Då jag inte längre kan köra på i mitt liv i 180 som jag vanligtvis gör så slogs jag av tanken att jag troligen är väldigt lyckligt lottad här i livet. Efter att ha läst några bloggar om än det ena än det andra och pratat med goda vänner om hur de har det med mera så är jag grymt nöjd med det livet jag och min familj lever. Okej, vi har inte pengar i överflöd men vi behöver varken svälta eller gå nakna. Okej, vi har våra krämpor men inga värre än att vi ändå kan visa ömhet och respekt för andra som är i vår närhet.
Jag har en make som älskar mig för den JAG är och som jag älskar för den HAN är. Vi har (än så länge) en fullt frisk och intelligent dotter som förgyller våra liv. Vi har båda våra föräldrar i livet och som tar sig tid med oss och våra barn då vi behöver hjälp. Maken har ett jobb som han älskar och då vi talat om det nu när det varit svajigt och han fått erbjudande om ett annat påpekat att han aldrig känner någn söndagångest inför eller önskar klockan var mer så han skulle få gå hem ifrån. Jag utbildar mig till ett (enligt mig) av världens bästa yrken där jag liksom maken aldrig hinner eller behöver se på klockan och längta hem ifrån.
Hur många har det så bra som vi har det? (ganska många tror jag men många jagar nog det som kan finnas runt hörnet istället för att stanna upp och vara nöjda med vad de har)
Min kusins fru (och även min kusin) har haft det lite omvälvande då deras son kom åtta veckor för tidigt. Idag skrev hon världens underbaraste inlägg i sin blogg om hur det i allt elände ändå nästan alltid finns något bra också.
Hon lyfte fram saker som att hon "tvingas" vara inomhus hela sommaren och därmed kommer vara likblek i höst. Det positiva är att hon ju då förstås slipper tänka på ev att få hudcancer. Eller att då hon inte kan röra på sig som mammor där barnen fötts när de ska kan göra och därmed inte blir av med gravidmagen. Å andra sidan så gömmer "maghänget" ärret som blev vid snittet då lillkillen fick plockas ut pga havandeskapsförgiftningen.
Vad jag vill säga är att man kan välja att grotta ned sig i sina problem eller besvär eller så kan man försöka finna något positivt i vad som sker/har skett. En psykolog sa en gång att ingen annan än du själv kan spela huvudrollen i DITT liv. Det har jag tänkt på många gånger, inte minst då jag blev uppsagt pga neddragningar och därmed tog chansen att hoppa på utbildningen jag går nu. Man har alltid ett val, att vara ett "offer" eller att ta kommandot. En sak bör man dock tänka på, skylla på någon annan än sig själv ger inga bra resultat. Andra kan påverka resultaten till viss del, men slutresultatet är det alltid DU som styr över.
Många av mina vänner skrattar och ibland retar mig för att jag alltid har de mest konstiga saker med mig. Tex skoskavsplåster, whiteboardpennor eller sax och gem eller limtub. Tror nog några kursare fnissar gott nu.. Men erkänn, vi hade fått andra resultat om jag inte haft dessa saker med mig! ;-) Jag är övertygad om att om jag är förberedd på olika senarion så löser det sig alltid på något vis. Lite som att är det gråmulet ute så tar man oftast med sig regnkläder eller i varje fall ett paraply. Ta kontrollen över DITT liv. Strunta i dem som gör dig illa, tar din energi eller som uppenbarligen du inte har något gemensamt med. I slutändan, vill du leva och dö lycklig eller hanka dig fram genom livet med en ständigt önskan om att ditt liv varit annorlunda? Tänk på den där psykologen sa, Du spelar huvudrollen i DITT liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar