Vaknar till, måste ha dregglat när jag sovit för det hänger en istapp i näbben. Högerbenet är bortdomnat av kylan men vänster är varmt. Byter fot att stå på. Ljuset är på väg upp, bäst att börja röra på mig annars kan ju någon tro jag förfusit och kommer och försöker äta på mig.
Slår ut med mina svarta vingar och ger mig av. Hör att det redan är vilt slagsmål vid Anderssons bord, drar mig mot de där nyinflyttade istället.
Igår hade de köpt sån där kokosnöt. Känner hur jag börjar dreggla igen. Kan jag ha drömt om den där ljuvliga kokosnöten kanske?
Slår en lov över huset och ser att ingen annan är där. Har de glömt att lägga ut mat åt oss idag kanske? Ibland kan jag se dem sitta där inne i lådan de kallar hus och stoppa in än det ena än det andra i sina stora gap. Sånt slöseri! De slänger ju allt det som är gott ju!
Men vad är det för kittlande god doft jag känner? Kan det verkligen vara.. Är det.. Har jag dött och kommit till himmlen eller? Hela backen är täckt av röda bär! VINBÄR! Jag har dött! Jag måste ha dött. Dyker ned och roffar åt mig så många jag kan, hinner inte ens känna smaken.
Men? Vart tog alla vägen? Det var ju fullt nyss. Inte har jag väl hunnit äta upp dem alla? Hörrö! Ge hit fler! Åh, vad är det som hänger där? Jordnötter? Hinner lagom sätta mig då jag hör Bossens hesa stämma. "Flytta på dig flicksnärta! Det där är mat för en vuxen karl som jag." Norpar åt mig en nöt och flyger iväg en bit.
Känner hur bären värmer upp mig och medan jag petar i mig nöten varsamt känner jag att jag är hungrig trots allt.
Mamma sa till mig samma dag som jag lämnade boet, "Kom ihåg nu att även om du är stor och ful kommer du alltid vara hungrig ändå."
Glöm inte bort våra småfåglar brukar det heta. Jag vill påminna om våra lite större fåglar med. De må vara både stora och fula men de är också hungriga i denna bistra vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar