I fredagskväll satt jag som vanligt och småsurfade på fb, kikade på tvn och umgicks med familjen.
Som de trogna läsarna till mina bloggar vet är Leila Lindholm lite utav en husgud och jag spanar alltid in hennes sida lite extra. I fredags blev det väldigt extra. Hon säger hon inte förstår varför folk ska envisas med att rätta henne när hon säger dagis om sin sons förskola. Tydligen ska både hennes och hennes sambo mammor vara utbildade förskollärare och de ska inte se någon "fara" med att säga dagis. Alltså, nej det är ingen fara att säga dagis, de flesta vet vad dagis var och många tror det är detsamma idag. Jag kan villigt erkänna att jag själv kände väl lite så innan jag började min utbildning. Någon påpekade att de struntade blankt i läroplanerna som lyftes fram som argument till varför det nu heter förskola, de ville bara att deras barn skulle ha någonstans att vara medan de själva "tvingades" jobba. De ser personalen på förskolan som barnvakter. Någon skrev att hennes barn minsann kunde både läsa och räkna svåra tal när de började riktiga skolan och att de då inte gått på något dagis med läroplaner för att lära sig detta. (lite nyfiken på hur de var i samspel med andra barn mm, inte syskon alltså utan främmande....)
Vi gör så mycket mer än bara "vaktar" barnen om dagarna. Visst, mycket av tiden går till omsorgsdelen men som någon skrev så finns det från vår sida alltid en pedagogisk tanke bakom. En kompis påpekade att personalen på hennes sons förskola är oroliga för hennes minste son som enligt dem inte riktigt når fram till målen. Själv är hon inte det minsta orolig. Som förskollärare (snart i varje fall) månar jag om att varje barn ska utvecklas och om något barn inte riktigt hänger med, kanske ofta är sjuk och missar eller är aggressivt (OBS! Inget av detta är något jag antyder min kompis son nu är!!) så skulle jag också uppmärksamma föräldrarna på detta. Det är inte dags att lärarna i skolan, säg 6-8 klass ska påtala eventuella problem, det är bättre man uppmärksammar dem när barnen är små och det kan "rättas" till innan det blir ett verkligt problem.
Varför då tjatet om att det heter förskola nu då? Viktigaste delen är för att det faktiskt är förberedande inför barnens skolgång. Nej, vi har inga "lektioner" men väl samlingar där vi på ett lekfullt sätt lär barnen olika saker. Vi lär dem socialt samspel och vi väver in många "skolämnen" i både lek, måltider och vilan. Vi är fler vuxna per barn (även om det är på tok för stora barngrupper nu för tiden och för få vuxna) och vi kan just för vi är fler ge varje barn mer tid att i sin takt få lära sig, säga det den vill säga mm.
Från allra första början hette det barnträdgård. Dit lämnades barn vars mammor lämnade hemmet för att jobba på annat håll än egna hemmet. Där passades barnen. Sedan börjades dessa barnpasserskor att få utbildning. 1977 blev förskoleseminariumen en del av högskoleutbildningarna och 1998 kom läroplanen för förskolan. Den är fastställd utav regeringen och inget som varje förskolan kan göra som de vill med utan den ska följas. 2010 reviderades den och i nya ligger ett stort ansvar på förskollärarna, barnskötarna ska "fasas ut" och nämns inte på samma vis som förskollärarna. För att överhuvudtaget få arbeta med barn i förskolan måste man visa man inte finns i straffregistret. Som förskollärare går man 3,5 år på högskola och som en kursare till mig sa; "tar dyra lån" och vill därför inte kallas något som inte längre finns.
I tråden hos Leila talades det lite om detta med att kallas fröken. Jag har ett namn som jag hellre ser att barnen kallar mig, då vet både jag och de att de menar mig och ingen annan av oss vuxna. Några sa det bara handlade om att försöka lyfta vår status och att vi inte var sämre för att någon säger dagis. Nej, sämre är vi inte men alla som utbildat sig vill gärna få ha sin titel. Leila framhåller gärna hon är kock på sin sons förskola. När jag var liten kallades de för mattant..
Några sa att deras barn minsann inte kunde säga förskola, att det var för svårt för dem. Kan de säga fröken kan de nog säga förskola. ;-) Fast där blev jag både ledsen och arg, usch så nedvärderande att få höra "du kan inte"! Säger man som förälder dagis så är det givet barnet också säger det, i tron det är det rätta.
Så, efter detta långa kanske ibland svammlande inlägg vill jag bara säga, se framåt i tiden och säg förskola. Låt oss slippa dagis. Ge era barn orden i stället för smeknamn på något som inte längre finns. Tycker ni ordet förskola är så hemskt, lär barnet namnet på dess avdelning istället då :-)
Hejsan, vilket lång inlägg du har skrivit om detta. Har inte varit inne och läst förräns nu. Ser dock att du har tagit med det jag sa gällande vår dagispersonals (ja de kallar sig själva så) synpunkter gällande vår gosse. Måste därför tillägga att i "vår" kommun är barnomsorgen inte vad den borde vara vad gäller lagar och paragrafer, tyvärr. Vår gosse är dessutom född sist på året vilket ger hans kamrater en försprång i utvecklingen något som våra pedagoger inte tar hänsyn till i deras bedömningar. Jag hävdar att "det kommer när han är redo" Han är inte riktigt där ännu. Men de är djupt bekymrade och har börjat tala omdiagnos hit och dit, vilket jag anser är konstigt för dom utbildade pedagoger borde de inte talas om diagnoser förrän han visar tydliga tecken på det. Att inte vilja lära sig saker är för inte samma sak som en diagnos, han fungerar bra för övrigt i gruppen. Tycker det dessutom är vilseledande när pedagogerna själva säger "Kom till dagisfröken ska jag hjälpa dig" Så jag blandar jag säger både dagis och förskola dock säger jag inte dagis och tror att det endast handlar om förvaring, för jag vet bättre än så, skam vore väl annars med systrar som är lärare och mamma som är inom barnomsorgen själv. Jag vet vilket arbete det krävs men att gå blint efter läroplanen funkar ju inte i alla lägen, ibland måste barn få vara barn och utveckla sig själva. *pust* Blev långt detta...Men jag förstår din synpunt och jag vet vilken utbildning som krävs m.m. Tycker även detta med lärarleg verkar som en bra idé. Men iaf ville mest bara påpeka att gossen är född sist på året och därför alltid kommer att vara lite senare i sina framsteg, vi är medvetna om det men inte förskolan... Kram på dig!
SvaraRadera:-) Kul du skrivit lite hur de gör/gjort. Det är lätt att tro läroplanen ligger till grund i deras bedömningar men den styr verksamheten inte vad varje barn i verkligheten lär sig. Håller med om att det låter som de "glömmer" bort han är född sent på året men stå du på dig och påtala det lite fint för dem så kanske de inser sitt misstag. Det är ofta något som många tar så för givet, detta med ålder och utveckling. Somliga är födda tidigt och utvecklas sent och vice versa, alla är vi individer och utvecklas olika. Jag har ingen aning om hur de på din sons förskola resonerat eller vad som verkligen sker men det är aldrig fel att få extra stöd, vilket absolut inte har något med diagons att göra!
RaderaDetta med att säga dagisfröken är något som (tyvärr) lever kvar hos många äldre pedagoger och som många säger lätt att ta efter. Jag sa själv dagis när Ida var liten men har som sagt ändrat mig nu då det gått upp för mig skillnaden. Dagis var förvaring, idag är det "före skolan verksamhet" där värdegrunder mm genomsyrar vardagen.
Tyvärr tror jag inte så mycket på lärarleg som många andra gör.. Mest för att vi som är nyutexaminerade måste gå ett mentorsår trots våra 3,5 år med VFU inbakat och för att de som idag är verksamma mer eller mindre bara kan hämta ut sin utan någon direkt validering av sin kunskap. Jag menar, forskningen har ju gått framåt och en sådan enkel sak som att fortfarande säga dagis om sitt yrke visar ju på hur man själv ser på det.... :-)
Kram!!