Inställd kurs.

Ja men givetvis!!
Här såg jag fram emot att få hålla mina grå igång och träffa några kursare som också valt att läsa kvällskursen. Då väljer högskolan att ställa in kursen till våren. *svär en lång ramsa*

Tomhet

Usch, vad jag saknar mina kursare. Läser om allt kul de gör på kurserna de går. Visst, de har en del pluggande mm också men när man brinner för sitt kommande yrke så brukar den biten gå hyfsat..

Eftersom det går så mycket olika förkylningar så har jag (och kommer fortsätta) hållit mig borta från skolan. Hörde även att årets vinterkräksjuka startat å den kan jag/vi verkligen klara mig/oss utan.

Men det är tomt utan dagliga kontakten med andra vuxna. Idag kom dock en av mina goare kursare förbi och det var härligt att ses även om det bara blev några minuter. På torsdag kommer en annan kursare förbi, då lite längre, ska bli så kul att träffa henne då det är över två månader sedan sist.

Ja, idag blir Grynet 2 månader! Helt ofattbart det redan är 2 månader sedan, känns på något sätt som det var igår. (men även som hon alltid funnits här..) Nåväl, fortsätter det i denna takten så är jag snart ute i träsket igen och längtar tillbaka hit där jag är nu.. :-)

Nu ska jag strax krypa ned bredvid maken och lyssna på snusande andetag från spjälsängen någon timme innan hon vaknar och vill komma över till oss. Älskade, underbara familjen min!

Rymlingar..

I gårdagens lokalblaska stod det om två förskollebarn som rymt från sin förskola. I sig inget ovanligt, även om det inte ska ske. Anledningen till att jag blev upprörd är att artikeln innehöll en stor bild och sedan även en stor bild på första sidan av tidningen. På bilden står en av rymlingarna på just den stenen som sägs hjälpt henne att rymma. Bredvid står mamman, pappan och mamman till den andra rymlingen. Alltså, vilka signaler sänds till dem? Gör du så här kommer du på både första sidan och en artikelbild i tidningen. Fyra år och med i tidningen, där är STORT! Blir mer som en belöning för barnet ju. Att det sedan kan lyftas många bra och viktiga frågor utifrån artikeln så som personaltäthet, farliga gårdar och brist på föräldraansvar tänker jag inte gå djupare in på.

Eller jo, delen med vikten av god uppfostran hemifrån kan vi faktiskt nämna. Jag bor precis vid en lekplats. Bredvid den lekplatsen finns ett berg som barnen älskar att klättra upp på. Går man sedan en bit kommer föst en ganska lågväxande tall som är urkul att klättra upp i. Går man ytterligare längre bort finns en normalväxande tall där någon börjat bygga en koja som barn varje sommar snickrar lite på och donar. (det trädet kräver lite mer klättringsvana så där brukar inte de allra yngsta klättra dock)

Det är väldigt vanligt att barn och föräldrar är längre stund på "vår" lekplats. Det finns ett picknickbord som det brukar stå fika på och föräldrarna sitter medan barnen leker. Oftast brukar barnen leka på själva lekplatsen först men efter en stund utvidgas deras lekarea och de är helt plötsligt vid den där lågväxta tallen... Dit ser man inte från själva lekplatsen. Men från mitt köksfönster ser jag VÄLDIGT bra. Jag ser även bergskanten som sluttar ned mot asfaltsvägen och jag ser stenarna/bergsknallarna som sticker upp under trädet. Men där är det helt okej för barn att leka. Är även vanligt att barnen får leka med sina cykelhjälmar på sig även när de klättrar i träden.. (förra veckans kalla fakta handlade om en pojke som haft cykelhjälm på sig och blivit hängande och strypts till döds i ett träd. Trots det gröna spännet..) Det är sällan några föräldrar som kommer och kollar till barnen. Jag önskar bland jag hade persiener att dra ned men skulle något då hända skulle jag känna mig usel som inte sett. Som förälder har man oftast sina egna barn endast att "övervaka". Det kan röra sig om 1-4 barn max. När förskolorna runt omkring här är på besök i lekparken finns ALLTID minst en pedagog med barnen där vid tallarna. Men så fort en olycka sker på en förskola så gormar föräldrarna om dålig uppsikt från pedagogerna, trots att de (föräldrarna) själva sällan ser till sina egna barn.

Barn är barn. De älskar att utforska och är ofta sk ögontjänare. Inte tusan hade de där 4-åringarna klättrat över staketet och rymt om det funnits en personal i hasorna på dem. Inte hade heller några barn stoppat indianpärlor i näsan, provsmakat masindiskmedel, skurit sig på kökskniven, ramlat ur sängen och slagit huvudet i elementet, vält en stor tung blomkruka över sig, nästan drunknat i poolen/fontänen/fågelbadet om föräldrarna varit den exakt hack i häl. När saker sker på förskolor ska rutinerna ses över, när det händer i hemmet är man glad ingen sett och så talar man inte mer om det. Punkt. Givetvis är det viktigt barnen är trygga på förskolan. Men man får komma ihåg dels att det är människor som jobbar där, dels att man som förälder har ett enormt ansvar att lära barnen rätt och fel. Styrdokumenten kräver att personalen lär barnen pedagogiska och skolinriktade saker. Uppfostran ligger hos föräldrarna. (även om vi inom förskolan givetvis uppfostrar barnen i mångt och mycket också..) Förskolan är ingen förvarningsplats längre så som det var för 40-50 år sedan.

Kommer ni ihåg en reklamsnutt för ett tvättmedel som sa att smutsiga barn är lyckliga barn? Visst gör det ont i föräldrahjärtat när man kommer till förskolan och älsklingen har plåster på något sår, men tänk på att troligen har barnet lekt något otroligt rolig lek och därmed fått utforska/lära sig något nytt, som ledde till en skada som kommer vara som en påminnelse om vad som sker om man gör si eller så.

Jag vill bara så här i slutet på detta inlägget säga att jag inte alls tycker det var bra barnen rymde och därmed blev utsatta för vissa faror så som korsa stora trafikerade vägar mm. Däremot tycker jag det är otroligt fel att belöna dem med bild och allt i tidningen samt att peka ut förskolan som dålig.

Höstbestyr

Idag har nästan hela familjen grejat ute. Ja, Gry har ju inte grejat utan legat i vagnen och sovit sött. Först började maken och Ida med att plocka ned studsmattan för vintern. Under tiden ammade jag och då somnade Grynet. När jag väl kom ut så var Ida trött och ville gå in en sväng (hon har varit sjuk hela höstlovet) Jag klippte ned tre pionbuskar och tre andra blombuskar, krattade löv och kastade alla planteringar i komposttunnan. Maken grävde under tiden ned en kabel som ska vara till lamporna vi ska sätta uppe i berget för lite mer ljus. När jag var klar sov Gry ännu så då fixade jag lite mellis/fika som vi åt på altanen. Mysigt att kunna sitta ute i november där. Gry hon bara sov och sov.. Jag passade då på att dammsuga och plocka lite under tiden och sedan kom maken in med en tutande skrutta som var hungrig igen.

Snart är trädgården så pass klar att vintern får komma.

Igår somnade jag då jag skulle amma Grynet för att hon skulle sova. Det slutade med att vi båda sov i nästan tre timmar! Det var helt underbart! Och det visade sig vara bra att jag sov med henne för i natt tyckte hon vi skulle vara vakna och ligga och titta på lampan. Släckte jag lampan grät hon så det gick inte..

Nähä, dags att få in Ida i duschen och byta i tvättmaskinen. Är benägen att hålla med professor Hans som var med på Skavlan i fredags om att tvättmaskinen är den viktigaste uppfinningen. :-)