Gulligt!

Så gulligt utav min VFU-plats. För någon vecka sedan fick jag ett brev som det låg något mjukt i. Nyfiken som jag alltid är så öppnade jag det och i låg en supersöt skallra i form av en giraffhals med ögon och man. Med låg också ett grattiskort. Så gulligt gjort av dem att engagera sig och skicka hem till mig. :-) Blev riktigt glad! :-)

Shoppingsugen

Är sugen på att åka till Ikea, Lagerhaus, GeKås och sedan knata in på några lokala inredningsbutiker. Ikeas ljus är jag i ett stort behov av. Sedan brukar de ha så mysiga julsaker så här års.. Lagerhaus visade på sin sida på fb att de har mycket julfint och GeKås är da shit så här inför julen. Dock kommer jag nog inte till någon av dem före jul :-( Bra för plånboken, mindre kul för mig ;-)

Igår såg jag en reklam för min gamla arbetsgivare, jösses vad jag saknade jobbet då. Tror jag börjar sakna vuxenlivet lite, även om jag absolut inte skulle vilja ha livet på något annat sätt än som det är nu. Njuter för fullt av en underbar bebis. Finns inget bättre än att se in i hennes forskande ögon som studerar mig. Se hur ett leende börjar komma i mungiporna och hur hon lägger huvudet mot mig när jag lyfter upp henne. Hur hon håller fast i mitt finger när hon ammar, liksom "gå ingenstans mamma" :-)

Kvällskurs i vår

Ja, innan Gry föddes var jag rätt kaxig med att jovisst jag ska allt läsa en kurs i höst och en till våren. Dock insåg även jag att jag nog inte fixade höstkursen då den var dagtid på heltid. För någon vecka sedan frågade en kursare om jag ansökt om kursen till våren. Njaaee.. Ska du det då kom frågan. Eeehh.. Men så tänkte jag att vad f*n, söka kan jag ju alltid göra och så får vi se till våren om jag inte kan mäkta med en kväll i veckan a' tre timmar. Även om jag just nu har svårt att se mig kunna sitta still utan att ha Grynet bredvid mig, eller i min famn.

Men jag ska ju bli färdig med mina studier. Jobba med det jag insett är livet, underbara barn!

3,5 veckor redan!

Kors vad tiden går! Redan 3,5 veckor sedan Grynet kom ut till oss. Vi har haft en djävulsk vecka. Gry har gått upp dåligt i vikt och i måndags hade hon t.o.m. gått ned lite grann. Intensivammning, dåligt samvete och många tårar i två dagar för att på onsdagen bli remitterade till barnmottagningen. Blodprov, temp, reflexer mm kontrollerades men hon är frisk som en nötkärna. Mer och regelbunden tillägg blev ordinationen samt amma mer och gärna pumpa mellan målen. På torsdagen fick vi tid på ammningsmottagningen. Inte så mycket nytt men fick höra vi gjorde allt rätt så det var bara att kämpa på. På lördagen visade vågen ett plus från 3995 på måndagen till 3755! Jag som är usel på matte frågade oroligt maken om det inte var pga den ökade mängden ersättning men han förklarade att hon behöver ca 600 ml på ett dygn och med ersättningen får hon 320 ml vilket inte skulle gå upp så i vikt. Vid telefonkonsultationen på lördagen med bb tyckte barnmorskan vi skulle undvika ersättningen helt och bara ge den vid behov om vi såg hon verkligen behövde. Vi gav henne totalt 75 ml och idag hade hon ökat 20 gram. Så nu kan vi nog säga jag är på banan med amningen även om vi kanske får ge ersättning några dagar till för att stötta upp helt.

Många kan tycka jag kämpat "i onödan", att det faktiskt går lika bra med ersättning och givetvis gör det det. Men jag helammade Ida och visste jag kunde. Jag hade överflöd till Ida så nog borde jag kunna få fart på det till Gry med! För mig har det inte handlat om det som i debatten brukar heta "bröstmjölk är det bästa" utan om att JAG VILL amma. Jag lägger ingen värdering i hur andra väljer att göra men JAG VILL amma och där med punkt.

Nu hoppas vi på en relativt lugn vecka, både jag och Gry skulle behöva det.

Det blev en liten Gry!

Ja, förra onsdagen gick äntligen vattnet vid 9.30. Sedan körde värkarna igång vid 19.20. Vi var då uppe på Näl för kontroll efter vattenavgången. Liten hade då höga hjärtljud så vi fick ta tre kurvor innan de var nöjda och vi fick åka hem. För min del var det rätt gott att få ha värkarbetet hemma men när jag ringde upp vid 5.30 tyckte den som svarade att det var nog inte något på gång då jag hade så pass långt (ca 10 min) mellan värkarna och de var så långa (ca 2 min) men visst, ville jag så fick jag komma in. Klockan han bli lite över 06 innan vi väl kom in på förlossningen då jag fick tre rejäla värkar här hemma innan jag kom ut till bilen och sedan tog jag ytterligare tre superkraftiga värkar mellan bilen och förlossningen. Nästan så jag blev rädd att nu kommer Liten på parkeringen..

Vi blev hänvisade in i ett undersökningsrum, mest för att "säkerställa" jag alls var på gång. Dock hade jag såna värkar att jag kunde inte lägga mig på britsen utan vi fick gå direkt in på ett förlossningsrum. 7 cm men med mjuka fina kanter sa barnmorskan. Hon skulle gå av sitt pass kl 07 och då kom en ny barnmorska som sa hon inväntade sin student som skulle få vara med om det var okej för mig. Jomenvisst, ös på med folk bara... Kan väl säga jag kunde inte bry mig mindre om det så var 15 personer som skulle vara med, jag hade värkar och det var allt jag fokuserade på. Ett väldans tjat om lustgasen minns jag det var. "ska du inte ha den?" NEJ! "Vill du ha lustgasen?" NEJ! Det sista den första barnmorskan sa till mig innan hon gick av var att när krystvärkarna väl kommer sen Åza, då kommer du inte kunna hålla emot. Nä, det kan jag säga det kunde jag inte. Nu har jag ingen som helst koll på klockan eller så men jag vill minnas det var 8-10 krystvärkar och sedan tjoade barnmorskorna att jag skulle andas och inte trycka på vid ett tillfälle. Därefter kom en av dem nära mitt ansikte (såg ej vem då jag blundade och fokuserade mig på arbetet) och sa att nästa värk kommer bebisen ut Åza. Kom då för fan värkjävel hann jag tänka och sen kom den och mycket riktigt så kom bebisen. Studenten skulle ta något prov från navelsträngen vilket tog några sekunder men för mig kändes det som en evighet. Under den tiden plockades mina kläder av, för att inte bloda ned, och jag fick varma filtar över mig. Så lyftes den lilla kroppen och vi såg, det var en flicka! När föddes hon nu då sa jag, 07.57 svarade studenten. Alltså tog det inte riktigt 2 timmar på förlossningen. Himla tur jag åkte in när jag gjorde insåg jag då. :-)

Så, den 22/9 kl 07.57 föddes vår älskade och efterlängtade lilla Gry. Hon var 52 cm lång och vägde 3855 gr. Pga min långvarigavattenavgång fick jag inte komma till EVA utan hänvisades till BB. Där hade jag oturen att hamna i samma sal med en kvinna som inte hade minsta hänsyn mot någon annan än sig själv. Hennes man puttade in i min säng flera gånger, de talade högt till varandra även om de borde förstått jag vilade på andra sidan skynket och nattetid tände hon upp hela salen för att byta blöja på sitt barn inne i vårt rum varpå barnet skrek i högan sky. Hon blev dessutom väckt var fjärde timme då hon inte kunde amma riktigt (vem kan det egentligen de 3-4 första dagarna?) och då fördes alltid samtalen i normal nivå, oavsett tid på dygnet. På lördagen ville jag gå hem men fick inte pga att Gry gått ned för mycket i vikt samt hade för långt blodsocker och då bröt jag samman totalt. Då hade jag inte sovit sedan natten till onsdagen någon längre stund än 10 minuterspass. (lägg till att jag natten mellan måndag och tisdagen inte sov direkt heller pga förvärksarbetet...) Då fick jag eget rum. Gry fick kodad bröstmjölk och jag började pumpa för att komma igång. En stor skillnad från sist jag fick barn var att nu fick pappan vara där mer eller mindre dygnet runt. Maken kom tidigt på morgonen, åkte för att hämta Ida och sedan var de hos mig så länge det bara gick. Lördagen kom de kl 7.30 och åkte hem kl 23. Långt pass för Ida men hon ville knappt åka hem då ens, såå stolt storasyster. Söndagen kom de återigen kl 7.30 men den dagen åkte vi hem tillsammans vid kl 13.

Kan meddela att hormonerna ligger mer eller mindre utanpå kroppen, behövs inte mycket för att tårarna ska rinna. Men det blir bättre och bättre för varje dag. Idag är Gry en vecka gammal och vi börjar så smått känna oss som en familj. Gry är en kopia utav Ida i samma ålder, de har t.o.m de små tofsarna på öronen nu som nyfödda. Det sa någon var ovanligt när Ida föddes, nu har lillasystern det med så något släktdrag kanske det är :-)

Efter 9 timmars värkarbete

Efter 9 timmars kontinuerligt värkarbete avstannade det mer eller mindre helt vid 5-tiden i går morse. Det var allt mellan 5-35 minuters mellanrum men utan direkt styrka. Alltså, det gjorde ont men jag kände det inte var några direkta förlossningssmärtor. På sätt och vis var det skönt det avtog, både jag och maken var grymt trötta efter att ha slumrat till och blivit väckta av värkarna. Ida hade fått åka till farföräldrarna över natten ifall det skulle komma igång på allvar.

Vi hade lovat att smsa under natten OM vi åkte in annars skulle vi ringa kl 07.00. 07.02 ringde Ida, då sov vi djupt. Maken for till jobbet, efter att försäkrat sig om att jag inte hade värkar och det var okej. Jag somnade om och vaknade strax innan maken sagt han skulle komma hem med lite lunch. Vi åt och blev klara precis innan Ida kom hem från skolan. Maken for tillbaka till jobbet och Ida pep upp på sitt rum för att städa så hon skulle få sin veckopeng. Jag somnade om igen. Totalt under dagen igår hade jag en sisådär 8-10 värkar/sammandragningar. Tänkte att alla säger promenader är så bra så vi drog på oss regnkläder och gick ut. Då man som vi bor nära skogen med både asfalterade eller grusade vägar gick vi dit. Det är två saker jag inte kan leva utan (eller ja det är väl fler egentligen men..) och det är närheten till skog och hav/vatten. Är verkligen underbart att gå in i en skog efter några dagars regnande med alla dofter mm. Rekreation! Och, vi gick på en asfalterad väg men precis bredvid växte det ett gäng taggsvampar! Dessa plockade vi givetvis med oss och idag tänkte jag göra köttfärslimpa med allt på ett fat (köttfärslimpan, potatis, morötter och svamp) i ugnen till middag. Så till vida att Liten inte börjar om sin entré.. Fast just nu har hen gymnastik, benen framåt sträck, så jag kan nog lugnt göra middag sen.

Tvära kast..

Igår var jag nästan övertygad om att Liten skulle göra entre. Idag har det varit lugna gatan. Därför har jag passat på att baka bullar, tvätta och fixa lite annat pyssel. Kommer somna ovaggad ikväll ;-)

Maken har varit iväg på något med jobbet och är snart på hemgång för att tydligen bara mer eller mindre vända.. Får väl vara glad att se honom den stunden han väl är hemma. Snart kanske vi endast får helgerna ihop.. :-(

Oj, dags för bullplåtsbyte i ugnen.

Ha en skön kväll på er där ute :-)