15 år

För 15 år sedan ganska sexakt så trädde jag och min man på varandra våra förlovningsringar. Vi stod i mitten på Eldmörjan (en sjö uppe på Hunneberg) och jag tror nog ni förstår det var kallt eftersom sjön var frusen. Det var en promenad ut på sjön, snabbt av med vantarna och på med ringarna å så illa kvickt på med vantarna igen. (inget att stå å beundra ringarna där inte..) Vi kostade på oss en kvick kyss innan vi snabbt knata tillbaka till land och vår bil.
I år är nog första gången vi skulle kunna göra om samma sak. För uj vilken vinter vi har här. -17 grader och riktigt djup snö överallt.

Andra gången vi förlovade oss (ja, vi har gjort det två gånger :-) ) så valde vi att sitta framför en sprakande brasa i vårt förra hus. Betydligt varmare men nog så romatiskt.
Som vår tradition bjuder så är det mysdag tillsammans som gäller. Och till kvällen är det restaurangbesök som gäller. Sen vi fick Ida så har vi alla gånger utom första året haft med oss henne. Hon är ju frukten av vår kärlek till varandra och så givet att hon ska dela vår dag med oss! Dock första året var första och enda gången hon inte var med. Hon var då lämnad hos mormor och morfar där kusinen och morbror och moster var. Nojig som jag är så ringde jag en gång och checkade läget. Då var allt lungt så vi pustade ut och tog god tid på oss. Dock hade Ida minuten efter vi lagt på börjat gråta och sen skrikit hysteriskt tills vi kom dit, 1,5 timme senare....Hon var så arg att hon t.o.m började blö näsblod. *mammas gullunge* Men väl i mammas famn återkom lugnet och just som vi skulle gå började kusinen kräkas. Det var startskottet på 2002 års magsjuka. Alla utom min far och Ida drabbades.
Underbara minnen som man gärna glömmer ;-) Fast samtidigt är det bra minnen för Ida var så tapper då mamma (jag alltså) låg rejält sjuk och därför inte orkade amma. Det var tur i oturen maken och jag inte sjukna samtidigt utan hon alltid hade en förälder som var med henne, hon var ju bara 5 månader...

Nu önskar jag er alla en riktigt god jul och en förhoppning om att ni slipper magsjukor eller dyl på självaste julafton. För de flesta av oss är det en dag med massa måsten och förväntningar men kom ihåg att det faktiskt är en dag lik alla andra. Sägnen säger ett gudabarn föddes men så vitt jag förstår är han så pass gammal att han klarar av att bli firad en annan dag om nu orken eller lusten tar slut. (eller sjukdommar slår till)

GOD JUL!!