Om jag inte totalt missförstod läraren jag talade med i fredags så ska man helst möta en fråga från ett barn med en fråga tillbaka. Tex om ett barn frågar varför en neger är mörk så skulle man helst fråga varför barnet själv inte är det. Att försöka ge barnet en förklaring på varför det är skillnad skulle sätta den som gör det i en vi och dom position. Inte bra. Inte bra alls. Dock så står det på sidan 8 i LPFÖ 98 att arbetslaget ska lyfta fram och problematiseria etiska dilemman" På samma sidan står det också att
förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förståelse för att alla människor har ett lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett kön, etisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder.
Lär sig verkligen barnet något om man konstant bemöter dem med en motfråga? Är det inte bättre man tillsammans med barnet letar upp ett svar som man tillsammans kritiskt granskar? För även om vi pedagoger på skolan ger barnet en motfråga så kommer barnet med all sannolikhet stöta på en person som ger dem ett svar som de utan kritisk granskning tar som rätt svar. Vem vet, kanske får barnet samma svar som jag fick när jag i söndagskola i början på 80-talet "Gud glömde dem för länge i ugnen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar