På date

Idag ska jag på date.
För sista gången troligen.
Jag ska träffa tre små charmtroll som alla nu har blivit sålda. Hade jag haft möjlighet hade vi allt köpt en vi med men maken är allergisk, tid finns inte att ta hand om en valp och pengar finns inte heller för det ändamålet. Dock är jag glad att Ida fått uppleva valparna och deras utveckling. Att kunna ge sitt barn en sådan erfarenhet är få förunnat. Och Ida är eld och lågor för att få träffa dem igen, men även att träffa människorna bakom valparna. Som enda barnet är småbarn hennes stora passion. Så länge de inte kommer mellan henne och mamma för mycket i varje fall ;-)

Middag..

Hade ganska mycket jag ville göra i dag efter skolan. Men lagom till läxläsningen med Ida var klar kände jag en först smygande smärta som tilltog. Det blev sängläge. Maken väckte mig vid 18-tiden. Jag hade tagit fram torsk som väntade på att tillagas. Med noll i motivation och en rädsla migränen skulle blossa upp stappla jag ut i köket och började. Torsken (som vi givetvis köpte i fiskbilen som jag talat om tidigare) la jag i en form med lite smör i botten och så bara salt och vitpeppar på. In i ugnen på 200 grader i ca 20 min. "Gör en vit sås bara" sa maken innan han gick ut för att greja med kaminombyggnaden. Sås är inte mitt område egentligen i köket utan det gör alltid maken.... Men sagt och gjort (tänkte hur svårt kan det vara?) gjorde en sås och så hade vi lite kall kokt potatis i kylen kvar som jag tärnade och stekte upp.
Alltså, fisken är gudomligt god! Och torsk ska ju inte överarbetas, var himmelskt god med bara dessa enkla kryddor. Såsen, jag finner inga ord.. Tog i en skvätt grönsaksfond som vi hade i kylen och MUMMA!! Tillsammans med potatisen och skivad färsk gurka var detta en riktig delikatess måltid. Och det bästa av allt, den tog ca 20 min att göra allt som allt.

Nu förstår jag att inte alla har möjlighet att köpa fisk från denna bilen då de än så länge bara rör sig i trakterna runt storstäderna men snälla, köp inte fryst fisk från matbutikerna mer. Vi kommer ALDRIG mer att göra det efter denna upptäckten.

Allergier..

Usch, jag är så kluven i frågan.. Läste en blogg om att om djuren inte tål något så borde de slippa lida och därmed avlivas. Kan inte riktigt släppa tanken då jag överför den till människor.
Härom veckan kom det fram att en tjej i klassen är grymt allergisk mot parfymdoft och äpplen. Så allvarligt att hon har massor med sprutor om hon skulle insjukna. Äpplen klarade hon inte alls av att vi åt i klassrummet och om vi åt det någonstans bad hon oss tvätta händerna för hon kunde annars inte ta i handtag mm efter oss.. I går (tror jag det var) om ett mail om att vi har även en nötallergiker som avstår undervisning pga sin allergi.
Jag kan inte låta bli att fundera över dels deras yrkesval men även över tanken att gå på en högskola med kafeteria där godis, frukt mm säljs och många gärna både klär sig lite snyggare och så går.
Jag är själv födoämnesallergiker så jag vet hur det är och kan vara. Och givetvis önskar jag INTE livet ur någon person men det är tankar som går runt i skallen. Speciellt som det tog nästan en månad innan den första sa till om det. (även att den andra inte sagt det personligen till oss utan går genom lärarna?? Hur ska vi veta hur vi ska reagera då? Vid ett anfall menar jag)
Survial of the fittest var det en vis man som sa en gång.....

Syfte och mål.

Allt ska ha ett syfte och ett mål. Å det kan jag köpa.
Men!
(visst hörde ni ett men innan ni hann läsa det? ;-) )
Att be oss ringa olika BVC över landet för att fråga vilka deras uppgifter är? Nu är visserligen jag mamma och har gått på bvc-kontrollerna som erbjudits och har en inblick varpå min åsikt kanske är dum, men varför göra det till en gruppuppgift? Att det dessutom tar oss mycket tid att ens försöka få kontakt med ett bvc. Å sen säga jag har sex stycken frågor att ställa, har du tid?
Enda frågan som jag själv fann intressant att få svar på var; Hur ofta väljer familjer att inte ha kontakt med bvc? Hur hanterar ni det? Dock fick jag inte så direkt uttömmande svar... Hon hade varit med om det en gång. Så min spännande följdfråga till henne fick heller inget svar *suck*
Så, vad var syftet med denna fältstudie? Och vad var målet?

Fiskbilen

" ..som glassbilen fast med fisk.."
Ja, i veckan köpte vi fisk från glassbilen som åker omkring och säljer. 7,5 kg fisk. *kors i taket* Men nu då maken håller på att steka panerad rödtunga som vi ska ha lite precis tinade räkor till så känns det som en riktigt god investering. För dyrt var det när det kom på ett bärde så här. Men vi köpte förutom de 7,5 kg fisken både färskfrysta räkor (de fryses med andra ord redan ombord på båten inte i land som det vanligtvis annars görs), pilgrimsmusslor och gambas. Så i höst lär det bli MYCKET från havet tillagat i vårt kök. :-)
Nu var det klart så jag får gå till bords men jag passar på att önska er en fortsatt skön söndagkväll.

Äntligen fredag..

I morse då Ida kröp ned brevid mig i sängen när klockan ringt sa hon nog något som hon kommer säga miljader gånger till i sitt liv.. Äntligen fredag!
Först blev jag bestört av att hon, 8 år gammal (ung) ens tänker tanken men sen slår det mig.. Hur många gånger har inte jag själv sagt dem? Klart som korvspad ungen tar efter. Hon har ju även en hel vecka i skola med träningar och dyl så det är klart att fredagen är ett mål också för henne.
För egen del känns det gott det är fredag. Tänker plugga lite till, fram till 14 tänkte jag ca och sen ska hemmet få sig en omgång inför helgen. I morgon fyller världens goaste lilla pappa 70 år så det ska bli kalas. Får hoppas han gillar sin blivande present men efter två år med brutna ben och axlar har vi fått nog så ett gåband anser vi han behöver. :-) (som diabetiker är promenaden/rörelse oerhört viktigt..)
Jag ska även möta upp några goa kursare ikväll för lite buffe samt nån alkoholhaltig dryck. Var först inte säker på om jag ville ta någon men just nu känns det som det faktiskt behövs....
Söndagen har jag önskat vi ska åka upp på dal och ut i svampskogen men vi får se vad familjen tycker om detta.. Måndag sen har jag lovat hjäpla till med inventeringen på jobbet så det blir en rackarns lång dag.. Räknar med att va hemma vid 21.30.. För att upp igen på tisdagen och ta det sista. Men, som man säger.. Lönen är go att få i nästa månad! :-)
Nähä, så här blir inget pluggande gjort.
Ha en skön helg på er!

Hektiskt liv..

Som småbarnsmamma (nåväl, hon är ingen liten unge längre men likväl kräver hon mycket av min tid) saknar jag fler timmar per dygn. Somliga vitsiga säger då att man inte ska hänga på nätet om man tycker tiden är knapp och de kanske delvis har rätt men samtidigt tar inte nätet min tid i det stora hela. För mig läggs stor del av tiden på skolan. Mycket litteratur ska läsas och i just denna kursen reflekteras i en reflektionsjournal. I veckan har jobbet i butiken tagit mycket av min "lediga" tid. En kursare sa lite i förbigående att vi läser faktiskt heltid och då kan nog den som har lite matematikkunskap räkna ut hur mycket tid den lediga tiden är.. Är lycklig om jag kommer i säng före 23 om kvällarna.
En annan sak som är viktig för mig om hösten är att få gå i skog och mark och plocka svamp. I helgen åkte vi efter jag slutade kl 18 i butiken ut till vår båt. Fix och trix och sen lite mat. I går var det solsken på kusten och vi njöt samtidigt som vi plockade ur båten för säsongen. Min kära mor ringde och undrade om vi kunde komma och hjälpa dem med växthuset så vi la på en extra rem för att hinna. Medan maken hjälpte dem gick jag och Ida ut i skogen och plockade ca 3 liter kantareller. Då min kära far inte längre kan gå ut och plocka så lämnade vi allt till dem. Men idag ville jag ha svamp också så det var bara att ta med mig familjen ut i skogen igen. 5 liter katareller och 2 liter trattkantareller blev det ca. Nu är allt rensat och en del även redan uppätet :-)
Just nu pågår det valvaka och det är inte utan att man blir mörkrädd! Som väl är är det många distrikt kvar att räkna så med lite tur ändras vågrollen..

Bröllopsfest

För ett år sedan gifte sig våra goda vänner i smyg. Oj vad jag surat och talat om det för dem att det var dåligt gjort ;-) Men, i helgen som var ställde de till med stor fest. De bjöd in oss i kompisgänget till deras lilla stuga i Dalarna. 18 vuxna och 10 barn. Vädret var på vår sida och vi hade superkul och mysigt tillsammans. Det blev blött på annat vis istället.. ;-) Tipspromenad i olika lag och utslagsfrågan var ingen fråga utan en tävling om att köra med en traktorgrävare där man skulle träffa 3 olika storlekar på rör med en "pinne". Min rädsla för stora maskiner gjorde ju dock att jag inte testade men många gjorde det och hade jättekul!
Helt plötsligt var kl mycket och alla barn sov sött. Jag knoppade in en stund före maken och vid 8 började barnen vakna så då var det upp igen och hjälpa till med frukost och sedan städning. Vid 12,30 for vi söderut och vi hade, nästan alla, stämt träff på Ikea i Örebro för lunch tillsammans. 17 personer.. = långbord :-)
Tack goa vänner för en underbar helg tillsammans!
Kram!

Migrän eller hjärntumör

Jag vill minnas jag skrivit förr om hemskheterna att ha migrän. Igår, efter en egentligen omänsklig dag, landade jag i soffhörnet. Ungefär som att slå på en knapp kom huvudvärken. (hade allt känt av den tidigare men nu tilltog styrkan) Ida kunde inte sova så jag gick efter många men upp och la mig brevid henne. (annars vill jag hon ska somna själv för jag tycker det är ganska hemsk att somna brevid nån och sen vakna och de är borta..) Hon somna och jag tog mig ned, gjorde mina kvällsbestyr och la mig. Somna ganska omgående efter jag koncentrerat mig på min andning. Och :-) När jag vaknade var huvudvärken borta. Dock känns hjärnan för liten för skallen, så som den brukar göra efter migrän.
Att lida av migrän är ett helvete på jorden kan jag säga. Sviterna efter känns några dagar och den som inte haft det någon gång ska tacka sin lyckliga stjärna! När jag har som mest ont ibland önskar jag det var en tumör. För den skulle kanske kunna opereras bort. Migrän kan man inte ta bort. Man kan försöka leva så man inte utsätter sig för stressen som kan vara en bidragande orsak men.. Att plugga mitt i livet med barn, familj, äldre föräldrar och på det alltid tänka på ekonomin och som jag tvingas tacka nej till arbete det tär. Jäkligt mycket!

Men! När jag känner det är förjäkligt att vara mig, då tänker jag på en kille jag såg ett klipp om på youtube. Han har inga armar eller ben men ändå är han levnadsglad. Så, vem är jag att klaga? ;-)

Blommor

Varje vår och varje höst får jag en slags euroforisk känsla av att läsa och bläddra i blomsterkataloger och reklamblad. Jag planerar, ritar och räknar på HUR jag skulle få till det fint. Att ta över en redan uppväxt tomt är i sig spännande men ett rent he***e att få bra. Speciellt som de två trädgårdarna jag satt tänderna i där tex den förra ägarna varit maniska trädgårdspersoner som skulle ha ALLT! men planterat det mer eller mindre där de satt ned spaden bara. Eller som här där träd fått ta över och vildvinet fått bre ut sig som en löpeld och INGEN rensat minsta ogräs på ca 20 år. Då är det underbart att fly in i katalogerna och reklambladens värld och ta penna och papper och planera HUR det skulle KUNNA se ut. Om 10-15 år... Jag längtar såå tills jag fått rensat ur allt, för nu planteras inget in mer än i krukor. När allt är borta, då.. Då ska det anläggas pionöar, en bolltistel ska införskaffas och en ständigt blommande rabatt med snödroppar, krokus och tulpaner som startar året. Suck.. Men först måste allt klippas ned, grävas upp tas rotskott för att kväva vidare uppkomst något år innan jag kan ens börja anlägga.... Det känns väldigt långt bort. Jag drömmer mig vidare i katalogernas värld och planterar i krukor så länge istället.

Tacka nej till jobb.

Fy bubblans säger jag bara. Finns det något jag AVSKYR så är det att tvingas tacka nej till jobb. I går ringde de som sagt om vik idag och chefen frågade igår om jag kunde ta några timmar idag, båda tvingades jag tacka nej till då det var skola. I morses när jag sprang på träningen ringde de igen om vik fast i morgon då. I morgon har vi studiegrupp HELA dagen så nej.. Sen satt jag och försökte skriva på min reflektionsjournal och då ringde chefen om jobb i morgon. JAG BLIR GAAALEN!! Jag VILL ju jobba men skolan måste ju gå före! Annars är ju det liksom bortkastat.
Å inte kommer de ringa i all evigheet om jag hela tiden tvingas säga nej heller.. *suck

Jobb

Idag har jag varit in på min arbetsplat sedan 2006 och jobbat idag. Jättekul att gå in några timmar utan några större krav än att sälja och ta hand om kunderna. Kul var det också att det ringde om jobb inom förskolan när jag jobbade. Tyvärr har vi föreläsning dagen det gällde men kul att de ringer. Jag vill gärna jobba men än så länge känner jag att jag behöver lite tid utanför skolan också för att hänga med i allt runt omkring.

Rosa skönhet

Igår gjorde jag slag i saken. Har gått ganska länge och suktat efter en minipc, verkar ju så smidigt att ha med sig både till skolan men även till båten och på resor. Så igår införskaffades en lite rosa pärla. Den är så söt. *kär* Jag köpte även en liten väska till den, lite som skydd då den kommer få åka med mig både i bil och på cykel och i vinter när jag får gå.
En sak som avgjorde att köpet blev nu var att en i min nya studiegrupp berättade hon fått med sig ett virus hem till sin dator hemma efter att ha pluggat in sitt USB-minne. Sedan hade de även blivit av med arbeten som legat på USBn. Sånt vill jag INTE vara med om så det blev köp.

Bilden är lånad från priceindia.in

Så ja, nu halvligger jag i min säng med min nya lilla kärlek medan maken har varit in och jobbat lite extra då de har väldigt mycket att göra. Men snart kommer han hem och då ska vi fara ut i skogen och leta lite svamp samt ha en picknick. Fick lånat en bok av en kursare som ska vara läst till på tisdag igår men då jag ska jobba i morgon efter föreläsningen så har jag faktiskt varit så redig att jag läst det nu på morgonen. Alltid något positivt med att vakna kl 07.00..

Inget spännande

Har egentligen inget specifikt att skriva om idag men kladdar ned lite ändå.
Har varit på skolan idag och sålt några av mina böcker från förra hösten. Skönt att få lite plats i bokhyllan samt få igen några korvören för böckerna. E glad jag var nogrann i fjol och skrev vad jag gett för dem i littlistan. Gör det ju lite lättare att sätta pris nu.
Jo, jag kan ju berätta jag varit och snuffat på tre supersöta valpar idag. Stor *vill ha* potential.
Nu ska jag packa en lite övernattningsväska åt Ida och sen köra henne till kusinerna för hon ska få sova över där i natt. Gissa om hon längtat!

Klippa navelsträngen..

Som förälder vill, iaf jag vill det, man att ens barn ska bli självständgt och starkt. Att det ska känna trygghet och vilja testa på spännande saker.
Som mamma till ett barn (jag kan ju bara relatera till hur det är med ett då jag "bara" har ett) har jag lyckats knyta henne ganska tight till mig. Hon är inte bara en kopia av mig till utseendet utan även i humör och så. (vilket inte alla gånger är så lätt för min stackars make, hennes far..)
23 augusti började hon så i andra klass. I våras ringde jag ett par gånger till fritids för att hon skulle gå ned själv, ta ansvar att viktiga saker kom med och så. Allt för att stärka henne. Jag började i liten skala och byggde på så sista veckorna möttte jag henne utanför skolområdet. I sommar har vi ju varit mer eller mindre 24/7 i 10 veckor så jag var inte direkt överraskad över att jag var tvungen att följa med upp på skolgården första dagarna och gärna hålla handen. Men min kamp om att hon ska ta stegena själv fortsätter. I går sa jag att jag skulle ringa fritids och säga åt henne att gå hemåt så skulle jag möta henne på vägen. Uj, vad hon vart nervös. Men oj vad stolt hon var då jag mötte henne på vägen hem igår. (visserligen bara 10 meter längre bort än vi brukar mötas men ändå!) Mitt mål är att jag ska möta henne vid stora vägen (känns lite dumt att hon ska gå över den så trafikerade vägen själv, där alla verkar mer eller mindre tro det är motorväg)lagom till jul.
Varför gör jag så här? Ja, det är inte för jag vill hon ska bli stor för hon hade hemskt gärna fått vara lite och bo hos mamma resten av sitt liv men.. Det vet jag ju inte kommer ske så jag gör som min mamma gjorde. Jag stärker henne i sin väg mot vuxenlivet. Om 2,5 år kommer ju jag inte vara tillgänglig på samma vis och då är det bra att mjukstarta redan nu med utveckligen anser jag. Och hon vill inget hellre än att ha en egen husnyckel. Och det behövs ju bara om man går hem själv, eller hur ;-)