Inte skriva när man är arg..

Nä, det är ju egentligen ganska så dumt att göra men ibland kan skrivandet fungera som en ventil så då är det ju bra att skriva.. *dilemma*
Vad har då jag att vara arg över? Tja, egentligen kanske inte så mycket men när man som vi gör utbildar sig så omvandlar man allt som sker runt en till vad man läst. Så senaste dagarna har jag gått och småpyrt lite över ett mail som kom från dotterns fritids. Tanken från deras sida är nog mycket god men ser jag till ett barnperspektiv och utifrån barnens rättigheter mm strider det mot den goda tanken. Ska göra historien kort.
Ida har berättat tidigare de gör påskris på fritids.
Mailet handlade om att vi fick erbjudande om att köpa riset för 30/bunten. (för att sponsra en sommarfest)
Givetvis är köp frivilligt står det.
Jag säger till Ida vi inte ska köpa något påskris då vi ännu inte vet om vi åker till stugan eller blir kvar hemma samt att oavsett så brukar vi plocka eget ris och göra själva.
I morse säger Ida hon inte ska få gå på sommarfesten om vi inte köper något ris. Först härsknar jag till och blir förbannad för de ev ska ha sagt så till barnen för de kan aldrig kräva barnen ska betala något. Har världens utläggning om barnfattigdom och att de där 30 kronorna för oss inte är några problem men för några av hennes skolkamrater kan det vara skillnaden på att få kvällsmat den veckan eller inte.
Letar upp mailet från pedagogen och påvisar för henne att det är frivilligt att köpa riset. Då börjar hon gråta och säger de "tvingas" göra kycklingarna till riset ändå även om de inte vill köpa något ris. Och helt plötsligt är jag inne på kursen vi läser nu om inkluderande och hälsofrämjande. Maken som vet jag har känslorna utanpå kroppen för tillfället försöker lugna mig och Ida. Alltså, jag tycker det läggs fokus på fel saker om Ida upplever det som ett tvång. I mailet står det övas matte samt att alla barnen är med och planerar inför festen. Hur kommer det då att Ida känner sig exkluderad och tvingad?? Ibland lider jag med Ida för hon har en mamma som utbildar sig inom hennes livsvärld. Samtidigt som jag själv inser hur mycket man som förälder gör av lättja för att ge sitt barn vad man tror är det bästa. För visst skulle jag kunna köpa det där förbannade riset och låta det vara bra så men om ingen säger till på skolan att barnen känner ett tvång för att få bara med så kanske skolan inte inser misstaget.
Iden med sommarfesten är jättebra tycker jag. Men 30 kr per barn blir mycket pengar, så stor fest har jag svårt att se dem genomföra. Bättre som en kursare sa att låta barnen baka (mycket matematik) och sedan sälja till självkostnadspris på festen eller som en annan vän sa låta varje familj ta med det som de vill festa på.
Nåväl, Idas stackars klasslärare kommer få en del diskussioner med mig idag på utvecklingssamtalet. Kommer även ta ett samtal med fritidspersonalen men det är svårt för där är barnen med och de ska inte behöva höra detta. Samtidigt känner jag en enorm trötthet. Jag orkar inte bråka när Ida slutar där om mindre än två månader. Men vem tar striden för de svaga/utsatta som inget orkar/vågar säga säger mitt samvete sedan...

Nä, man ska inte skriva när man är arg..