När de flesta är lyckliga för de orkat skotta sina uppfarter mm så får jag och maken dra på oss våra termosar ännu en gång för att skotta hos mina föräldrar. De har en ca 20 meter lång gång för att komma in till huset från vägen. sedan ca 10 meter lång väg till parkeringen och en parkering lång nog att rymma 2 bilar efter varann. Nu denna vintern har de dessutom 1,5 meter extra utifrån vägen att skotta med. Så när vi är helt slut efter att skottat vid vårt eget hus har vi ett kvar att ta hand om. Mamma orkar inte och pappa sitter ju med bruten höftled.
Nu då det varit snökoasväder ute så har de inte haft hemvården på besök heller. De fixar ju egentligen allt själva men tryggheten att veta någon annan kommer är ovärderlig för dem. Men nu har jag och maken skottat så de ska kunna komma fram och hjälpa mor och far. Men vi orkade inte ta hela parkeringen. Hade vi bara haft ett hus hade vi nog mäktat med men nu gick det bara inte. Jag ramlade dessutom ned för yttertrappen då vi skulle åka dit och drog till vänster axeln. Ont som satan gjorde det men blev nog bara en sträckning för jag har ju som sagt skottat efter. En riktig skitvinter tycker jag det är just nu. Jag älskar snö men nu är det på tok för mycket. Inget roligt alls längre.
Men nu ska jag ta en lång dusch sedan en kopp tea och krypa till kojs. Ska ta mig till skolan i morgon med dotera i släptåg för lite studiegruppsmöte.
Å, vad jobbigt!! Känns ju som om det räcker att skotta framför sitt eget hus. Mina föräldrar har en enorm gårdsplan och väg att skotta men än så länge är pappa frisk och stark. Enda fördelen är att man får "gratismotion".
SvaraRadera