Tomt

Ja, hur trött jag än är och hur mycket jag än sover så är det inte utan att det känns tomt. Ja, jag saknar skolan. Jag saknar att ha uppgifter att göra, saker att styra upp, väska att packa. Jag saknar mina kursare, saknar flamset, allvarligheten. Det är för det mesta tyst i mobilen. Min almenacka är skrämmande okladdad.

Visst, snart kommer jag ha "fullt" upp. Men tiden går ruskigt långsamt. Jag är inte van vid att inte ha fullt upp. (sedan vet jag att det inte kommer bli fullt upp på något vis, en bebis är ingen börda.) Längtar efter Liten, saknar studentvardagen går den ekvationen ihop?