Idag var min V-lärare på besök hos mig på förskolan. Jag som alltid vill ligga i framkant hade ju alla mina fem aktiviteter klara och kände mig redig då jag lämnade fram dem för "granskning". Vi samtalade en del och min LUV satt med en stund. Sen blev det dags för lunch så vi flyttade på oss till ett annat rum och där ställde min v-lärare frågan till mig. Kommer du vara nöjd med att vara förskollärare om 5-10 år. Rent instinktivt svara jag ju JA! Har ju kämpat för att komma in på utbildningen och det har ju tagit mig 33 år att komma på att det är det jag vill bli.
Varför jag frågar är för att det finns ingen karriärmöjlighet direkt som förskollärare sa hon. Och efter att ha läst ditt personliga brev, hört dig tala om att du alltid vill framåt tror jag inte det är det...... Gaah! När jag började tänka på det viset hon sa det... Men visst är det det jag vill bli! eller????
En sak tar jag dock extra med mig från mötet idag å det är att jag måste sluta ta på mig så mycket extra. Bara för att jag vill arbeta undan min del behöver jag ju inte göra andras delar med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar