlingar..

I gårdagens lokalblaska stod det om två förskollebarn som rymt från sin förskola. I sig inget ovanligt, även om det inte ska ske. Anledningen till att jag blev upprörd är att artikeln innehöll en stor bild och sedan även en stor bild på första sidan av tidningen. På bilden står en av rymlingarna på just den stenen som sägs hjälpt henne att rymma. Bredvid står mamman, pappan och mamman till den andra rymlingen. Alltså, vilka signaler sänds till dem? Gör du så här kommer du på både första sidan och en artikelbild i tidningen. Fyra år och med i tidningen, där är STORT! Blir mer som en belöning för barnet ju. Att det sedan kan lyftas många bra och viktiga frågor utifrån artikeln så som personaltäthet, farliga gårdar och brist på föräldraansvar tänker jag inte gå djupare in på.

Eller jo, delen med vikten av god uppfostran hemifrån kan vi faktiskt nämna. Jag bor precis vid en lekplats. Bredvid den lekplatsen finns ett berg som barnen älskar att klättra upp på. Går man sedan en bit kommer föst en ganska lågväxande tall som är urkul att klättra upp i. Går man ytterligare längre bort finns en normalväxande tall där någon börjat bygga en koja som barn varje sommar snickrar lite på och donar. (det trädet kräver lite mer klättringsvana så där brukar inte de allra yngsta klättra dock)

Det är väldigt vanligt att barn och föräldrar är längre stund på "vår" lekplats. Det finns ett picknickbord som det brukar stå fika på och föräldrarna sitter medan barnen leker. Oftast brukar barnen leka på själva lekplatsen först men efter en stund utvidgas deras lekarea och de är helt plötsligt vid den där lågväxta tallen... Dit ser man inte från själva lekplatsen. Men från mitt köksfönster ser jag VÄLDIGT bra. Jag ser även bergskanten som sluttar ned mot asfaltsvägen och jag ser stenarna/bergsknallarna som sticker upp under trädet. Men där är det helt okej för barn att leka. Är även vanligt att barnen får leka med sina cykelhjälmar på sig även när de klättrar i träden.. (förra veckans kalla fakta handlade om en pojke som haft cykelhjälm på sig och blivit hängande och strypts till döds i ett träd. Trots det gröna spännet..) Det är sällan några föräldrar som kommer och kollar till barnen. Jag önskar bland jag hade persiener att dra ned men skulle något då hända skulle jag känna mig usel som inte sett. Som förälder har man oftast sina egna barn endast att "övervaka". Det kan röra sig om 1-4 barn max. När förskolorna runt omkring här är på besök i lekparken finns ALLTID minst en pedagog med barnen där vid tallarna. Men så fort en olycka sker på en förskola så gormar föräldrarna om dålig uppsikt från pedagogerna, trots att de (föräldrarna) själva sällan ser till sina egna barn.

Barn är barn. De älskar att utforska och är ofta sk ögontjänare. Inte tusan hade de där 4-åringarna klättrat över staketet och rymt om det funnits en personal i hasorna på dem. Inte hade heller några barn stoppat indianpärlor i näsan, provsmakat masindiskmedel, skurit sig på kökskniven, ramlat ur sängen och slagit huvudet i elementet, vält en stor tung blomkruka över sig, nästan drunknat i poolen/fontänen/fågelbadet om föräldrarna varit den exakt hack i häl. När saker sker på förskolor ska rutinerna ses över, när det händer i hemmet är man glad ingen sett och så talar man inte mer om det. Punkt. Givetvis är det viktigt barnen är trygga på förskolan. Men man får komma ihåg dels att det är människor som jobbar där, dels att man som förälder har ett enormt ansvar att lära barnen rätt och fel. Styrdokumenten kräver att personalen lär barnen pedagogiska och skolinriktade saker. Uppfostran ligger hos föräldrarna. (även om vi inom förskolan givetvis uppfostrar barnen i mångt och mycket också..) Förskolan är ingen förvarningsplats längre så som det var för 40-50 år sedan.

Kommer ni ihåg en reklamsnutt för ett tvättmedel som sa att smutsiga barn är lyckliga barn? Visst gör det ont i föräldrahjärtat när man kommer till förskolan och älsklingen har plåster på något sår, men tänk på att troligen har barnet lekt något otroligt rolig lek och därmed fått utforska/lära sig något nytt, som ledde till en skada som kommer vara som en påminnelse om vad som sker om man gör si eller så.

Jag vill bara så här i slutet på detta inlägget säga att jag inte alls tycker det var bra barnen rymde och därmed blev utsatta för vissa faror så som korsa stora trafikerade vägar mm. Däremot tycker jag det är otroligt fel att belöna dem med bild och allt i tidningen samt att peka ut förskolan som dålig.

Höstbestyr

Idag har nästan hela familjen grejat ute. Ja, Gry har ju inte grejat utan legat i vagnen och sovit sött. Först började maken och Ida med att plocka ned studsmattan för vintern. Under tiden ammade jag och då somnade Grynet. När jag väl kom ut så var Ida trött och ville gå in en sväng (hon har varit sjuk hela höstlovet) Jag klippte ned tre pionbuskar och tre andra blombuskar, krattade löv och kastade alla planteringar i komposttunnan. Maken grävde under tiden ned en kabel som ska vara till lamporna vi ska sätta uppe i berget för lite mer ljus. När jag var klar sov Gry ännu så då fixade jag lite mellis/fika som vi åt på altanen. Mysigt att kunna sitta ute i november där. Gry hon bara sov och sov.. Jag passade då på att dammsuga och plocka lite under tiden och sedan kom maken in med en tutande skrutta som var hungrig igen.

Snart är trädgården så pass klar att vintern får komma.

Igår somnade jag då jag skulle amma Grynet för att hon skulle sova. Det slutade med att vi båda sov i nästan tre timmar! Det var helt underbart! Och det visade sig vara bra att jag sov med henne för i natt tyckte hon vi skulle vara vakna och ligga och titta på lampan. Släckte jag lampan grät hon så det gick inte..

Nähä, dags att få in Ida i duschen och byta i tvättmaskinen. Är benägen att hålla med professor Hans som var med på Skavlan i fredags om att tvättmaskinen är den viktigaste uppfinningen. :-)

Gulligt!

Så gulligt utav min VFU-plats. För någon vecka sedan fick jag ett brev som det låg något mjukt i. Nyfiken som jag alltid är så öppnade jag det och i låg en supersöt skallra i form av en giraffhals med ögon och man. Med låg också ett grattiskort. Så gulligt gjort av dem att engagera sig och skicka hem till mig. :-) Blev riktigt glad! :-)

Shoppingsugen

Är sugen på att åka till Ikea, Lagerhaus, GeKås och sedan knata in på några lokala inredningsbutiker. Ikeas ljus är jag i ett stort behov av. Sedan brukar de ha så mysiga julsaker så här års.. Lagerhaus visade på sin sida på fb att de har mycket julfint och GeKås är da shit så här inför julen. Dock kommer jag nog inte till någon av dem före jul :-( Bra för plånboken, mindre kul för mig ;-)

Igår såg jag en reklam för min gamla arbetsgivare, jösses vad jag saknade jobbet då. Tror jag börjar sakna vuxenlivet lite, även om jag absolut inte skulle vilja ha livet på något annat sätt än som det är nu. Njuter för fullt av en underbar bebis. Finns inget bättre än att se in i hennes forskande ögon som studerar mig. Se hur ett leende börjar komma i mungiporna och hur hon lägger huvudet mot mig när jag lyfter upp henne. Hur hon håller fast i mitt finger när hon ammar, liksom "gå ingenstans mamma" :-)

Kvällskurs i vår

Ja, innan Gry föddes var jag rätt kaxig med att jovisst jag ska allt läsa en kurs i höst och en till våren. Dock insåg även jag att jag nog inte fixade höstkursen då den var dagtid på heltid. För någon vecka sedan frågade en kursare om jag ansökt om kursen till våren. Njaaee.. Ska du det då kom frågan. Eeehh.. Men så tänkte jag att vad f*n, söka kan jag ju alltid göra och så får vi se till våren om jag inte kan mäkta med en kväll i veckan a' tre timmar. Även om jag just nu har svårt att se mig kunna sitta still utan att ha Grynet bredvid mig, eller i min famn.

Men jag ska ju bli färdig med mina studier. Jobba med det jag insett är livet, underbara barn!

3,5 veckor redan!

Kors vad tiden går! Redan 3,5 veckor sedan Grynet kom ut till oss. Vi har haft en djävulsk vecka. Gry har gått upp dåligt i vikt och i måndags hade hon t.o.m. gått ned lite grann. Intensivammning, dåligt samvete och många tårar i två dagar för att på onsdagen bli remitterade till barnmottagningen. Blodprov, temp, reflexer mm kontrollerades men hon är frisk som en nötkärna. Mer och regelbunden tillägg blev ordinationen samt amma mer och gärna pumpa mellan målen. På torsdagen fick vi tid på ammningsmottagningen. Inte så mycket nytt men fick höra vi gjorde allt rätt så det var bara att kämpa på. På lördagen visade vågen ett plus från 3995 på måndagen till 3755! Jag som är usel på matte frågade oroligt maken om det inte var pga den ökade mängden ersättning men han förklarade att hon behöver ca 600 ml på ett dygn och med ersättningen får hon 320 ml vilket inte skulle gå upp så i vikt. Vid telefonkonsultationen på lördagen med bb tyckte barnmorskan vi skulle undvika ersättningen helt och bara ge den vid behov om vi såg hon verkligen behövde. Vi gav henne totalt 75 ml och idag hade hon ökat 20 gram. Så nu kan vi nog säga jag är på banan med amningen även om vi kanske får ge ersättning några dagar till för att stötta upp helt.

Många kan tycka jag kämpat "i onödan", att det faktiskt går lika bra med ersättning och givetvis gör det det. Men jag helammade Ida och visste jag kunde. Jag hade överflöd till Ida så nog borde jag kunna få fart på det till Gry med! För mig har det inte handlat om det som i debatten brukar heta "bröstmjölk är det bästa" utan om att JAG VILL amma. Jag lägger ingen värdering i hur andra väljer att göra men JAG VILL amma och där med punkt.

Nu hoppas vi på en relativt lugn vecka, både jag och Gry skulle behöva det.

Det blev en liten Gry!

Ja, förra onsdagen gick äntligen vattnet vid 9.30. Sedan körde värkarna igång vid 19.20. Vi var då uppe på Näl för kontroll efter vattenavgången. Liten hade då höga hjärtljud så vi fick ta tre kurvor innan de var nöjda och vi fick åka hem. För min del var det rätt gott att få ha värkarbetet hemma men när jag ringde upp vid 5.30 tyckte den som svarade att det var nog inte något på gång då jag hade så pass långt (ca 10 min) mellan värkarna och de var så långa (ca 2 min) men visst, ville jag så fick jag komma in. Klockan han bli lite över 06 innan vi väl kom in på förlossningen då jag fick tre rejäla värkar här hemma innan jag kom ut till bilen och sedan tog jag ytterligare tre superkraftiga värkar mellan bilen och förlossningen. Nästan så jag blev rädd att nu kommer Liten på parkeringen..

Vi blev hänvisade in i ett undersökningsrum, mest för att "säkerställa" jag alls var på gång. Dock hade jag såna värkar att jag kunde inte lägga mig på britsen utan vi fick gå direkt in på ett förlossningsrum. 7 cm men med mjuka fina kanter sa barnmorskan. Hon skulle gå av sitt pass kl 07 och då kom en ny barnmorska som sa hon inväntade sin student som skulle få vara med om det var okej för mig. Jomenvisst, ös på med folk bara... Kan väl säga jag kunde inte bry mig mindre om det så var 15 personer som skulle vara med, jag hade värkar och det var allt jag fokuserade på. Ett väldans tjat om lustgasen minns jag det var. "ska du inte ha den?" NEJ! "Vill du ha lustgasen?" NEJ! Det sista den första barnmorskan sa till mig innan hon gick av var att när krystvärkarna väl kommer sen Åza, då kommer du inte kunna hålla emot. Nä, det kan jag säga det kunde jag inte. Nu har jag ingen som helst koll på klockan eller så men jag vill minnas det var 8-10 krystvärkar och sedan tjoade barnmorskorna att jag skulle andas och inte trycka på vid ett tillfälle. Därefter kom en av dem nära mitt ansikte (såg ej vem då jag blundade och fokuserade mig på arbetet) och sa att nästa värk kommer bebisen ut Åza. Kom då för fan värkjävel hann jag tänka och sen kom den och mycket riktigt så kom bebisen. Studenten skulle ta något prov från navelsträngen vilket tog några sekunder men för mig kändes det som en evighet. Under den tiden plockades mina kläder av, för att inte bloda ned, och jag fick varma filtar över mig. Så lyftes den lilla kroppen och vi såg, det var en flicka! När föddes hon nu då sa jag, 07.57 svarade studenten. Alltså tog det inte riktigt 2 timmar på förlossningen. Himla tur jag åkte in när jag gjorde insåg jag då. :-)

Så, den 22/9 kl 07.57 föddes vår älskade och efterlängtade lilla Gry. Hon var 52 cm lång och vägde 3855 gr. Pga min långvarigavattenavgång fick jag inte komma till EVA utan hänvisades till BB. Där hade jag oturen att hamna i samma sal med en kvinna som inte hade minsta hänsyn mot någon annan än sig själv. Hennes man puttade in i min säng flera gånger, de talade högt till varandra även om de borde förstått jag vilade på andra sidan skynket och nattetid tände hon upp hela salen för att byta blöja på sitt barn inne i vårt rum varpå barnet skrek i högan sky. Hon blev dessutom väckt var fjärde timme då hon inte kunde amma riktigt (vem kan det egentligen de 3-4 första dagarna?) och då fördes alltid samtalen i normal nivå, oavsett tid på dygnet. På lördagen ville jag gå hem men fick inte pga att Gry gått ned för mycket i vikt samt hade för långt blodsocker och då bröt jag samman totalt. Då hade jag inte sovit sedan natten till onsdagen någon längre stund än 10 minuterspass. (lägg till att jag natten mellan måndag och tisdagen inte sov direkt heller pga förvärksarbetet...) Då fick jag eget rum. Gry fick kodad bröstmjölk och jag började pumpa för att komma igång. En stor skillnad från sist jag fick barn var att nu fick pappan vara där mer eller mindre dygnet runt. Maken kom tidigt på morgonen, åkte för att hämta Ida och sedan var de hos mig så länge det bara gick. Lördagen kom de kl 7.30 och åkte hem kl 23. Långt pass för Ida men hon ville knappt åka hem då ens, såå stolt storasyster. Söndagen kom de återigen kl 7.30 men den dagen åkte vi hem tillsammans vid kl 13.

Kan meddela att hormonerna ligger mer eller mindre utanpå kroppen, behövs inte mycket för att tårarna ska rinna. Men det blir bättre och bättre för varje dag. Idag är Gry en vecka gammal och vi börjar så smått känna oss som en familj. Gry är en kopia utav Ida i samma ålder, de har t.o.m de små tofsarna på öronen nu som nyfödda. Det sa någon var ovanligt när Ida föddes, nu har lillasystern det med så något släktdrag kanske det är :-)

Efter 9 timmars värkarbete

Efter 9 timmars kontinuerligt värkarbete avstannade det mer eller mindre helt vid 5-tiden i går morse. Det var allt mellan 5-35 minuters mellanrum men utan direkt styrka. Alltså, det gjorde ont men jag kände det inte var några direkta förlossningssmärtor. På sätt och vis var det skönt det avtog, både jag och maken var grymt trötta efter att ha slumrat till och blivit väckta av värkarna. Ida hade fått åka till farföräldrarna över natten ifall det skulle komma igång på allvar.

Vi hade lovat att smsa under natten OM vi åkte in annars skulle vi ringa kl 07.00. 07.02 ringde Ida, då sov vi djupt. Maken for till jobbet, efter att försäkrat sig om att jag inte hade värkar och det var okej. Jag somnade om och vaknade strax innan maken sagt han skulle komma hem med lite lunch. Vi åt och blev klara precis innan Ida kom hem från skolan. Maken for tillbaka till jobbet och Ida pep upp på sitt rum för att städa så hon skulle få sin veckopeng. Jag somnade om igen. Totalt under dagen igår hade jag en sisådär 8-10 värkar/sammandragningar. Tänkte att alla säger promenader är så bra så vi drog på oss regnkläder och gick ut. Då man som vi bor nära skogen med både asfalterade eller grusade vägar gick vi dit. Det är två saker jag inte kan leva utan (eller ja det är väl fler egentligen men..) och det är närheten till skog och hav/vatten. Är verkligen underbart att gå in i en skog efter några dagars regnande med alla dofter mm. Rekreation! Och, vi gick på en asfalterad väg men precis bredvid växte det ett gäng taggsvampar! Dessa plockade vi givetvis med oss och idag tänkte jag göra köttfärslimpa med allt på ett fat (köttfärslimpan, potatis, morötter och svamp) i ugnen till middag. Så till vida att Liten inte börjar om sin entré.. Fast just nu har hen gymnastik, benen framåt sträck, så jag kan nog lugnt göra middag sen.

Tvära kast..

Igår var jag nästan övertygad om att Liten skulle göra entre. Idag har det varit lugna gatan. Därför har jag passat på att baka bullar, tvätta och fixa lite annat pyssel. Kommer somna ovaggad ikväll ;-)

Maken har varit iväg på något med jobbet och är snart på hemgång för att tydligen bara mer eller mindre vända.. Får väl vara glad att se honom den stunden han väl är hemma. Snart kanske vi endast får helgerna ihop.. :-(

Oj, dags för bullplåtsbyte i ugnen.

Ha en skön kväll på er där ute :-)

Tomt

Ja, hur trött jag än är och hur mycket jag än sover så är det inte utan att det känns tomt. Ja, jag saknar skolan. Jag saknar att ha uppgifter att göra, saker att styra upp, väska att packa. Jag saknar mina kursare, saknar flamset, allvarligheten. Det är för det mesta tyst i mobilen. Min almenacka är skrämmande okladdad.

Visst, snart kommer jag ha "fullt" upp. Men tiden går ruskigt långsamt. Jag är inte van vid att inte ha fullt upp. (sedan vet jag att det inte kommer bli fullt upp på något vis, en bebis är ingen börda.) Längtar efter Liten, saknar studentvardagen går den ekvationen ihop?

Ledighet och diciplinära åtgärder

Där lade skolan tyngdpunkten. Beviljandet av eventuell extra ledighet, att den numera låg på rektorerna istället för innan klasslärarna/mentorerna. Och att lärarna nu ska ha befogenheterna att "slänga ut" stökiga elever från lektionerna. 35 minuter tog det för dem att diskutera detta.
Personligen tyckte jag det nog fanns bättre/viktigare "nyheter" att lyfta fram till föräldrarna men får väl ge rektorerna en eloge för att de i varje fall visade skolverkets hemsida och "tipsade" om att var och en kunde gå in och läsa där för mer information.

Just detta med ledigheten är något jag funderat mycket över. Visst är det gott att fara iväg på resa med barnen medan de fortfarande uppskattar sina föräldrars sällskap mm. Men barnen har rätt mycket lov, borde man inte passa på att åka när de är lediga istället för att göra egna "lov"?? Speciellt när det ofta är de föräldrar som tagit extraledigt som gnäller på att barnen inget lär sig i skolan mm? Visst, priserna är 2-3 gånger högre kring loven men vad är pengar värt gentemot barnens rätt till utbildning? (nu åsyftar jag inte de som tar en-två dagar ledigt utan de som far iväg 2-3 veckor mitt under pågående termin)

Föräldrainformation om nya läroplanen

Ja, då ska vi på föräldramöte för Ida där rektorerna ska informera om den nya läroplanen bla. Ska bli kul att höra hur de tolkar den och vad de lyfter fram. Jag och maken brukar alltid gå båda två på föräldramöten, får se hur det blir sedan när vi har två vildingar :-) Jag har märkt att maken hör helt andra saker på föräldramötena än vad jag hör. Eller, tolkar olika i varje fall. :-) Speciellt sedan jag började läsa till lärare och blivit mer insatt i det hela.

Nåväl, ska bli kul att som sagt höra hur skolan tänker ta sig an den nya läroplanen mm. Sedan är det inte utan att det kommer bli skönt att lämna över föräldraansvaret till någon annan from idag med. Klassförälder var verkligen inte min grej, tyvärr. Även om Ida säger hon tyckt vi skött det bra :-)

Gräsänka och barnfri

Förra helgen tog jag hem alla sängkläder mm från båten. Idag åkte maken och Ida ut med sovsäckar för ytterligare en natt i båten. Utan mig. Så nu är jag ensam hemma. Åkte till Maxi och köpte mig en grillad kyckling efter att ha övervägt både pizza och hamburgare.

Hade hoppats på att tvkanalerna skulle visa något bra men det verkar kört med den varan.. Nåväl, slötitta funkar nog och sedan får jag väl hänga på fejjan lite med några andra vänner som också är ensamma ikväll :-)

Sista natten i båten

Denna säsongen gick rysligt fort, även om jag tycker BFdatumet är lååångt bort. (eller har varit i varje fall, nu är det ju "bara" 32 dagar kvar..)

Vi åkte ut efter maken kommit hem från jobbet, åkte förbi Sportshopen där maken och Ida fick handlat rejält. Halva reapriset och slutsumman blev löjligt låg. Själv hittade jag inget, svårt med svullna fötter och en badboll mitt på magen..

Innan vi for ut hade jag bakat en äpplepaj och förberett tacofärs för att bara värma på. Kvällen var varm, kl 22 var det fortfarande 22 grader! Dock såg vi åskan rulla ute till havs och vid 8 tiden på morgonen kom regnet följt av åskan vid 9. Jag sov ute i salongen för att slippa böka runt i förpiken men jösses vad fukten därute har krymt kojen! ;-) Det är underbart att vara därute men denna gången var det mer en plåga :-( Vi packade ihop skafferiet, sängkläderna och lite annat och vid 15 tiden åkte vi hem på lördagen. Så blev vår sista natt i båten 2011. Nästa år är vi en till :-) Och kojen kommer ha vuxit till rätt storlek igen, det är jag övertygad om :-)

Tar studieuppehåll..

Ja, nu har jag bestämt mig. Inte utan att det känns i hjärtetrakten då jag sååå gärna vill gå kursen som startar på måndag. Men jag måste inse mina begränsningar. När jag inte har någon fritidsplats åt Ida går det inte att vara på föreläsningarna, exkursionerna mm till kl 16-17 när hon kommer hem senast kl 14.

Nu går jag in för att vara mamma till 100%. Att ha en 9-åring som snart ska bli storasyster är tålamodsprövande kan jag meddela. Samtidigt så försöker jag tala mycket med magen, så som jag gjorde med Ida också. Att vi även går en höst till mötes med allt vad det innebär utifrån frukter, bär och svamp gör mig inte mindre sysslolös. Älskar ju att laga mat och baka, vilket familjen allt som oftast uppskattar. Gjorde barnmaten själv till Ida, får väl se hur det blir med den biten denna gången men jag tycker det är bra att veta vad man stoppar i sig och vad man ger barnen. Sedan är det ju viktigt de även fått färdigmaten några gånger för att vidga sina smakvyer. Om inte annat inför den dagen de ska äta förskolematen. Inte för att den ska vara dålig, men den är ju inte lagad av mig ;-)

Nåväl, studieuppehåll blir det nu då ett år. Dock så kommer nog kunskapen jag erfarit genom utbildningen genomsyra mycket utav mitt förhållningssätt som mamma. Jag vet inte hur mycket denna bloggen kommer användas, mest blir det nog Nio månader och sedan för evigt. Kika in där och följ oss om du har lust :-) Jag skriver även i böcker som barnen ska få när de är större om vad/hur mm de är och gör. Ida älskar att höra om hur hon varit, vad hon gjort mm. I bankfacket ligger även brev till dem som de ska få någon gång. Dessa har jag skrivit innan förlossningarna för att beskriva tankar och känslor man har innan man mött individen där innefrån.

Ha det gott!! På återläsande.

Vakna av ett brak, x 2!

Vissa morgnar är man mer trött än andra. Idag är en sådan dag. Dels för skolstarten då vi fick ställa klocka (ovant efter 10 veckors ledigt), dels för vi vaknat två (!!) gånger av brak i natt. Första gången, straxt efter klockan 01. Maken satte sig käpprätt upp i sängen och buffade till mig. VAD var det? Ingen aning svarade jag varpå han tassade upp för att kika. Han såg dock inget, vilket i sig ibland är mer oroande än att se något.. Kom och lade sig igen och så somnade vi om.

Vid 4tiden vaknade jag av att Liten lekte med urinblåsan, bara att stiga upp och fixa till. Då såg jag vad det var som brakat när vi vaknade vid 1 tiden. I duschen har vi en hylla med schampoflaskor och sånt som är fäst med sugproppar. Efter att ha suttit där i 1,5 år släppte den med buller och bång, mitt i natten.. *gäsp*

Andra gången, vid 5 tiden vaknade vi av att Ida kom i trappen. (trappor i äldre hus låter, så enkelt är det) Hon kom in till oss och Tom frågade vad som felades. Det åskar ute svarade hon och började lägga sig. Nää, sa Tom, det gör det ju inte?! Ida la sig under tystnad varpå en blixt straxt efteråt lyste upp sovrummet och 6 sekunder senare brakade det rejält utanför. Jaha, ska man få sova något alls denna natt? Jodå, slumrade till som allra goast vid 6.30 - 25 minuter innan klockan ringde. *gäsp*

Nu är Ida på första skoldagen i årskurs tre och jag har egentid fram till klockan 12.30 då hon bör vara hemmavid igen. Å jaa, du gissar rätt! Jag ska försöka somna om en sväng nu! :-) Vid lunchtid ska solen kika fram spås det så då kan det ju va gott att vara vaken igen. Tjing!

Ibland är det helt omöjligt

Ja, det känns så i varje fall att försöka få fatt på rätt person. Det spelar inte någon större roll ärendet, kan likaväl vara en personal i matvarubutiken som en läkare eller administrativ person på tex Högskolan, försäkringskassan eller kommun. I ett par veckor nu har jag försökt att nå min v-didaktiker. Jag vet hon har mycket med den nya lärarutbildningen att styra upp inför starten i höst men jag behöver hennes visdomsord, NU! Nåväl, jag har väl i princip fattat beslut utan att få support men...

Förra veckan var jag så inne på HV för att be om studieuppehåll med platsgaranti. Jag blev hänvisad till att ta mig ett snack med studievägledarna. Gick till henne som är ansvarig för lärarna och där blev det stopp redan utanför dörren, hon var upptagen i telefon. Efter att ha stått där utanför i 25 minuter (stå som gravid rakt upp och ned är ingen rolig historia, att sedan ha med sig en otålig nioåring gjorde det inte lättare för att inte tala om killen som kom efter oss som var rätt creapy och hela tiden ville prata) fick jag ge upp då hon fortfarande pratade i telefon. Tänkte jag ringer henne men fick upptagetton varje gång jag ringde. Mitt dilemma är liksom aningen pikant, jag vill be om platsgaranti till sjunde terminen för att läsa sjätte sedan efter. Risken finns att jag kanske få garanti till sjunde men inte till sjätte om jag på något sätt skriver fel i ansökan. Detta berättade samme studievägledare när jag, förutseende som jag oftast är, ringde henne i april. Dock har jag glömt exakta orden hon sa åt mig att skriva, eller om hon kanske sa jag skulle komma förbi nu när det var nära.. (gravida har en tendens till att glömma bort och liksom gå in i sig själva där magen och det egna välbefinnandet på något sätt är viktigare än fortsatta studier, som kan kännas ljusår bort...)

Som studerande har jag en sk "vilande SGI" hos försäkringskassan. För drygt ett år sedan ringde en dam just från FK och övertygade mig om att uppgradera min lönestatus hos dem just för att OM något skulle hända och jag skulle behöva "väcka" min SGI så skulle det inte vara en för låg SGI samt att det skulle gå fort utan direkta komplikationer. Döm av min förvåning (hör ironin) när jag fick brev från FK om att de behövde ytterligare information om min anställning för att jag ska få rätt summa... "Ring oss gärna för att prata med en handläggare" stod det i brevet. Dock inget direktnummer till personen som undertecknat brevet utan bara det allmänna numret. Kör i vind tänkte jag och ringde. 89 personer före dig i kö, det är (minns inte hur många) handläggare som arbetar för att din väntan ska bli så kort som möjligt.. Jaha, vänta lite då då.... Medan jag satt där och väntade så kom en elektronisk röst som frågade om jag kunde tänka mig ställa upp i en frågeenkät om servisen mm utifrån mitt samtal med handläggaren. Vet själv hur viktiga såna enkäter är för att kunna utveckla så visst. Kom till slut fram till en kille som (vilket ju var ganska logiskt) inte hade en susning om mitt ärende men som skrev ned vad jag sa och skulle lämna det vidare till handläggaren som var "ansvarig" för mitt ärende. (vilken jag borde fått ett direktnummer till så ärendet hade varit klart när luren lades på, om ni frågar mig..) Kille hjälpte mig så gott han kunde men några svar kunde han ju inte ge, tex när ärendet borde vara klart, kommer jag behöva komplettera med något mer osv.. Men han var jättetrevlig och gjorde sin del av arbetet så gott han kunde. Men svaren på enkäten blev ju ändå missvisande. Hade jag fått tala med rätt person hade jag kunnat ge ett korrekt svar på servicen. På frågan tex, Fick du var på dina frågor kunde jag ju inte svara ja till 100% då jag inte vet mer än innan jag ringde även om han gav ett svar.. Nåväl, vi får hoppas Liten stannar kvar inne så pass länge att den ekonomiska delen är utredd, för det är ju en ganska stor skillnad mellan lägsta beloppet på 180 kr dagen mot att ha haft lön som vägt upp det rejält.

Ja, ibland är det omöjligt att få tag i rätt person eller få ett korrekt svar. Fick förresten brev från CSN i veckan, de vill jag ska börja betala tillbaka mitt studielån. Försökte gå in på "Mina sidor" hos dem men de låg nere så jag fick ringa dit. En snorkfröken sa att de brydde sig inte om att jag skulle ha studieuppehåll för barnafödande utan jag fick då ansöka om anstånd att slippa betala tillbaka. Jag trodde i min enfald man var tvungen att tjäna pengar för att kunna tvingas betala tillbaka, men föräldrapenning kanske anses som att "tjäna" pengar. Jag frågade om jag kunde ansöka på "mina sidor" men se det gick icke! I dagens samhälle 2011 måste vissa papper fortfarande skickas via snigelpost. Jag har fortfarande inte fått ansökningspappret om anståndet och den 31/8 ska första inbetalningen göras. Undra hur lång handläggningstid CSN har....

Äsch, man blir inte lycklig av pengar. Men på något vis gör de livet en aning lättare att leva ;-)

Högt blodsocker

Urinprovet var jättefint men blodprovet som mäter blodsockret var lite för högt. Hade dock ätit en allt annat än nyttig frukost (korkat att göra inför mvcbesök men...) bara timmen innan besöket.
Jag är inte stressad för att det ska vara något men irriterad för jag inte fick chansen till ett andra prov innan en kallelse sändes till kemlabb på NÄL. Sedan tycker jag det är knepigt att OM det nu skulle vara graviditetsdiabetes så kommer jag inte få komma intill förrän om 1,5-2 veckor. Allt sköts via snigelpost... Men! Jag har gått upp lite drygt 4 kg sedan inskrivningen i mars, Liten följer sin SFkurva till punkt och pricka, mitt blodtryck är perfekt och jag har inga andra "typiska" diabetesbesvär. Samtidigt ska man ju vara glad för det uppmärksammas. Känns bara onödigt när det bara är 5 veckor kvar.

Nåväl, Liten rör på sig, jag mår bra och det är fredagkväll och jag har jobbat idag så.. Livet är gott att leva :-)

MVC besök

Så ska vi till mvc igen då. Vikt, urin och sfmätning. Enligt vågen här hemma har vi ökat 3 kg sedan inskrivningen. Att komma ihåg att kissa i ett rör hemma och få med mig blev ett stressmoment men men... Blir nog bra i slutändan.

En höna av en fjäder

Återigen blåser media upp en "nyhet" om Saab mer i syfte att skada än att ge fakta och kunskap om vad som sker. Denna gången handlar det om styrelsemedlemmarnas löner. I likhet med "faktan" kring bonusarna som Jonsson och Muller skulle ha fått så verkar media inte ta hänsyn till villkoren som ställts för ett eventuellt utbetalande.

I media låter det som pengarna betalats ut och en dåre från "golvet" (som jag hade avskedat kvickare än han hann säga något för att försvara sig då han sprider sina egna teorier som fakta) påtalar att företagsledningen "smörjer sig själva" när han själv går hemma med full lön och styrelsen jobbat dygnet runt i flera månader.

Alla halvsanningar eller rent av lögner som media sprider gynnar verkligen INTE företaget. Varför kan folk inte bara låta företaget med dess ledare göra det som de är ämnade för? Förstårsigpåare har sagt länge att företaget inte gör bilar som kunderna vill ha, undra då varför orderingången låg på ca 100 om dagen trots produktionen låg nere.... Svensken vill kanske inte ha bilen men marknaden är större än vårt lilla land. Sedan hade jag en dust med en återförsäljare för några månader sedan där han påstod garantier försvann om fabriken lades ned. Garantier som ÅTERFÖRSÄLJARNA satt upp, alltså inget som påverkas av om fabriken finns eller inte. Han påstod att det skulle bli brister på reservdelar, vilket är ren och skär lögn då det återigen inte har med fabriken att göra.

Jag har alltid varit en nyhetsslukare men nu läser jag knappt tidningarna, orkar knappt se på tvn eller höra på radion pga jag insett hur många fel och lögner de sprider. Jag tyckte förr kändisarna fick skylla sig själva lite för visst kunde inte allt som skrevs vara "rök utan eld". Men, nu inser jag att det visst kan vara så. Bara de får sålt några få extra lösnummer, får folk klicka vidare eller se mer på tvn, höra mer på radio eller dyl.

Nä, media vill helst göra hönor av fjädrar, fjädrar som ibland inte ens existerar..

På bio

Idag har Ida fått ta med sig en kompis och gå på bio. Ensamma! Maken följde med dem ned och såg till de kom in rätt och fick betalt sina biljetter mm sen kom han hem. Ida tyckte pappa var helfläng som föreslog en biofilm och sedan inte följde med själv. :-) Hon frågade honom hur han egentligen tänkte. Jag kommer nog få se filmen tids nog ändå sa han, du kommer säkerligen vilja ha den i julklapp eller så.

Ida och hennes kompis fick med sig varsin festis och en påse popcorn och så köpte de någon gottis på bion. Kan tänka mig det var två stora tjejer som intog sina platser helt utan någon vuxen i närheten! Innan de åkte sa jag, sköt nu detta snyggt tjejer så kanske ni får göra om det. Vi får väl se/höra om de tog tillfället i akt eller om det blev för spännande att vara ensamma. :-)

Annars är vädret ett typiskt "se-på-film-väder" Mulet med några småskurar då och då. Innan regnet kom första gången så fick maken för sig att han skulle olja in våra ekbord. (en till två gånger om året behövs det ju göras) När han började med det fick jag för mig att med fint soffbord så borde ju mattan piskas och soffan dras ut för att dammsugas bakom. (jaa, jag vet jag har galna ideer men nu är det gjort) Jag orkade dock bara dammsuga vardagsrummet. Då. Sedan fick vi fixa mat till tjejerna innan bion och sedan skulle ju maken ta köksbordet med. Jag slocknade medan han åkte iväg och vaknade av att han slipade in oljan (sandpapprar in den för att få den tränga djupare in för bästa fuktskyddet) Tog mig ur sängen efter en stund och kära nån!! När alla sex köksstolarna står på plats syns inte smulorna under bordet insåg jag. Nu riktigt ropade de på mig och dammsugaren. Så nu är matsalsdelen och köket med dammsuget :-) Bara sovrummet, hallen och duschrummet kvar. Det tar jag senare. Rom byggdes ju inte på en dag så varför ska jag göra allt snabbare?? ;-)

Vill ut i skogen

Det är ju underbart skogsväder idag! Solen är inte för varm ännu och regnet som fallit har garanterat fått fart på svampen. Och här sitter jag och får inte gå ut själv i skogen för varken maken eller svärmor. *surar* Visst, själv skulle jag inte vara men jag vill ju inte att Ida ska behöva ta ansvar för mig om något händer. Så jag stannar snällt hemma och längtar.

När jag inte kan göra det jag vill så har jag insett jag kanske har några måsten. Tex dammsuga. Skulle behöva dra ut soffan och både dammsuga och moppa där bakom. Och piska mattan. Låter dock inte som ett jobb för en gravid..

Näväl, jag får väl försöka så gott det går. Mattan kan ju maken ta när han kommit hem.... En sak jag vill få gjort i helgen är att betsa om skötbordet. Just nu är det i rent trä, tänkte betsa det vitt så det smälter in mer i sovrummet. Vårt gigantiskt stora sovrum. Där vi snart även ska ställa in en spjälsäng. När Litens alla grejor är här inne så kommer vi nästan ha en yta stor som ett badlakan att gå på kvar som golvyta. Undra vad jag kan ställa där.. ;-)

Men skötbordet blir bäst att ha här nere och spjälsängen kommer flyttas till Litens rum när det är klart och Liten fått några fasta rutiner med mat och sömn. Största "problemet" är att där skötbordet ska stå har vi nu tvättunnan och den kan inte vara kvar där sedan... Men, jag brukar ju finna smarta lösningar så det kommer nog någon bra på det problemet också. (jobbigt med små hus och dåligt med förvaringsmöjligheter)

Nä, dags att ta tag i denna dagen kanske??

Ved

Japp, idag hämtade maken hem veden vi beställt av en arbetskollega till honom. Kapad, kluven och torr ved. 2 kubik.
Det hela började bra. Släpkärran gick inte att köra upp på vår gård. Vi fick lasta av all ved vid vägen. (tur vi inte bor på en så trafikerad gata) Sedan blev frågan; vart ska veden ligga? Vi har ett "förråd" under trappen, där vi har vår lilla gräsklippare och lite spadar mm. Där får det bli sa maken och började stuva om. Jag hjälpte till så gott jag kunde då vi lastade av veden första gången. När det nu var dags att bära in veden så sa jag att jag går in och gör kvällsmat. Så här sitter jag :-) Kvällsmaten idag blir Flygande Jakob. En sen middag eller en bastant kvällsmåltid. Allt för att maken ska få matlåda till jobbet. Jag är fortfarande mätt efter min och Idas lunch, vilken var från gyllene måsen dagen till ära.. Är nog en av få som blir mätt länge på deras "mat".

Nä, jag får nog gå ut och heja på min vedbärande familj :-) Snart är maten klar också.

2 veckors sommarlov kvar

Hur fort har inte denna sommaren gått?! Skulle göra en planering med en kompis för att hinna ses med barnen någon mer gång innan skolstart och insåg den är endast två veckor bort?? Satte mig med Ida och hörde vad hon tyckte om sitt sommarlov så här långt. Långt och härligt blev hennes summering :-) (så vi/jag har lyckats ge henne ett bra lov i år igen)

Själv är jag ledig Idas första skolvecka också innan kursstart. Jag har ännu inte bestämt mig för något utan grunnar på att kontakta min v-didaktiker för råd. Jag vet ju kursen kommer vara riktigt intressant men som sagt så vet jag ju inte när Liten behagar kika ut.... Nåväl, det löser sig nog till det bästa i slutändan.

Nu är strax sommarlovstvn slut, Ida älskar att se den speciellt mån-fredag då de har Lilla aktuellt för barnen. Jag grunnar på vad vi ska ha för frukost idag och sedan ska vi åka och fylla på kyl och skafferi inför veckan. Har även lovat spela Wii med henne då de sa det skulle hällregna hela dagen men nu skiner ju solen så jag vete katten om det blir något spelande. (det är väl det enda Ida kan sura för, att jag säger vi är ute i sol och sitter inte inne då..)

Regn??

Vad är det för något blött som kommer uppifrån?? Vem har beställt det? Nåväl, vi är ju inte gjorda av socker så vi klarar nog lite regn med men det är inte utan att bli aningen förvånade då vi inte fått något direkt regn på nästan två veckor. (hade nån regndag då vi var hemma i början på veckan men inte en droppe ute i båten vid samma tidpunkt)

Vad göra en regntung lördag då? För att få med Ida hem så fick vi redan i går nämna att eventuellt åka till Liseberg.. Och på något vis är det ju regntunga dagar som man gör bäst i att åka dit. Det är både varmt och rätt gott ute så.. Brukar vara kortast köer, för dem som nu promt ska åka, och för mig som inte ska åka finns det oftast mycket att kika på ändå.

Ida håller just nu på att testa sin "nya" cykel. Den är inte helt ny, men ny för henne. Blocket is tha shit som en kompis tonåring sa. Äntligen fann vi en som stämde in på hennes kriterier. Grön, med dämpad framgaffel, fotbroms och minst tre växlar. Att den sedan stod som killcykel i annonsen säger vi inget om.... Hon är överlycklig och det är ju det viktigaste.

Nähä, fikakorgen packar sig inte själv så jag får nog hjälpa den på traven..
Ha en skön lördag!!

Svårt val

Hmm, huuur ska jag göra??

Jag är som somliga vet ganska envis av mig.. Men efter att ha läst vad som ska göras samt examinationsuppgifterna till den kursen jag vill läsa i höst vacklar jag lite. Går det verkligen att förena med faktumet att jag ska föda en bebis mitt upp i allt? De flesta av mina vfu uppgifter jag genomfört har på ett eller annat vis alltid haft med naturkunskap att göra. Mesta av min tid har jag lagt på att vara ute med barnen för jag anser de mår bra av det samt att de lär sig så mycket mer när de får uppleva än bara "se" bilder mm. I höst vet jag att barngruppen på "min" förskola är radikalt förändrad. Att komma "inklampandes" med något en till två dagar kommer varken ge mig eller barnen speciellt mycket. Och jag har ju tyvärr inte så mycket mer tid på mig än just någon dag.

Frågan är om jag kan gå kursen för min egen skull endast. Göra så mycket jag mäktar med och OM jag lyckas göra allt få betyg annars bara bära kunskapen med mig själv utan att det syns jag gått kursen i mina resultat.

Jag har grunnat på detta med CSN men tänker inte ta ut något utifall jag inte orkar klart kursen och därmed ev blir utan sedan när jag börjar på allvar igen.

Jag måste inte läsa kursen för att få ihop poängen till min specialisering, men jag VILL läsa kursen för den intresserar mig. Samtidigt så har jag ju den tyngsta delen av graviditeten kvar...

HUR SKA JAG GÖR???

Bullbak, igen

Ja, sommartid går det många bullar. Speciellt då Ida fyller år. Gjorde en dubbelsats till födelsedagen men insåg redan förrförra veckan att de var slut?! ( var ju i båten förra veckan å där bakar jag INTE några bullar :-) )

Nu är snart en sats klara och jag måste säga jag är ganska trött efter det meckandet. Passade på vid första jäsningen att sortera Idas gamla bebiskläder i storlekshögar. Tvättar upp allt i 50/56 så får vi se vad som går att använda utifrån kön. (rosa kommer nog Liten inte ifrån att ha något med men klänning ska hen få slippa utifall det är en pojke, det får den klä sig i när den själv vill sen.)

Ska göra en dubbelsats med köttbullar senare i em/kväll. Är gott att ha i frysen senare i höst tror jag :-) Nähä, nu ska nästa plåt in :-)

Över stock och sten

De som känner mig riktigt väl vet att de någonstans i augusti och några månader framåt lättast når mig på mobilen då jag gärna knatar runt i skog och mark i jakten på svamp. Under makens fyra veckor långa semester har jag läst att många vänner varit ute och funnit kassvis med svamp i skogarna så igår när vi kommit hem från båten drog jag med maken ut på en kortare kvällstur. En halv turkyoghurtburk med blåbär och någon liter kantarell blev "fångsten".

Men, jag måste erkänna det både var grymt varmt och jobbigt i skogen. En bieffekt (eller vad man kan kalla det) av att vara gravid är att man ökar sin andningsvolym varpå man blir grymt andfådd för minsta lilla. Att klättra över omkullfallna träd och krypa under hukande träd eller bestiga stenar höga som bostadshus (jaja, jag överdriver där men de känns ruskigt höga speciellt nu) Gör mig snurrig av anfåddhet. Men eurofonin är ändå starkare över att finna skogens gula guld. Idag ska jag åka till ett säkert ställe, där jag VET det finns mycket. Hoppas på så pass mycket att jag kan dela med mig till mina föräldrar.

Seglarvecka 2011

Tja, så värst mycket seglat blev det visserligen inte detta året men väl så mysigt! Makarna tog sig en tur med ena båten dock den ena av de två dagarna med någon sånär vind att tala om. För det är lite av det som har gjort det inte blivit mer seglat, vinden har varit väldigt svag. Sedan fick vi även en bra plats så vi låg kvar istället för att flytta oss. Och när vi var tvungna att flytta på oss för vädret så ut att bli ostadigt så gick vi in i hemmahamn och där blev vi kvar för det blev sånt kalasväder. Sju seglardagar blev det i år. Barnen har badat, badat och badat. Även badkrukan kom i en av dagarna vid två olika tillfällen... Förstår inte hur jag kunnat bli sån kruka, jag som liten alltid var mer under vattnet än över. 20-22 grader i vattnet, inga maneter och jag kan erkänna det var riktigt gott att svalka av sig.

I morgon ska maken tillbaka till sitt jobb. Ett jobb som än en månad inte betalat ut lön i tid. Känns halvpissigt. Önskar regeringen hade skött detta bättre, för bollen har legat hos dem sen i början på året och tja.. Välskött är det då inte. Jag menar INTE att de ska gå in och "äga" fabriken men se bara på de länder där statsmakten gett sitt stöd (ekonomiska) där blomstrar bilindustrin igen..... Nåväl, vår lilla söta fabrik med de krocksäkraste bilarna ska nog fixa detta också. Även om det ser ut att först bli en konkurs med långa handläggningstider innan eventuella löner betalas ut. För inte läggs fabriken ned för gott även om en konkurs är nära anstående. Nejdå, vi kommer igen - var så säkra :-)

Så nära och obegripligt

Finns inte mycket att skriva om det som skett i Norge mer än just obegripligt. Svårt att ta in och förstå.

Vädret, detta ständiga gissel

I morse skrev de flesta av mina vänner på facebook om olika prognoser och alla hade samma undran; vilken stämmer bäst och HUR blir vädret. Visst hade det varit underbart om någon kunnat förutspå vädret till 100% rätt, men så är det ju tyvärr inte. Och så mycket klokare blir man sällan av att läsa prognoser från de olika instituten. Speciellt inte när de kan skilja något oerhört åt.

Då vi håller på att renovera fasaden på vårt hus så är vi ju lite lätt beroende av i varje fall uppehåll, helst vill vi inte ha sol. Idag så sa en prognos att regnet skulle komma vid 12. Bra tänkte vi då hinner vi måla någon timme. Vi åt frukost (ja, vi har ju semester och lov så här hoppar vi inte upp i ottan..) och skulle just gå ut då en störtskur kom. Bara att vara kvar inne och pyssla med annat en stund. Sedan behöver det ju torka upp en aning så man inte binder in onödig fukt. Men vi kom ut och nu är tre av fyra väggar färdigmålade, bara sista och värsta väggen kvar...

Jag passade även på att klippa ned ännu mer på vår vildvinshäck som ska bort helt. Ida hjälpte mig och var riktigt duktig. Hon älskar att hjälpa till och jag tycker ju att barn ska få vara med så vi hade en riktigt rolig stund med våra sekatörer.

I morgon ska vi åka till Ikea för lite bebisgrejs inköp. Längtar såååå efter det lilla sprattelspöket som huserar i min mage. Dryga nio veckor kvar..

Kalas i dagarna tre

Uj, nu är jag helt slut. Inte lätt att vara höggravid och ha en dotter som fyller år mitt i sommaren. Dessutom mitt i Fallens da'r. (och som är van vid att mamma alltid bakar massor och fixar till då det är hennes födelsedag..) I och med att vi bor numera i ett lite mindre hus än förut så ryms inte så många gäster så för enkelheten ur den aspekten får vi dela upp firandet. Sedan är det inte heller det lättaste att få alla att komma då det är mitt i semestertider.

I fredags var vi 11 runt matbordet. Då fixade vi grillad kassler, kall potatissallad med kapris, en fetaostsås alt beanaisesås och en redig grönsallad. Som tårta blev det marängtårtor med röda vinbär och så lite hembakt då i form av kanelbulle och havreflarnen jag bakade i veckan. (orkade inte göra fler sorter då det renoverades på huset med..)

I lördags (som var den riktiga födelsedagen) var vi 9 till bordet. Då gjorde vi lasange med grönsakssallad och som sig bör blev det jordgubbstårta.

Idag fick det bli hamburgare och återigen marängtårta med röda vinbär. Denna gång var vi återigen 11 till bordet. Nu hoppas jag det blir några slöa slappardagar utan kalasande, behöver vila.

Ida har nog kontakt med vädergudarna. Under hennes alla födelsedagar, inklusive själva dagen hon föddes på så har hon haft sol. I fredags var vi tveksamma till sol på födelsedagen då det var varannantimmes väder, men hon fick sol från klarblå himmel! Vilket var tur då hon fick sin efterlängtade egna kamera som går att fota med under vattnet! Hon och goaste kompisen fotade varann i poolen. Tror de hade lika kul som vi som satt bredvid och såg dem hålla på. :-)

Ja, kalas i dagarna tre är kul men påfrestande. Men Ida är helnöjd och bortskämd som hon är så fick hon det mesta av sin önskelista.

Kallt trots sol?

Är det ens möjligt i mitten på juli att när solen skiner från en klarblå himmel så når kvicksilvret inte högre än 17 grader i skuggan? Okej, det har blåst en del men sånt brukar inte påverka såå mycket.

Idag har vi, eller mest jag, inte gjort många knop. Maken har allt gjort en del men jag har inte fått mycket gjort. Jag älskar att skriva listor med vad som ska göras. Idag fick jag gjort 3 punkter av 8.. *suck* (då var en av de genomförda punkterna att vila middag..) Fast, å andra sidan så ruvar ju jag på en guldklimp (som, jag tror det var, Ida sa..)
Det blev ingen fasad målad för vår del men svärmor kom med svärfar och ville måla så hon målade så högt hon nådde på framsidan. Blev kanonsnyggt med den gråa brytningen vi gör nu, istället för det kritvita. I morgon hotar de med regn här men vi ska försöka hinna måla klart den väggen innan. Kan komma behövas målas två gånger dock då putsen suger färg.. (lagom kul då en hink kostar nästan 1000 kr..)
Nåväl, snyggt blir det och ännu snyggare blir det sedan när våra svarta markiser kommer upp också!

Man hinner tänka mycket ibland..

Då jag inte längre kan köra på i mitt liv i 180 som jag vanligtvis gör så slogs jag av tanken att jag troligen är väldigt lyckligt lottad här i livet. Efter att ha läst några bloggar om än det ena än det andra och pratat med goda vänner om hur de har det med mera så är jag grymt nöjd med det livet jag och min familj lever. Okej, vi har inte pengar i överflöd men vi behöver varken svälta eller gå nakna. Okej, vi har våra krämpor men inga värre än att vi ändå kan visa ömhet och respekt för andra som är i vår närhet.
Jag har en make som älskar mig för den JAG är och som jag älskar för den HAN är. Vi har (än så länge) en fullt frisk och intelligent dotter som förgyller våra liv. Vi har båda våra föräldrar i livet och som tar sig tid med oss och våra barn då vi behöver hjälp. Maken har ett jobb som han älskar och då vi talat om det nu när det varit svajigt och han fått erbjudande om ett annat påpekat att han aldrig känner någn söndagångest inför eller önskar klockan var mer så han skulle få gå hem ifrån. Jag utbildar mig till ett (enligt mig) av världens bästa yrken där jag liksom maken aldrig hinner eller behöver se på klockan och längta hem ifrån.
Hur många har det så bra som vi har det? (ganska många tror jag men många jagar nog det som kan finnas runt hörnet istället för att stanna upp och vara nöjda med vad de har)

Min kusins fru (och även min kusin) har haft det lite omvälvande då deras son kom åtta veckor för tidigt. Idag skrev hon världens underbaraste inlägg i sin blogg om hur det i allt elände ändå nästan alltid finns något bra också.
Hon lyfte fram saker som att hon "tvingas" vara inomhus hela sommaren och därmed kommer vara likblek i höst. Det positiva är att hon ju då förstås slipper tänka på ev att få hudcancer. Eller att då hon inte kan röra på sig som mammor där barnen fötts när de ska kan göra och därmed inte blir av med gravidmagen. Å andra sidan så gömmer "maghänget" ärret som blev vid snittet då lillkillen fick plockas ut pga havandeskapsförgiftningen.
Vad jag vill säga är att man kan välja att grotta ned sig i sina problem eller besvär eller så kan man försöka finna något positivt i vad som sker/har skett. En psykolog sa en gång att ingen annan än du själv kan spela huvudrollen i DITT liv. Det har jag tänkt på många gånger, inte minst då jag blev uppsagt pga neddragningar och därmed tog chansen att hoppa på utbildningen jag går nu. Man har alltid ett val, att vara ett "offer" eller att ta kommandot. En sak bör man dock tänka på, skylla på någon annan än sig själv ger inga bra resultat. Andra kan påverka resultaten till viss del, men slutresultatet är det alltid DU som styr över.

Många av mina vänner skrattar och ibland retar mig för att jag alltid har de mest konstiga saker med mig. Tex skoskavsplåster, whiteboardpennor eller sax och gem eller limtub. Tror nog några kursare fnissar gott nu.. Men erkänn, vi hade fått andra resultat om jag inte haft dessa saker med mig! ;-) Jag är övertygad om att om jag är förberedd på olika senarion så löser det sig alltid på något vis. Lite som att är det gråmulet ute så tar man oftast med sig regnkläder eller i varje fall ett paraply. Ta kontrollen över DITT liv. Strunta i dem som gör dig illa, tar din energi eller som uppenbarligen du inte har något gemensamt med. I slutändan, vill du leva och dö lycklig eller hanka dig fram genom livet med en ständigt önskan om att ditt liv varit annorlunda? Tänk på den där psykologen sa, Du spelar huvudrollen i DITT liv.

Bullbak

Japp, då var bullarna bakade. Medan de jäste första omgången så passade jag på att även göra havreflarn. Ida var idag iväg med sin farmor på självplockning av jordgubbar så nu har jag även en tiolitershink med jordgubbar att ta rätt på.

Maken har tvättat tre sidor av husfasaden, den sista sidan ska en fd murare komma och kika på då det var mycket som ev behövs knackas ned på den väggen.. :-( Han har även köpt färg så i morgon blir det husmålning för vår del. Jag har även lite mer bakning kvar att göra inför helgen samt att jag nog får koka sylt och saft i morgon.

Liten tyckte mamma skulle ta det lugnare i går då jag knackade fasad och grejade. Ett väldans liv vart det därinne och kraftiga sammandragningar. Knappa 11 veckor kvar innan BF. :-) Idag vid bullbakandet har det varit relativt lugnt men det är en hickande gosbebbe just nu.

Nähä, dags att rensa jordgubbar.

Båtvecka

Japp, då var vi hemma igen efter en vecka i båten. Vi har haft kalasväder även om inte solen lyst konstant på oss. Men solbrända och relativit utvilade är vi :-)
Nu väntar en vecka med mycket pysslande med huset. Förra ägarens barn målade om huset inför försäljningen i ösregn vilket har lett till att fasaden frostsprängts på sina ställen vilket vi nu får åtgärda. (har grunnat på om det inte borde gå som dolt fel och de borde få stå för det men vi orkar inte ta tag i det så..) Det är även en del att göra i trädgården och på lördag blir Ida 9 år så jag har en del bakning mm framför mig...
Till helgen är det även festival i stan. Så något besök dit bör ju planeras in och genomföras.

I veckan som varit så har vi solat och badat. Givetvis ätit mycket räkor och haft det gott. Känner jag maken rätt så blir vi inte hemma så länge utan är snart därute igen :-) Men inte för längre tid än en vecka för uj vad tvätt det blir även om man mest går i shorts och linne/ klänning.. Ska inte heller sticka under stol med att jag sover mycket bättre i sängen hemma också just nu.. ;-) Sedan är ju en segelvecka med våra goda vänner inplanerad. Den ser alla fram emot redan veckan efter avslutad segelvecka föregående år. :-)

Midsommarhelgen

Vilken underbar helg det blev, trots smolket i bägaren med utebliven lön mm. Härligt med såna underbara vänner och deras familjer. Tjejerna är verkligen som syskon med allt vad det innebär. Konflikterna hägrade alltid vid 14-15tiden varje dag.

Vi hade kalasväder på självaste midsommarafton, har förstått det inte var så riktigt över hela vårt avlånga land. Lördagen dock bjöd på regnskurar, vilket ändå var rätt skönt med tanke på konditionen på oss.. ;-)
Massor med god mat och dryck avnjöts från det vi kom på torsdagskvällen tills vi åkte på middagen på söndagen. Gick upp nästan 2 kg, men dem har vi blivit kvitt igen så :-)

Ja, utan att berätta några mer detaljer så tror jag nog ni anar vi hade det riktigt gott. Skrattet har lurat kring oss hela tiden och visst har det blivit ett och annat rått skämt om vår svenska regering med följe, men det gäller ju att vara positiv när det är som tyngst.

Hoppas ni andra likaså haft en skön midsommarhelg.

Utebliven lön

Inte nog med att jag inte får ett öre på hela sommaren, nu verkar det som makens lön fryser inne också. I varje fall några veckor framöver. På sätt och vis är det tur vi varit förutseende och sparat undan men det är surt att behöva ta av sparpengar som egentligen var öronmärkta till något annat.
Sedan har ju jag världens positivaste make med som har inställning att det alltid finns alternativ och möjligheter i det mesta. Han är övertygad om att pengarna kommer komma, förr eller senare. Och vi sitter ju som sagt inte i sjön på något vis med en utebliven lön. (bara den kommer någon gång så..)
Men! Alla har inte haft möjligheten eller så att spara undan varje månad som vi vilket ju är otroligt olycklig och tragiskt. Att få detta beskedet så här inför midsommar och sommaren känns pissigt oavsett men givetvis värst för dem som inte har någon buffert.
Utan att gå in på några detaljer om just hur hela detta skötts från starten redan för 3 år sedan så kan jag bara säga att om folk bara slutade vara så jävla negativa och sprida sina negativa vibbar åt alla håll så löser detta sig nog till det bästa. Läste igår att något institut ansåg att Saab inte spelade så stor roll i Svensk inkomstkälla vilket ju är så otroligt löjligt sagt att jag visste inte om jag skulle skratta eller bli förbannad. Undrar såå när folk ska inse det INTE endast berör själva bilfabriken utan ringarna slår högre och vidare än så. Jag förstår arbetarna inom produktionens frustration då de har vetskapen om att det står i princip färdigbyggda bilar som saknar EN detalj från att generera pengar till företaget. EN komponent som gör att bilen bara står och en kund får vänta. För även om folk säger att ingen köper bilarna så ligger många ordrar där det som sagt saknas EN detalj från att kunden ska bli nöjd, företaget få in pengar och därmed kunna betala skulder. Jag hoppas även att folk inte går på försäljarsnackat om att om fabriken läggs ned gäller inga garantier längre. Bilfabriken ger inga garantier, det är återförsäljarna som gör och deras åtagande slutar inte gälla bara för att bilfabriken inte finns. Jag hoppas även att folk kunde inse att reservdelarna inte görs i fabriken utan det är underleverantörerna som gör och de har stora lager och så länge det finns efterfrågan kommer givetvis de producera för de vill ju också ha in pengar.
Det är något av ett moment 22 som pågår just nu tror jag. Underleverantörerna vågar inte leverera av rädsla för att inte få betalt. Företaget får därmed inte in några pengar så de kan betala underleverantörerna vilket leder till att inget levereras. När inte underleverantörerna kan leverera pga utebliven betalning tvingas de säga upp sin personal och de försvinner som leverantörer till slut. Och att kan inte bilfabriken fortsätta finnas för det finns ingen som kan leverera....
Att svenska regeringen anser/ansåg att fordonsindustrin är något förlegat och inte genererar några pengar när övriga europa stödde sin fordonsindustri vilket lett till en blomstrande marknad igen lämnar jag utanför, men nog kunde många av deras naiva/okunniga ord och tankar fått stanna i deras egna huvuden. Jag har sagt det länge nu och känner jag måste säga det igen. Så länge vi har två märken i Sverige kommer det gå bra för i varje fall det ena, men försvinner ett kommer det andra få det tuffare då som jag redan påpekat kommer vissa underleverantörer gå under och då trissas priserna upp. Jag önskar folk kunde få se vad som är på gång på vår lilla fabrik i betydelselösa staden i västsverige. Jag skulle stå först i kön att få beställa kommande bil då den är sååå snygg och tuff.

Men, utebilven lön genererar inga bilköp. Det genererar inga köp alls mer än absolut nödvändigaste. Återigen ett moment 22....

En liten sketen referens..

..gjorde så jag fick U. Hade missat att ha med kurslitteratur referens i avsnittet om syfte, mål och beskrivning. Inget stort kompletteringsarbete men ack så retsamt. Arbetet är redan kompletterat och insänt igen men Uet står ändå i resultatlistan hela långa sommaren och hånar mig. Surt sa räven om rönnbären.

Så här skrev min v-didaktiker i varje fall, så lite glad blev jag ändå.

I instruktionen står det att du i syfte, mål och beskrivning ska ha referenser både till styrdokument och kurslitteratur för att argumentera målen – och kurslitteraturen saknas i dessa stycken för din del. Detta måste du alltså komplettera.

I övrigt en mycket välskriven text med flera bra och ledigt använda referenser. Jag tycker att arbetet genomsyras av att du – precis som du skriver – lyssnat på vad barnen signalerat. Du har heller inga problem med begreppen inkluderande och hälsofrämjande, utan visar med önskvärd tydlighet i din text att du förstår dessa.

Lång väntan

Som alltid så får man höra andra som fått svar på sina kurser. Trist att inte alla kör samma datum då det faktiskt finns ett angivet. Hoppas så på ett G, det gör man väl alltid visserligen. Dock så gjorde jag en egen rubrik där jag ville få fram min egen utveckling från min allra första VFU tills nu den sista. Det var ju sista gången vi skrev en VFUrapport så jag kände för min egen del att jag ville ha med en sådan, känns bra att kunna se tillbaka på senare tror jag.
I morgon så ska i varje fall även vi få veta hur det gått. Vete katten om jag kommer våga öppna det innan vi far iväg på midsommarfirande för helgen eller inte.. Ett U kommer ju på sätt och vis förstöra helgen, även om det inte är "the end of the world" Nåväl, det ger sig i morgon. Lång väntan på resultat har det i varje fall varit (även om man förstår att det kan ta tid att läsa allas och bedömma)

Måste bara berätta att glassprovningen var kanon! Smakerna hade liksom satt sig mer i frysen och det var absolut inte sista gången vi gjorde fläderglassen! Ja, inte någon av smakerna egentligen men flädern var gudomligt god!

Dagvill

Har noll koll på vilken dag det exakt är, och ska sanningen fram så bryr det mig inte heller så värst mycket. Inte så länge jag i varje fall har dygnsrytmen någotsånär rätt. Liten har väckt mig två morgnar på rad nu vid 5-tiden. I morse hade hen hicka i över en timme. Svårt för mig att somna om då. Samtidigt så känns det inte det minsta besvärande, det är rätt mysigt att känna det lilla livet där inne. Ibland önskar jag hen var utanpå istället men är otroligt glad för den inte är det redan. I morse (tror jag i varje fall tidpunkten bör ha varit) föddes min kusins son. Åtta veckor förtidigt pga havandeskapsförgiftning. 1800 gr och 42 cm lång, Nu önskar vi Erik Karl Oscar all lycka till här i världen.

Idag ska vi ha glassprovning med några goda vänner. Hemmagjordglass givetvis. Maken har styrt med detta. Det finns fyra smaker; lakrits, hallon och blåbär, fläder och mint. Tyvärr brände han smeten vid uppkokningen på de smakerna som blev fläder och lakrits så den har nog en annan smak än vad som var tänkt men är säkert god ändå.
Jag tänkte göra kladdkasmuffins som vi ska ha med oss till midsommarfirandet hos några andra goda vänner. Ska bli knytis så vi ska även göra två pajer men dem gör vi på plats, de är godast nygjorda ju :-)
I går lade maken nästan färdigt golvet i det som ska bli förråd i källaren. Han tvingas kapa några plattor precis vid dörren och han blev klar vid 22.30 med det andra så han ville inte dra igång och kapa då. Nu ska då bara de resterande bitarna läggas och sedan ska det fogas och sedan ska skenor borras och skruvas upp på väggen för att göra ett hyllsystem. Därefter börjar stora tömingen av det som ska bli Litens rum. Spännande!!
Ida har efterfrågat poolen, när den egentligen ska komma upp. Har dock frågat henne om hon tycker det varit så bra badväder än så länge men hon har världens bästa argument för den frågan. När väl värmen kommer så vill hon inte förlora en sekunds chans till att bada bara för poolen inte är uppe ännu. :-)

Helt magiskt!!

Wow, vilken helg jag har haft!! I fredags åkte Ida med sin farmor och farfar till deras båt, vilket ledde till en barnfri fredagskväll. Ida brukar vilja ha tacos på fredagsmyset men nu fick vi bestämma menyn och som ni nog förstår blev det inte tacos. Nepp, vi köpte oss var sin ryggbiff och så hade vi potatiskroketter, tsatsiki och en hemmagjord melon och tomatsalsa till. Det var länge sedan jag åt så mycket mat vid en och samma måltid.. :-) Mätta tog vi oss sedan en långpromenad innan vi kröp till kojs för natten.
Lördagen vaknade vi ganska tidigt och försökte dra på så vi kom iväg i hyffsad tid på vår Danmarksresa. Åkte Helsingborg-Helsingör och tog strandvägen ned till Köpenhamn. Väl i Köpenhamn startade vi GPSen för att hitta till det bokade hotellet. Jag var väldigt mör efter den långa bilresan och slocknade ganska omgående på sängen efter incheckningen. Maken tog sig en svängom i omgivningarna och kom tillbaka som en dränkt katt då han varit för långt bort för att hinna undan värsta regnskuren. Lite middag i restaurangen och sedan blev det faktiskt lite tvtittande då vi fick syn på att de visade en dokumentär om just Bon Jovi.
Söndagen vaknade vi återigen ganska tidigt, hotellfrukosten går ju inte att missa ;-) Efter avslutad frukost for vi in till centrum av Köpenhamn och kikade på Lilla havsfrun och letade upp en mysig restaurang för lunch. Tyvärr så är det fortfarande tillåtet att röka på uteserveringarna i Danmark varpå vi fick en annan, lite tråkig, smak på maten än vad vi tänkt oss men sånt får man tyvärr ta. Vi knatade sedan runt lite till och for sedan tillbaka till hotellet för att hämta regnkläder mm inför kvällens stora event; Konserten.
Ca 26 mil ifrån Köpenhamn ligger Horsens Casa arena där Bon Jovi skulle spela. Vi kom fram straxt efter kl 18 men fick ändå parkera ca 2 km från arenan. Överallt var det glada fans som alla styrde mot arenan. Alla, i princip i varje fall, hade antigen en öl eller cider i handen. Säga vad man vill men dricka det kan de... Och äta, herreguuud vad de åt. Hamburgare, korvar i olika former och längder med olika tillbehör. Popcorn och andra snacks. Vi kom i varje fall in på arenan och hittade våra platser på sittläktaren. Kan tyckas tråkigt med sittplats men när himlen öppnade sig ca 40 minuter innan huvudspelningen skulle börja var vi ändå rätt nöjda - de nere på plan blev totalt genomblöta. Tur i oturen var det också att det började regna när det gjorde då det medförde att det totalt urkassa förbandet fick avbryta sin spelning.
Nästan tio minuter försenade kom så äntligen de ut på scenen. De öppnade med Lost highway. Helt underbart!! Personligen tyckte jag det var en bra blandning av både nyare och äldre låtar. Givetvis blev det mer tryck varje gång de drog någon av de äldre godingarna så som Runaway. You give love a bad name och Bad medicine. Det var dock otroligt mäktigt när i princip alla dryga 30.000 fansen sjöng med i Bed of roses. De avslutade med att sjunga Keep the faith, vilket vi tog som en signal på att fortsätta applådera vilket ledde till 3 extranummer varpå de avslutade med, enligt mig, deras absolut bästa - Living on a prayer. Då stod hela arenan upp, sjöng med och riktigt rockade med. De drygt två timmar som konserten tog försvann i ett nafs. I nästan 30 år har jag längtat och väntat och så for det förbi så fort.. Men!! Det var helt magiskt och blir givetvis ett minne jag kommer bära med mig för resten av livet.
Efter avslutet så skulle dryga 30.000 fans ut, vi hade våra ca två km att gå till bilen och sedan 26 mil att köra tillbaka innan vi äntligen kröp till sängs igen. Då var klockan nästan 03 på natten. Väckarklockan stod på 08 då vi ju ännu en morgon inte ville missa hotellfrukosten.
Måndagen blev det så hemfärd igen. Denna gången tog vi bron hem. Vi passade även på att stanna till och luncha på Laxbutiken och strax efter 15 hämtade vi upp en glad och nöjd Ida hos mormor och morfar. (barnvaktsbyte hade skett) Stor del av resan hem lyssnade vi återigen på Bon Jovilåtar, mest de som spelats på konserten men även några andra. (det finns ju ett gäng att välja mellan..)
En helt magiskt helg har vi haft, på tu man hand bara jag och maken. Tillsammans med ca 30.000 andra fans :-) Känns verkligen som en bra uppladdning inför höstens bravader. (även om hösten är lååångt borta ännu..)

När kom bebisen egentligen in?

Att ha en vetgirig dotter är inte alltid så lätt. Nu är hon dessutom så pass stor att hon lägger ihop ett och ett och får fram ett svar på egen hand för det mesta.
Vid lunchen idag satt vi och pratade om varför aftnar oftast inte är röda men följs av en röd dag. Varför är det så mamma, undrade hon. Jag har ingen aning sa jag men kanske är det för att många vuxna (tyvärr) dricker vuxendricka på aftonen, tex nyårsafton och därför behöver ha en ledig dag efter. Nu är ju inte jag någon direkt stordrickare men hon verkade ändå tagit det som "rätt" svar.
Drack du vuxendricka på nyårsafton som var nyss frågade hon sedan. Ja, sa jag. Det minns du väl? Mamma, pappa, farmor och farfar skålade ju bla på tolvslaget och så hade vi vin till maten. Hoppas du itne hade liten i magen då mamma sa hon lite oroligt. Nej, Liten var inte i min mage då sa jag. Men NÄR kom liten dit då frågade hon. Några dagar senare svarade jag. Men NÄÄÄÄR då?? När vi kommit hem från stugan sa jag och bytte sedan ämnet. Nog för jag tycker hon ska vara vetgirig men vissa saker kan hon väl ändå låta vara..

Respons

Som jag trodde så berörde mina tanker folk igår. :-) Och som jag skrev så vet jag det inte är likadant över vårt avlånga land med hur saker sköts, inte minst då den ekonomiska biten. Det jag ville säga med mitt inlägg och med mina tankar är att man kanske inte alltid ska säga andra gör fel utan kanske också förstå sin egen del i varför/hur det blev si eller så.
Självklart stängs förskolor för att även personalen ska få lite ledigt. Hur duktiga pedagoger vi än må vara behöver även vi ledigt och tid med våra familjer. Vart ansvaret ligger att ordna barnomsorgen ligger hos kommunen inom en period av 3 månader vill jag minnas. Därefter, om man inte inkommit med sina tider, kan inte kommunen lastas. Det kallas framförhållning och givetvis går det inte direkt handihand med arbetslöshet eller kvicka ändringar.
Jag har aldrig hört under mina år inom barnomsorgen varken som mamma eller som personal/VFUstudent att någon nekats hjälp om de själva i god tid framför önskemål. Sedan är det som jag nämnde inte lätt för en arbetslös att veta sina exakta tider. Om man ens får några tider.

Jag kan väl säga jag haft mina duster genom åren som förälder med vår hemkommun. Men jag har aldrig gett mig, jag har gått till högsta hönset om det krävts för att få min vilja igenom. (eller rättighet som det var i vårt fall) Men vi har alltid haft en kommunikation. Ibland har jag haft fel, ibland kommunen men jag har ändå alltid upplevt de haft MITT barns bästa för ögonen. (i varje fall de gånger jag tagit upp saker till diskussion)
Kommunikation är verkligen A och O för att nå någon vart. Och att vända sig till media för "hjälp" är inget sätt att kommunicera, det är att domdera och det leder sällan till något bra. Även om det kan ibland kanske påskynda vissa processer, men vill man att ens barn ska ha något sånt i sin ryggsäck?

Satt och funderade..

Läste en artikel om att kommunerna stänger förskolor sommartid för att spara pengar. I mina öron låter det helgalet. Inte att man stänger utan för att det ska vara för att spara pengar. När Ida var liten och vi hade barnomsorg för henne så gick förskolan ut redan i februari och frågade OM vi behövde plats under sommaren och i så fall vilka veckor. I vår har jag både varit på VFU och vikarierat på olika ställen och det har varit likadant där. Alltså, föräldrarna har fått, i god tid, själva säga OM de behöver omsorg och i så fall vilka veckor. Utifrån det har sedan rektorerna och områdescheferna lagt personalens semesterschema utifrån deras önskemål och beroende på hur stor "belastningen" på platserna varit.
Det jag tycker är konstigt är att det alltid i slutet på maj början på juni går upp för föräldrarna att de eventuellt står utan omsorg någon/några veckor på sommaren. Eller att just deras förskola stänger och slås samman med några andra. En annan sak som också ska läggas in i att vi svenskar allt oftare tar semester utanför "ordinarie" semestertid. Vi väljer själva att kanske endast ta ut 1-2 veckor på sommaren för att resa billigt långt bort någon annan tid på året, liksom spara semester och pengar. Vart ligger då ansvaret? Ligger det på kommunen eller på vårdnadshavarna? Kommunen säger föräldern i mig, vårdnadshavaren säger yrkespersonen i mig. I varje fall där kommunerna gör så som min hemkommun gör att gå ut tidigt på året för att se hur många platser som behövs under semesterperioden.
Som förälder är jag sådan att jag skaffar inte barn för att andra ska fostra dem åt mig. När Ida började förskolan var det endast för jag var tvungen att börja jobba igen. Hade någon erbjudit mig pengar för att stanna hemma med henne hade jag inte tvekat en sekund. Som blivande förskollärare och mamma förstår jag att många står inför samma faktum. Dock finns det de föräldrar som inte bryr sig, ser barnen som en statussymbol och gladeligen lämnar bort dem några timmar bara för att få "egentid". En replik jag ofta hört då är att barnen behöver få komma dit för att få träffa andra barn i samma ålder. Givetvis är det sociala samspelet viktigt men (ja, jag ger mig ut på djupt vatten nu men..) för mig är det inte bara viktigt med lek med andra barn utan även lek med vuxna och då framför allt de egna föräldrarna. På en förskola hade jag en gång ett barn i två-årsåldern som mamman påpekade var tvungen att gå där för att någonsin kunna få kompisar. Barnet var oerhört otryggt i situationen och grät den första timmen, vägrade se åt de andra barnen och när det sedan lugnat sig endast lekte med sin egna medhavda snuttefilt för att sedan gå hem efter ytterligare någon timme. Personalen försökte med ALLT. När mamman sedan väl kom så sken barnet upp och mamman trodde allt varit kanon hela tiden. Trots personalen berättade sanningen.
Nu hamnade jag på ett sidospår som gör mig otroligt upprörd men jag står ändå fast vid min grundtanke. Det är vi som föräldrar som har yttersta omsorgen för våra barn och väljer vi ändra på vår tid på förskolan ligger det även i vårt ansvar att om vi inte godtar att barnet flyttas till en annan förskola också själva får ordna någon annan lösning. Jag har aldrig hört att där man fört samtal redan från början inte kunnat fått hjälp, men börja månaden innan semestertid skrika, gå till pressen låter oerhört kortsiktigt i mina öron.
(ja, jag vet att inte alla kommuner gör som min hemkommun men samtal med rekorn/områdenschefen lönar sig alltid mer än att "gråta ut i pressen")

Sommarlov. På riktigt!

Nog för jag haft nästan två veckors lov redan men enligt Ida så är det först nu det är lov. På riktigt! Jaja, men då gör vi sånt man gör på lov. Sover länge på morgonen, äter frukost när man är hungrig, dricker saft med sugrör och tar en glass även om man inte hunnit äta lunch/middag ännu. Jag har alltid önskat mig en hammock. En vit i trä. Ett tag ägde jag en i trä, då vi hade villavagn men den fick lov att gå med köpet av vagnen när vi sålde för att köpa hus. Men att ligga i en sån med ena foten antingen mot marken eller mot något annat som gör att man kan gunga den en liten aning. Ligga där i skuggan, gunga lite och kanske sippa på något svalkande. Det är sommar för mig.
Idag presenterades för övrigt årets sommarpratare. Somliga av mina vänner rynkar på näsan när jag nämner p1 och sommarpratarna men vilka liv man får ta del av. Ingen annan än prataren själv som bestämmer vad som ska sägas, ingen som ändrar deras story i efterhand så den ska "passa bättre". Vet inte hur många jag legat och lyssnat på, torkat tårarna till eller ibland även blivit rent ut sagt förbannad. Lyssnarnas val i år blev en förskollärare. Hon ska prata om sorg. Hon hade gett ut något eller talat om "Han dog i mina armar" (detta har gått mig helt förbi dock) Hennes sommarprogram tänker jag INTE missa. Bästa är att alla program finns via podradion, så jag måste inte sitta klistrad kl 13.05 varje dag utan kan lyssna när det passar mig själv. Annars är just sommarpratarna verkligen sommar för mig.
För fem år sedan köpte vi vår pool. På något sätt är det inte riktigt sommar förrän den är fylld och Ida tagit första doppet. (vilket oftast är morgonen efter vi fyllt över natten så temperaturen oftast är max 14 grader..)
Ida satt förut och filosofierade. Alltså mamma.... Jag VILL inte sommarlovet ska ta slut, men jag vill så gärna träffa Liten. Alltså Ida, tänkte jag. Nog för vi ska ha en ljuvlig sommar med massa bad, glass, krabb och räkfiske men vi längtar nog alla till den dagen i slutet på september/början på oktober då Liten gör sin entre. Vi vet vi kommer "tvingas" ta upp båten tidigare än vi någonsin gjort innan. Poolen kommer troligen packas ned i samband med skolstarten och i år blir det nog inga kantarellmackor på egenplockad svamp. Livet kommer inte bli så som vi är vana vid. Men jag tröstade Ida med att även om allt blir annorlunda så kommer allt bli precis som förut. Givetvis kommer båten läggas i nästa vår igen. Poolen fyllas och inte tusan kommer jag kunna hållas från att dra med mig familjen ut i svampskogen nästa höst. Ida brukar ofta säga att jag kan och vet så mycket, jag påtalade för henne att det jag lärt henne - det kan hon lära Liten sedan.
Men!! Nu har vi sommarlov. Ida la sig senare än vanligt än vardag men inte lika sent som på en helgdag. I morgon ska vi sova tills vi vaknar och äta frukost när vi är hungriga. För på sommarlovet, då har vi inga klockor som styr oss, bara Skalmans "Mat- och sovklocka"!

Snart dags..

Tänk, här har jag gått i över 25 år och önskat och längtat efter att få se Bon Jovi live och på söndag smäller det. Jag var ingen stor skrutta när de slog igenom 1984 men redan då höjdes volymen rejält på mitt rum när de kom på radion. Jag slet faktiskt ut ett kasettband med dem en sommar.
Jag har ju som ni nog vet världens bästa make som sett till att min dröm äntligen går i uppfyllelse. Han har sett att ganska många av mina musikdrömmar gått i uppfyllelse. Jag har ju ganska bred musiksmak så han har fått hänga med på både Grease, Jesus Christ Superstar, Depeche Mode och nu då Bon Jovi. (kan väl tillägga han inte varit direkt svårövertalad.. faktum är att de flesta biljetterna har han gett mig i presenter) Vi har allt gått på andra musikevenemang med men ovannämnad är de lite större vi varit iväg på.
Igår bestämde även jag och en mycket god vän till mig att vi ska gå på Ladies night i november då de är i Lidköping. Lite snabb huvudräkning så inser man att Liten gjort sin entre varpå min kompis lite oroligt frågade om jag verkligen kunde. Visst kommer det bli en omställning i livet men det är ett efterlängtat barn och hen kommer ha både sin mamma OCH pappa. Går allt som jag "vill" så kommer ju maken fått flaska Liten hela oktober så det bör inte bli några problem. Och!! Våra vänner bor inte långt i från Arenan så i värsta fall får de väl komma dit så får jag amma lite mellan maten och showen. Jag ser i varje fall inga problem i dagsläget. :-)

Men åter till Bon Jovi! På söndag smäller det. I Horsens/Danmark. I går streamades spelningen live från München så jag ska se om jag hittar den någonstans. Är grymt nyfiken på spellistan. Hoppas så de inte bara kör 2000-talslåtar utan många av de äldsta.
Ida surar för hon inte får följa med. Tror dock hon är rätt nöjd med vad hon får istället.. ;-)
Nåväl, nedräkningen fortsätter.. :-)

Sömntuta

Ojoj, vad jag har sovit idag. Ida ville promt till skolan och jag hade inte hört henne hosta något sedan 23 igårkväll samt att febern var helt borta så hon fick gå. Vet inte om hon ens hann vika av på granngatan innan jag sov.
Tog mig även en tupplur när hon kommit hem sen. Är verkligen himmelskt att sova. Kanske Liten som talar om för mig att det inte blir mycket av den varan senare.. ;-)

Härligt mail!

Fick idag responsen på min opponering förra veckan. Fick reda på att den var godkänd förra veckan men så idag kom en sammanställning på vad som gjort den till godkänd. Kul att trots hjärtklappning och nervositet tydligen gett ett lugn och samlat intryck.

Nu gäller bara att hoppas det egna arbetet får godkänt också men det får vi vänta på tills dagen innan midsommarafton. Sa till maken jag grunnar på att låta bli att logga in över helgen ifall det är underkänt.. Skojade om att jag ju inte kan dränka en eventuell sorg i och med bebben.. ;-) Men jag är nog alltför nyfiken för att klara av att låta bli. Damn you iphone som gör det möjligt att kolla nätet överallt ;-)

Ingen rolig start på sommarlovet

Neej, det har det inte alls blivit för min del direkt. Hade planerat och sett fram emot några dagars egentid medan Ida är i skolan men se då går hon och blir rejält sjuk. Min lilla skrutta som i princip aldrig är direkt sjuk. Feber, snuva och en riktigt hemsk hosta. Det hela inleddes med en kväll förra veckan där hon blödde rejält med näsblod, så mycket att hon t.o.m kräktes upp det som rann bak i halsen och inte ut i näsan.

Hon hostade hela torsdag-måndag så mycket att hon fick ont i ryggen. Söndag/måndag någon gång började hon dessutom klaga på huvudvärk så på tisdagen blev det besök på vårdcentralen (ett ställe vi verkligen inte är några stammisar på) Tack och lov så var det ingen bihålsinflammation men hon var svullen så vi fick köpa en kortisonnäspray. För mig som är van vid en unge som inte sedan hon lärt sig sätta sig upp själv sovit några direkt längre stunder dagtid fick sällskap i sängen i 2,5 timme efter vcbesöket.. Hon har sovit fler gånger sen i torsdag på dagen.. Min älskade lilla goding.

Nu är det ju bara mitt sommarlov som startat ännu, men jag hoppas verkligen hon får inledda sitt lov bättre och piggare. Hon hade ingen feber direkt idag och vill gå till skolan i morgon. Jag har sagt att vi får se hur natten går och om det finns feber i morgon eller inte. Jag förstår henne att hon vill få träffa sina vänner inför sommaren.

Så typiskt!

Kan knappast bli mer typiskt! Givetvis krånglar HVs sida för oss studenter när jag ska sända in min rapport!
Då Ida blev ganska så dålig igår lovade jag henne vi skulle åka ut till båten idag, inte i min vildaste fantasi tänkte jag på att det brukar krångla vid inlämningstider. Nåväl, nu har jag mailat min v-didaktiker arbetet via en annan mail och hoppas hon får den. Jag har ingen tillgång till arbetet från det vi åkt tills vi är hemma igen framåt lördag..
Men typiskt är det och otroligt dåligt att en studentsida mer eller mindre varje gång det ska in arbeten brakar samman.

Sommarlov!

Uj, vilken vånda jag har haft för den här dagen. Ogillar starkt att både opponera och respondera. Kommer gärna med feedback men det känns alltid jobbigt att påpeka fel hos andra när man är så osäker själv. Inte osäker på själva arbetet som utförts i verksamheterna utan just skrivdelen. Det blev även en liten debatt om det efter avslutade opponeringar idag. Jag står fast vid att jag tror skolans värld tappar ett gäng otroligt duktiga pedagoger pga allt skrivande vi ska göra i utbildningen.

Hur som haver så är den biten över och jag satt mer eller mindre som på nålar då jag var respondenten. Tyckte mig höra ett underliggande men hela tiden fast det kom aldrig något. Istället kom lovord över både arbetet och över hur jag verkade vara som pedagog. Det värmde rejält. Dock återstår det att se om v-didaktikern är av samma åsikt men det får jag inte reda på förrän dagen före midsommar.
Ska rätta lite grann som kom upp från andra än opponenten samt det enda lilla som opponenten påpekade så får rapporten åka in sedan. Sen är det bara att hålla tummarna :-) Någon/några timmars arbete och sedan SOOOOMMARLOOOOV!!

Varför finns alla dessa knepiga sjukdomar?

Fick i fredags ett mail av en mycket god och nära vän. Då min vår varit något kaotisk och hon jobbat heltid mm så har vi knappt hunnit samtalas vid något nämnvärt på djupet. Det har mest varit några snabba frågor om barnen, magen, renoveringar och jobb. Men så i fredags kom ett mail så började med Idag är jag faktiskt lite rädd... Tror inte jag andades en enda gång tills på slutet då jag drog in ett oerhört djupt andetag för att sedan börja gråta. Minns att hon redan i höstas nämnde hennes dotter blött en del näsblod. Sedan var det någon gång vid jul som hon "klagade" på att tösen var hängig och ganska ofta kissade ned sig. Som alla barn är så hade även hon blåmärken, det hör ju liksom till att barn har mängder ibland. Men i förra veckan hade tösen själv klagat på blodblåsor i munnen. Dagen efter var det fler. Då blev min vän orolig och som uska så fick hon hemska föraningar om vad det skulle kunna vara. I fredags hade hon kontaktat sin vårdcentral och fått tid. De hade skrivit ut en akut remiss till barnavdelningen och där har blodprov tagits, olika mediciner getts och hela tiden har dottern fått fler blåsor i munnen och blåmärken på kroppen.
Ett prov som togs var om trombocyterna i blodet. Ett bra värde ligger mellan 150-300 läste jag mig till. Gränsvärdet går på 100 och dottern hade 3. Det betyder att hon kan drabbas av svåra inre blödningar utan att ens en ev. transfusion skulle hjälpa. Medicin har satts in men hon svarar inte på behandlingen mer än att få ont i huvudet och magen samt att kräkas. Sjukdomen de siktat på i helgen har varit ITP. Min väns farhågor är att det ska vara leukumi. Inget av dem speciellt roliga utan väldigt aggressiva mot kroppen.
Som kompis står man liksom lite på sidan och får liksom nöja sig med knapphändig information. Hon smsar lite då och då hur läget är men mesta får jag söka upp själv online. Jag skulle inte på något vis vilja byta hennes plats, men önskar jag kunde göra NÅGOT!

Förra sommaren tog jag och Ida oss genom landet ned till dem för att träffa dem och umgås. Med oss hade vi en hel sopsäck med urväxta kläder till denna tjejen. För Ida har det i helgen varit bra att veta vem tjejen är, liksom ha en person att relatera till då vi talat mycket om sjukdomen mm. I morse frågade hon om min vän hört av sig sedan hon lagt sig men tyvärr har det varit tyst. Hoppas innerligt något positivt snart händer, samtidigt är det bara 3 dagar så det är väl i tidigaste laget att tro på mirakel redan...

Rapportläsande

Jepp, idag viks hela förmiddagen åt att läsa min v-grupps rapporter. Skrev ut två igår som kommit innan jag stängde ned datorn och la mig i sängen för att läsa igenom en första gång. Är så roligt att se vi har så många ideer till hur vi kan arbeta inkluderande och häslofrämjande. Hoppas innerligt vi håller fast vid det tänket sedan när vi är klara och redo för att arbeta som lärare med. Tror annars det är väldigt lätt att falla i fällan och vilja lägga ansvaret på någon annan, vilket många gånger tyvärr blir barnet..
Satt och lusläste tipsen inför opponeringen, min erfarenthet är att det är lätt att säga negativa saker till den som man opponerar på. Peta på egentligen oväsentliga saker, denna gången ska jag personligen lägga mitt krut på att lyfta fram det som jag finner som positivt. I allas arbeten, inte bara den jag ger min feedback på. Givetvis kommer jag skriva ned något som jag upplever som negativt men det kommer stanna som skriven text i arbetet som bara den berörde kommer få tillbaka av mig.
Jag upplever även våra arbeten vara väldigt uttömmande varpå jag tycker det är väldigt svårt att finna frågor till arbetena. Risken blir att respondenten finner det som ett ifrågasättande om man vill ha en fördjupning. Vilket det ju faktiskt inte är. Jag tror alla kommer ha många frågor på min text. Speciellt denna gången. Jag tycker allt är glasklart men vet att jag just nu är något förvirrande i mitt sätt att skriva. Graviditetshormonerna har liksom rubbat mig ganska mycket.. Kommer nog även verka förvirrad på min opponering men, ja.. Jag är som jag är just nu. Jag gör mitt bästa i hopp om att det kommer att duga.

Nähä, dags att sätta tänderna i arbetena igen då. Klockan 13.10 slutar Ida skolan så tills dess bör jag hunnit i varje fall klart med opponeringsarbetet. (givetvis är fritids stäng en sån här dag då man vill ha all tid i världen men men....)

En bit på väg.

Ja, äntligen tog jag mig i kragen och började klippa ned vildvinet som slingrat sig i Gunnebonätet mellan oss och en granne. När vi tog över huset för 3,5 år sedan var hela garaget inslingrat med men det rev jag ned första sommaren. (vi tog över i oktober å då är vildvin väldigt vackert) Ca 1/8 del fick jag rum med i komposttunnan. Så det lär få bli ett sommarprojekt, 1/8 per varannan vecka... :-)
Sitter här och vill helst skicka iväg mitt arbete så jag inte missar deadlinen i morgonbitti. Skolmailen brukar ju ha en tendens att braka samman när alla ska skicka sina arbeten, så jag kommer i vilket fall som helst sända ikväll. Har läst några andras arbeten och det är komiskt hur olika vi skriver, förstår det är svårt för lärarna att bedömma.

En utsträckt hand

Ibland kan man bara erbjuda sin hand. En axel att gråta ut hos, ett öra att få tala ut till. Ibland tillåts man vara örat/axeln, ibland får man inget höra förrän det är försent. En i min närhet mår otroligt dåligt och vacklar mellan dödslängtan och panikångest. Jag har sträckt ut handen och efter vårt alltför korta samtal idag känns det som vi börjar nudda vid varann igen. Älskade, goa du jag har funnits vid din sida i över 35 år, inte fan lämnar jag dig nu!
Du talade om att du inte vågar vara ensam. Ensam är du aldrig! Även om vi inte alltid kroppsligen är med/hos dig så finns vi alltid här för dig!

Vem är jag att bestämma?

Ibland kan man inte ringa en vän utan att denne ska beklaga sig för något. Ibland som den själv lider av, ibland av något en nära släkting eller vän lider av. Att som jag ha något äldre föräldrar än vad somliga andra har har gett mig ett perspektiv. Tycker jag att det är jobbigt att 24 timmar om dygnet är jobbigt att de kan ringa och be mig om hjälp med något så kan jag välja att inte svara. Ser jag att det är mitt eget barn som ringer någon av dygnets 24 timmar kommer jag aldrig tveka på att svara. Aldrig! Inte heller om det är min käre make. Var i ligger skillnanden? Mina föräldrar har jag inte valt, de satte mig till jorden utan jag bett dem om det. Min man har jag valt ut nogrannt och lovat alltid finnas för inför både gud och våra vänner. Min barn har jag valt sätta till världen och för mig betyder de allt.
Under hela min uppväxt har mina föräldrar aldrig varit längre bort än ett telefonsamtal. Pappa har kört och hämtat mig dygnets alla timmar oavsett vart jag varit i vårt avlånga land. Som tex den gången jag fick för mig jag skulle tjäna pengar och hoppade på ett tillfälle där en kille sökte unga för att stå i ett gathörn i Göteborg och sälja korv. Jag tog tåget ned, mötte killen och blev placerad på Avenyn. Själv. Det var någon form av festlighet i stan, minns inte riktigt vad men jag stod där själv. Tror jag var 16 år. Mamma hade varit lite orolig innan jag åkte men kaxig som jag var så sa jag bara att jag fixar detta och vi ses i morgonbitti och åkte. Brorsan bodde ju i Göteborg så vem var hon att säga jag inte fick åka dit? (blir Ida minsta lik mig så kommer jag får ett helvete då hon går in i tonåren, det är jag medveten om redan...) I varje fall, jag står i ett gathörn på Avenyn. Är helt okej fram tills 22.30 ca. Då har folk druckit så pass mycket att de börjar röra sig mellan krogarna och visst luktar en grillad korv gott när man är lite onykter. Ungefär samtidigt som en gubbe i 50-års åldern börjar vilja ha annat än korv av mig (ja, jag var livrädd) kom en tjej och hennes kille som jag träffat sommaren innan under en språkresa i England. Hon är lika gammal som mig och kille var runt 20. På denna tiden hade väldigt få personer mobiltelefon, de som hade hade dem oftast inte med sig då de var relativit stora. Men denne killen hade en och jag fick ringt pappa och han sa bara, ta dig till järnvägsstationen så hämtar jag dig där om en timme. Ägaren till korvståndet kom, jag skulle stå till klockan 12 egentligen men jag sa jag ville gå. Han blev givetvis arg. Men min kompis kille frågade då efter ett anställningsbevis och jag fick mina pengar för kvällen kastat på mig och orden, ring aldrig mig igen i hopp om pengar.
Det var en sommarkväll. Många andras föräldrar skulle ha tagit sig ett glas vin eller en öl. Jag hade ju så kaxigt sagt jag fixar detta och vi ses i morgonbitti. Men inte min pappa. (mamma kör inte bil) Min pappa, satte sig och körde dryga 15 mil för att hans dotter ringde och frågade "Kan du komma och hämta mig?"
Nej, jag har inte valt mina föräldrar. Lika lite som de valt mig eller brorsan. De har alltid ställt upp på oss. Pappa brukar skämta om att han nog har rekord i hur många hårda kyrkbänkar han suttit på och hur många sliskiga prästhänder han skakat då brorsan var en aktiv körgosse i många år. Alltid kört oss, aldrig gnällt. Så vem är jag att vända dem ryggen nu? Vem är jag att "bestämma" de måste lämna sitt älskade hem som de bott i över 40 år. Jag är övertygad om att pappa hade inte kommit så här långt i sin rehabilitering efter halkolyckan för dryga 1,5 året sedan om han inte kunnat gått ut i, för honom, kända trakter. Möta grannar och vänner som alla tagit sig några minuters samtal med honom. Om han inte haft sträckan mellan huset och brevlådan att övervinna varje dag i kampen mot både rädslan att ramla igen och viljan att klara sig självt. Jag är också övertygad om att någon däruppe insåg att min längtan efter fler barn inte bara var min utan lika mycket min mor och fars. Att denne någon såg till att Liten blev till så att pappa insåg han faktiskt klarar av att klippa gräset. Även om han får dela upp gräsmattan på 2-3 dagar.
Nej, tvingar jag dem att flytta nu så kommer mitt yngsta barn inte få uppleva sin morfar. Deras hus och trädgård är allt för dem. Och efter alla timmar pappa suttit i bilen för min skull så.. Nä, bara att ställa upp. Även om jag har annat för mig. Det hade nog pappa med men...

Validering

Enligt damen på HV så behövdes inte mina 30 hp valideras utan när jag sedan som klar förskollärare ska plocka ut min examen så väljer jag vilka kurser som ska inkluderas. Så nu är jag grymt glad kan jag meddela. Även om jag ska FÖRSÖKA läsa kursen i höst så kan jag lämna den därhän om Liten visar sin mamma vem som bestämmer.

Är dessutom klar med första utkastet av VFUrapporten som ska in på fredag. Är rätt nöjd så jag hoppas på en bra feedback som lyfter texten ut andra synvinklar än de jag haft. Samt om jag missat någon del att någon ser det för det är så lätt att bli "hemmablind" på sin egen text.

I och med att jag är "klar" med texten så ska mitt hem få sig en omgång. Tvättmaskinen och diskmaskinen har båda signalerat att de är klara för tömning och sedan såg jag det blommade så fint med maskroser på gården att jag nog får bege mig ut en sväng och sticka bort några. Är även sugen på att baka lite. Kom på att det är ju inte fel att börja fylla frysen med småkakor mm inför höstens alla besök när Liten gjort sin entre. (även om jag själv alltid försöker ha med fika själv för att den nya lilla familjen ska behöva känna stress för sånt..)
Jamen då så, bara att sätta fyll fart igen då.
Må gott på er!

Gullungar!

Trots jag inte är där så ofta så mindes de mig idag då jag kom.
-Det är du som har en bebis i magen! Sa en flicka vid frukostbordet. :-) Jag brukar alltid fråga vad varje barn heter när vi sitter ned i lugn och ro och de får välja mellan gröt/yoghurt eller smörgås. På så vis kan både jag presentera mig och de säga sina namn. Och många namn blir det man ska traggla in.. Idag hade vi 19 barn till frukost! Fullt ös från första stund. Men så underbara barn, då flyter det på enkelt.
Precis som förra gången tiggde barnen jag ska komma tillbaka för att visa bebisen när den är född. Att en del lämnat förskolan och gått över till förskoleklass bekymrade dem mindre.. Även när jag påpekade bebisen inte kommer förrän i höst så tyckte de att ja vadådå?? :-D GULLUNGAR!!

Väderomslag och prinskorv

Säga vad man vill men det gäller verkligen att hålla sig i när man ger sig ut. Det blåser rejält idag! Och mer ska det visst blåsa kommande dagar.
Idag står det dubbelföreläsningar på schemat. Dock så väljer jag (tyvärr) bort den första då jag känner jag dels har mycket annat att fixa och dels har jag lite svårt att se nyttan för mig att höra om betyg då vi inte ska ge våra barn betyg (ännu i varje fall..) Är säkert en mycket givande föreläsning men tyvärr, jag mäktar inte med allt.
I morgon ser jag på ena väderleksrapporten regn mer eller mindre hela dagen för att på nästa rapport se sol hela dagen med någon enstaka skur.. Jag ska åka till "min" förskola och jobba i morgon. (inte vfu förskolan utan en annan..) De ringde även i morse och undrade om jag kunde jobba nästa onsdag. Borde egentligen sitta med reflektionen men jag hade ju turen att få förmiddagsopponering så kanske jag hinner göra eventuella ändringar på tisdagen så den blir klar i tid. :-) Annars finns ju torsdagen också men då är övriga familjen lediga och de har ju inte fått umgås med mig så mycket senaste tiden så de kommer nog vilja vi gör något tillsammans bara vi.. Jaja, det löser sig alltid på något vis.

I detta väderomslag som nu är med ömsom varmt och ömsom kallt väder har mina fingrar stannat i det varma läget och jag har nu fått ta av förlovning- och vigselringarna. Känns naket men får väl gå för en kortare tid. :-) Fast prinskorvsfingrar är jobbiga att ha redan..

Ond hals

Kände det var något på gång redan i onsdags. Kände mig liksom på väg att bli förkyld. Igår vaknade jag med en golfboll i halsen, känslan alltså -inte bokstavligen ;-) och i morse likadant + att jag liksom är tät i näsan.

Igår gjorde jag min sista VFUdag på ett tag. Ett bra tag kan ju även sägas. Kändes vemodigt men som min LUV sa så är jag alltid välkommen :-) (tror jag det, två extra händer som dessutom inte kostar något tackar väl ingen nej till ;-) ) Då vi har läst en kurs om inkludering och hälsofrämjande så bakade jag kladdkasmuffins åt alla barnen och personalen. För i välbefinnande mår alla som bäst och ALLA barnen blev så glada och mumsade gott i sig så de sedan hade chokladmustacher/skägg. (gulligaste tacket fick jag från en tvååring som jublade med hela ansiktet färgat av choklad och ville pussas :-D )

Idag kureras alltså den onda halsen, inväntar sotaren som ska komma mellan 8-11 samt skriver på reflektionen. Med lite tur och mycket god vilja kanske texten är klar i em för att få vila över helgen och korrekturläsas nästa vecka innan första inlämningen. Ja, det målet sätter jag!