Facebook

Hade du frågat mig för 2 år sedan om jag inte skulle ha Facebbok så hade jag rågarvat dig rätt i plytet och sagt med väldigt bestämd röst NEJ!, sån skit ska jag inte ha. Dock så kom en kompis en dag och berättade att hon skaffat sig ett konto och hon tyckte jag borde prova. Då jag alltid är av devisen, jag är inte sämre än jag kan ändra mig så loggade jag in. Ibörjan tyckte jag det var en hemsk djungel. Så började vänförfrågningarna droppa in. Känner jag den eller den människan? Å där kom barndomsbästisen, första kärleken och så där höll det på. Men vilka ska man ha på Facebook? Egentligen? Min bror sa att han endast har folk han mött personligen, men jag har ju ett brett nätverk även online tack vare många år på olika sajter. Och jag tycker det är guld värt att ha kursare bland vänskaran, dels för att kunna byta tankar efter föreläsningar mm dels för att peppa varann. Men en sak är jag benhård på, jag behöver ha ett utbyte med personerna i fråga, jag har genom åren stött på så många energitjuvar som tagit mer än det givet och såna klarar jag mig galant utan. Även om man har olika åsikter så sker ju ett utbyte, men att alltid vara den som försöker finna alternativ.. Nä då drar jag! Det är samma med vilka bloggar jag läser. Inte f*n lägger jag tid och energi på att olka hur någon menat om det inte ger mig något i retur. Nåväl, jag har i dagsläget dryga 260 vänner på fejjan, somliga har jag mer kontakt med än andra. Sånt är livet och gillar man det inte så behöver man inte för jag bryr mig inte. Nähä, nu kallar en god vän på mig här i verkligheten så.. Have a nice day!