I våras var hela vår klass en grupp. I höstas läste vi utifrån våra inriktningar och nu i vår upplever jag det blivit något av grupperingar. Jag har hört från vissa det snackas en hel del skit bakom folks ryggar, nån hade rent utav ljugit ihop en historia. Det resoneras, reflekteras och känns verkligen inte alls som vår goa klass där alla kunde vara sig själva utan någon dömde.
Jag har skrivit förr att jag inte tänker befatta mig med såna löjligheter men tyvärr verkar det som bara för man umgås med x kan man inte umgås med y då x och y inte drar jämt. Låter väldigt sandlåda, eller hur? Nu vet ju jag något som kommer ändra en del, i varje fall sett ur mitt perspektivoch ju mer jag hör desstomer välkommet känns det. Tragiska är dock att detta beteendet finns och kanske tas med ut i arbetslivet sedan. Ett arbetsliv där vi ska jobba med barn och unga. Vilka lysande förebilder! Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar