Idag åkte jag till min VFUplats för att göra barnintervjuer. Vi skulle göra gruppintervju med minst 2 barn i. Jag fick med mig 6 barn som hellre ville vara med mig än ute på gården och leka. (strålande sol och hur gott som helst ute)
Vi har talat mycket om hur man motiverar barn och jag tror att barnen ville gärna vara med för jag själv var ganska så positiv till det hela. Och så klart vill de gärna vara med när en fröken frågar om de vill vara med på ett experiment!
Alla 6 barnen ville helst hålla mig i handen men det går ju inte så några höll i mina byxfickor eller pratade mycket med mig så jag skulle se dem med. :-)
Intervjuen gick jättebra och det var så kul att höra deras tankar kring varför vissa saker flyter och andra sjunker.
Jag följde sedan med dem ut och busade lite på gården, talade med min luva och de andra i arbetslaget. Sedan när de skulle gå in följde jag med in för att skriva upp kön och ålder på de deltagande barnen i intervjuen. Då kom två töser och sa jag saknades i samlingen. :-) Bara att sätta sig snällt i ringen och vara med. Två skulle promt sitta i mitt knä och två brevid. Efter samlingen var det lunchdags för dem och då försökte jag smita iväg igen, Du ska sitta här Åza sa en flicka bestämt och spände blicken i mig. Satte mig då på huk vid henne och sa att idag skulle jag inte stanna på lunch utan att ja var tvungen att åka tillbaka till min skola för att arbeta vidare med vårt experiment vi gjorde. (hon var en av deltagarna i min intervjue) Men vi ses en annan dag lovade jag. Då sa en kille vid samma bord, Jag älskar dig Åza. och så ville han ha en kram. Jag måste säga att såna betyg säger mig mer än vad lärarna bedömmer oss på. Personlig lämplighet måste väga tyngre än på godkända, akademiska texter. Det gör det i alla fall i min värld och jag känner verkligen jag valt rätt framtida yrke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar