Jag kan inte tycka annat än att det faktiskt är lite skrämmande hur en skola som dotterns verkar ha elever som inte kan snacka svenska ens. Tyvärr är ju inte Trollhättan direkt känd för sin exemplariska interaktion mellan olika landsfödda. Stadsdelen vi bor i är väldigt få utlandsfödda så därför hajjar man ju givetvis till när ungarna kommer och snackar "Rinkebysvenska".
Vet brorsan sa en gång att en kompis till hans äldsta son hade gått från felfri svenska till Rinkebysvenskan på bara några veckor. Vad är det för fel med det kan man då tänka. Jag vänder gärna på det och undrar varför kan inte vårt vackra språk (ja, jag gillar vår svenska med alla dess härliga dialekter mm..) få hägra här i Sverige? Jag säger absolut inte att utlandsfödda måste snacka felfri svenska men varför ska de barn som gör det från början behöva ta efter? Å varför tar 8e, 9e klassare över ett språk som max 1% på skolan snackar?
Min goa lilla tös apar gärna efter kompisar men jag stretar hårt emot. Just nu är det bebissnack som är på tapeten. Hon har en kompis som för det mesta snackar som en bebis. Visst, nått ord ibland kan va gulligt men.. Nja, jag är noga me att min unge talar riktigt i alla fall. Så noga att jag faktiskt dragit in veckopengen en gång då hon daddade sig trots tillsägning. Å ja, börjar det låta rinkebysvenskt så lär pengen ryka igen.
En annan sak som jag finner skrämmande är hur folk dräller omkring. Cyklar på fel sida eller i mitten av vägen? Går på fel sida eller i mitten av vägen. I går höll jag på att få två tjejer i fronten på bilen som rundade en skymd korsning på fel sida. Hade varit lagom kul för dem att troligen få starta sina sommarlov med brutna ben eller armar. (eller för mig med vetskapen om att jag kört på någon.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar