När jag blir stor..

Bland det sista jag och tösa pratade om igår kväll var örhängen. Hon fick i 5-årspresent hål i öronen. (efter ungefär ett år av tjat från hennes sida tänkte jag att visst, vi gör det. Jag har ju det så vem är jag att förbjuda?) Enda kravet jag hade var att det var JAG som bytte örhängen och att hon INTE tjata om hängande för jag fastnade själv som mindre i en gren och drog ut mitt ena hål rätt rejält. Jag satte en åldersgräns vid 10 år för hängande. (den kändes bra då när hon var 5....)
Det finns så många fina örhängen och jag älskar ju sånt där krimskrams och lik mor som tösa är så.. I morse kom hon ned och kröp ned i sängen brevid mig och sa
"När jag blir stor ska jag ha massor med hängande örhängen. Såna där hjärtan som du har mamma. Får jag låna dem då?" (Vad ska man svara?) Självklart får du låna dem gumman svarade jag.
"Jag ska ha massor med fräcka örhängen mamma. Å så vill jag låna dina julklappspaket som du har. De är ju stora och tuffa." (hur kan ungen ens minnas de där paketen jag hade förförra julen? Knappt jag själv gör ju..) Visst får du låna dem älskling.
"Vet du vad jag mer ska göra när jag blir stor mamma?"
"Nää? Vad ska du göra gumman?"
"Jag ska smaka på vuxen dricka. När jag blir 18 år ska jag göra det! Fast jag smakade ju i sommras och det var ju inte gott direkt men när jag blir stor så kommer allt smaka annorlunda, det säger xx i min klass"

Vad hände?? Yrvaken försökte jag förstå allt hon sa. Låna mina örhängen, absolut gumman. Dricka vuxendricka?? Var är nödbromsen?? Jag vill kliva av och ha tillbaka min lilla goa unge som bara förra veckan lovade mig att aldrig flytta ifrån mig då jag är världens bästa mamma.