Jahapp, då är vi återigen ute på VFU. (verksamhetsförlagdutbildning) Är återigen på förskolan jag var sist. Och är helt slut varje dag jag kommer hem. Förra gången kände jag att jag ska inte klaga men nu.. Det läggs en hel del ansvar på mig som jag förstått jag egentligen inte alls ska ha. maken säger jag ska ta det positivt, att de inte skulle ge mig dessa situtationer om de inte kände jag skulle fixa det men att tex sitta helt ensam vid ett bord med 6 barn på en frukost.. I morgon ska min handledare gå hem och jag blir ensam med 2-4 barn. Nu ska vi gå över till en annan avdelning där det finns ordinarie personal men just dealen.. men som sagt, jag fixar det ju så varför klaga?
Denna veckan har vi annars väldigt många uppgifter att göra. Alla är gjorda så när på en intervju till. Matteuppgiften var rena skämtet med barnen i "min" barngrupp. Hur jag än försökte förklara så förstod de inte tanken. Jag testade att göra den på min dotter hemma som är 7,5 och den var faktiskt svår även för henne men hon löste den. Och jag valde faktiskt de två äldsta i gruppen för att möjligen få någon rätsida på uppgiften.
Idag när jag skulle gå hem så hängde sig barnen fast vid mina armar och ben. Ropade hej då och knackade på rutan då jag gick förbi utanför sen. Sånt värmer i hjärtat.
Nu har vi två dagar kvar på denna veckan och sedan tre veckor på skolan igen för att ha tre veckor ute igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar