I torsdag efter analysseminariet tänkte jag att nu tar jag paus till på söndag. Har egentligen mycket att läsa men kroppen och knoppen MÅSTE få vila för att orka med. Sagt och gjort. Torsdagen gick åt, efter avslutad skoldag, till att jaga biståndsarbetare som gått hem för dagen, hjälpa mamma att handla och sen köra hem i ilfart för att få lillskruttan att göra sina läxor innan gymnastiken. Klockan 19.30 var det kvällsmatsdags och så hopp i säng för hennes del. Fixa hennes skolväska för morgondagen och allt annat pyssel som är varje kväll.
Fredag, vaknar av min väckarklocka som väcker mig då den känner jag sovit klart. Den sa jag sovit klart 6.35?? Lillkråkan kommer ned och vi gör oss i ordning och går till skolan. Är -10 på tempen och blåser nordan.. *brr* Tar en extra sväng hem för att få lite luft och väl hemma gås mailen igenom, samtalar över msn med kompisar och äter frukosten. Vid 10 sätter jag mig vid tvn för att laga lite kläder som gått sönder och när jag har två plagg kvar börjar jag få svårt att se. Känns som ögonen inte kan fokusera och som ganska van vid migränanfall så avbryter jag allt, tar ett stort glas vatten och en Ipren, lägger mig och slocknar ganska omgående. Vaknar dryga timmen senare, inser att jag inte kommer kunna hämta tösa kl 13 som är planerat och tar mig försiktigt upp och ringer maken. Han lovar hämta och jag tar ytterligare två tabletter, denna gången Diflofernac som är mot just migrän. Mår illa, vet inte vart det gör mest ont, tungan domnar bort fryser som en tok och hela tiden bankar det frenetiskt i skallen och allt gungar. Slocknar igen. Hör hur maken får in lillkråkan och sätter på en film åt henne. Bara tanken på att försöka öppna munnen och be om något att äta (är ju över 5 timmar sedan jag tog tea och en proteindrink) får skallen att bulta som värsta kyrkklockan vid bröllop. Ren viljekraft så får jag ropat på tösa och jag får ett äpple. Tänkte tanken att nu kommer skallen gå i bitar av att tugga äpple men jag tror aldrig jag ätit ett så gott äpple i hela mitt liv. Maken fick ju lov att åka och jobba några timmar till och när jag hör honom komma hem ber jag om en macka och ett glas mjölk. Jag brukar ALDRIG vilja ha något att äta vid migrän men igår var allt väldigt annorlunda. Får i mig hela tekakan med endast smör på och seglar återigen iväg. Maken kommer intassande och viskar svagt att de åker iväg och jag när dem på hans telefon. Behöver gå på toaletten då de åkt och tar mig mödosamt dit. Har en sån där ögonbindel man oftast har på flygplan på mig och det är ganska skönt att slippa kolla vart jag går. (är väl en förmåga man utvecklar då man vet man kan mista synen, närlivsorientering) Tar ytterligare en värktablett. Försöker fokusera blicken väl tillbaka i sängen. Kommer till insikt att jag mer eller mindre sovit i drygt 6 timmar. Känner jag behöver ljud. Slår på radion men får slå av den fort igen då det inte alls var vad jag behövde. Kom på jag har poddversioner av Sommar på iphonen och får på något vis på Madelene Westin. Lugn behaglig röst som inte har för många upp eller nedgångar. Och så talar hon om vädret. Allt går bra till hon börjar tala om sitt missfall i v 32. Blir illamående och känner viss panik men sättet hon beskriver det på är inte plågsamt. Så länge jag ligger alldeles still kan jag andas och ligga där. Hennes program tar slut och jag fipplar in Kristian Luuks. Värsta värken har klingat av, jag känner återigen min tunga. Får ett sms från maken att han tar med pizza hem. Funderar om jag överhuvudtaget kommer kunna känna doften utan att magen vänder sig men.. När de kommer hem har jag lyckats få upp ögonen så pass att jag kan se dem utan att allt gungar. Tösa kommer med mina glasögon, som jag egentligen bara ska ha då jag läser. Lyckas ta mig ur sängen och gå till soffan. Det luktar faktiskt gott. Och jag har ju bara ätit ett äpple och en tekaka på hela dagen om man bortser från proteindrinken kl 8.30. Tar en tugga, jo det ska nog gå. Får i mig ungefär 15 min av den runda pizzan. Känns som jag gått en boxningsmatsch mot Roberto eller någon annan helt galen manglare. Sjunker ned på divanen, kråkan kryper nära och smeker min kind. Där blir jag liggande från kl 19.30 till 23, bara tanken på att förflytta mig gör ont i huvudet.
Idag har jag fortfarande riktigt ont. En läkare förklarade en gång på tvn att vid migrän krampar hjärnan så pass mycket att några dagar efter känns det som blåmärken där inne när man rör på huvudet. Minns inte om han själv var migränpatient eller om någon annan beskrivit det för honom men för mig är det nästan exakt så. Så nästa gång du får ett regält blåmärke, gå och tryck på det mer eller mindre hela tiden så kan du få en föraning om hur det känns i mitt huvud efter ett migränanfall.
Om gud är snäll som vi vill tro så är migrän djävulens påfund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar