Vi blev hänvisade in i ett undersökningsrum, mest för att "säkerställa" jag alls var på gång. Dock hade jag såna värkar att jag kunde inte lägga mig på britsen utan vi fick gå direkt in på ett förlossningsrum. 7 cm men med mjuka fina kanter sa barnmorskan. Hon skulle gå av sitt pass kl 07 och då kom en ny barnmorska som sa hon inväntade sin student som skulle få vara med om det var okej för mig. Jomenvisst, ös på med folk bara... Kan väl säga jag kunde inte bry mig mindre om det så var 15 personer som skulle vara med, jag hade värkar och det var allt jag fokuserade på. Ett väldans tjat om lustgasen minns jag det var. "ska du inte ha den?" NEJ! "Vill du ha lustgasen?" NEJ! Det sista den första barnmorskan sa till mig innan hon gick av var att när krystvärkarna väl kommer sen Åza, då kommer du inte kunna hålla emot. Nä, det kan jag säga det kunde jag inte. Nu har jag ingen som helst koll på klockan eller så men jag vill minnas det var 8-10 krystvärkar och sedan tjoade barnmorskorna att jag skulle andas och inte trycka på vid ett tillfälle. Därefter kom en av dem nära mitt ansikte (såg ej vem då jag blundade och fokuserade mig på arbetet) och sa att nästa värk kommer bebisen ut Åza. Kom då för fan värkjävel hann jag tänka och sen kom den och mycket riktigt så kom bebisen. Studenten skulle ta något prov från navelsträngen vilket tog några sekunder men för mig kändes det som en evighet. Under den tiden plockades mina kläder av, för att inte bloda ned, och jag fick varma filtar över mig. Så lyftes den lilla kroppen och vi såg, det var en flicka! När föddes hon nu då sa jag, 07.57 svarade studenten. Alltså tog det inte riktigt 2 timmar på förlossningen. Himla tur jag åkte in när jag gjorde insåg jag då. :-)
Så, den 22/9 kl 07.57 föddes vår älskade och efterlängtade lilla Gry. Hon var 52 cm lång och vägde 3855 gr. Pga min långvarigavattenavgång fick jag inte komma till EVA utan hänvisades till BB. Där hade jag oturen att hamna i samma sal med en kvinna som inte hade minsta hänsyn mot någon annan än sig själv. Hennes man puttade in i min säng flera gånger, de talade högt till varandra även om de borde förstått jag vilade på andra sidan skynket och nattetid tände hon upp hela salen för att byta blöja på sitt barn inne i vårt rum varpå barnet skrek i högan sky. Hon blev dessutom väckt var fjärde timme då hon inte kunde amma riktigt (vem kan det egentligen de 3-4 första dagarna?) och då fördes alltid samtalen i normal nivå, oavsett tid på dygnet. På lördagen ville jag gå hem men fick inte pga att Gry gått ned för mycket i vikt samt hade för långt blodsocker och då bröt jag samman totalt. Då hade jag inte sovit sedan natten till onsdagen någon längre stund än 10 minuterspass. (lägg till att jag natten mellan måndag och tisdagen inte sov direkt heller pga förvärksarbetet...) Då fick jag eget rum. Gry fick kodad bröstmjölk och jag började pumpa för att komma igång. En stor skillnad från sist jag fick barn var att nu fick pappan vara där mer eller mindre dygnet runt. Maken kom tidigt på morgonen, åkte för att hämta Ida och sedan var de hos mig så länge det bara gick. Lördagen kom de kl 7.30 och åkte hem kl 23. Långt pass för Ida men hon ville knappt åka hem då ens, såå stolt storasyster. Söndagen kom de återigen kl 7.30 men den dagen åkte vi hem tillsammans vid kl 13.
Kan meddela att hormonerna ligger mer eller mindre utanpå kroppen, behövs inte mycket för att tårarna ska rinna. Men det blir bättre och bättre för varje dag. Idag är Gry en vecka gammal och vi börjar så smått känna oss som en familj. Gry är en kopia utav Ida i samma ålder, de har t.o.m de små tofsarna på öronen nu som nyfödda. Det sa någon var ovanligt när Ida föddes, nu har lillasystern det med så något släktdrag kanske det är :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar