Lång, orättvis väntan..

Måste nog säga jag tycker att rättningssytemet i denna kursen är helt uppåt väggarna. Det verker inte finnas någon rim eller ranson på vilka som rättar, vilken ordning man rättas i eller möjlighet att ifrågasätta resultatet. Om man "missuppfattat" uppgiften ska man få en ny. Har man, enligt dem, förstått uppgiften får man komplettera och det ska göras snarast varpå man kan bli godkänd innan ens alla de som inte blivit granskade ens fått första utlåtandet. En kursare sa igår hon fått ett U och nu skulle få en omtenta men vad har hon lärt sig på det då?? Inser lärarna de kanske formulerat sin uppgift helt uppåt väggarna? Menar, är det många som fått U ligger ju inte problemet hos dem utan undervisningen, är det inte så de vill vi ska tänka? Att inte tillskriva de barn vi kommer möta i vårt yrke sen problemet utan se hur VI kan hjälpa/stödja dem..
I dag kom inte mindre än 5 mail på kort tid rörande hemtentan. 5!! Alla handlade om hur man ska göra vid U eller kompletering. Borde inte fokus läggas på att granska allas före energi läggs på sådant??
Just nu tycker jag det är riktigt jobbigt att vänta. För varje mail som kommer fastnar hjärtat i halsgropen medan jag letar efter mitt resultat. I lördagskväll kom ett mail som jag fick läsa 4 gånger innan jag insåg det var ett allmänt mail om hur de som fått svar skulle göra.
Lärarna talar om maktmissbruk.. Jag drar ingen liknelse men.. Tortyr anser inte jag höra hemma på en högskoleutbildning 2011. ;-)

Grupperingar

I våras var hela vår klass en grupp. I höstas läste vi utifrån våra inriktningar och nu i vår upplever jag det blivit något av grupperingar. Jag har hört från vissa det snackas en hel del skit bakom folks ryggar, nån hade rent utav ljugit ihop en historia. Det resoneras, reflekteras och känns verkligen inte alls som vår goa klass där alla kunde vara sig själva utan någon dömde.
Jag har skrivit förr att jag inte tänker befatta mig med såna löjligheter men tyvärr verkar det som bara för man umgås med x kan man inte umgås med y då x och y inte drar jämt. Låter väldigt sandlåda, eller hur? Nu vet ju jag något som kommer ändra en del, i varje fall sett ur mitt perspektivoch ju mer jag hör desstomer välkommet känns det. Tragiska är dock att detta beteendet finns och kanske tas med ut i arbetslivet sedan. Ett arbetsliv där vi ska jobba med barn och unga. Vilka lysande förebilder! Eller?

Kikar lite

Har suttit och gått igenom schemat (som borde vara spikat nu då det är vå veckor kvar till kursstart from måndag..) Summeringen blir att jag nog får fira min 35 årsdag samt 5-åriga bröllopsdag i mitten på juni, då kursen är klar för det kommer ta både tid och energi i nästa kurs. Tur det ligger lite VFUveckor i kursen så jag kommer ihåg varför jag valt yrket. (för någon direkt tid att vikariera på lär det inte finnas)

Annars så sitter jag med dokumentet inför seminariet på torsdag och försöker få ihop det. Dock står det att det ska vara en fyrfältare men jag ser bara tre.. Men, jag lugnar mig för antagligen kommer fjärde på torsdag eller så är det min skrivare som valde bort sista och då gör det ju ändå inget idag. Vi ska endast ha fyllt i tre till torsdagen ändå så.. Tycker detta nog har varit den rörigaste och mest stressande kursen hitills. Inga klara direktiv och kursansvarige säger olika mot varandra. Nåväl, nu är det lite drygt en vecka kvar på den och med lite tur och god vilja kan vi lägga den bakom oss när nästa kurs börjar. (dock hänger ju hemtentan över mig ännu som ett svart orosmoln men någon gång får väl även jag svar. Skrattar dock gott åt ena kursansvariges mail om att folk mailar och frågar om hur just deras gått..)
Nähä, så här blir inga dokumnet lästa eller skrivna så.. Trevlig lördag på er!

Lilla tanten då..

Ibland (eller väldigt ofta) blir jag mörkrädd för hur somliga medtrafikanter kör.
Idag kom jag körande i vänsterfilen som man kan köra antingen rakt fram (vilket jag gjorde) eller åt vänster. I högerfilen hade jag en combibil som hade sitt framdäck ungefär vid mitt bakdäck. Straxt efter vi kört förbi där jag kunde svängt höger, gasar människan i innerfilen varpå hon är ungefär med sitt framdäck vid passargerarsätet bak då hon inser jag kört rakt och att hennes fil och min går ihop. Istället för att bromsa (vilket dragkedjemodellen säger samt att hon ju var bakom från början) hänger sig damen på tutan. När hon sen släpper den kör hon ikapp mig, blinkar med helljus och hyttar med näven. Stackars männsiska att vara så kolosalt stressad att hon måste fram till varje pris. Visst, en kan tycka jag kunde ha bromsat och släppt fram henne men när någon ligger bakom är det ju knappast rimligt eller?
Nåväl, nu gick det ju bra men många gånger har man inte samma tur. (hon ska vara glad jag inte var en sån som den där mannen råkade ut för som fick en knytnäve i näsan för något år sedan för han tutat åt en kille vid ett övergångsställe..) Å det är ju bra att testa sin tuta ibland så man vet den fungerar........

Kommer ha så ont i fötterna

Men idag ska jag jobba heldag i butiken. Så himla kul! Saknar tjejerna så grymt mycket ibland. Livet var så mycket enklare när man jobbade. Inte lika många bollar i luften på samma gång jämt liksom. Inte för jag skulle vilja jobba inom handeln för resten av mitt liv (var ju därför jag tog steget vidare) men så enkelt allt var. Men att gå in så här ibland bara är så kul men det ger värk i fötterna och även om man tror man tjänar pengar så brukar de gå direkt tillbaka till företaget *fniss* Inte lätt att vara modeintresserad och ha en dotter som är "van" vid att ha nya kläder. (även om det blivit mycket bättre nu sen jag började plugga med att använda sakerna fler gånger.... Låter sjukt men så var det)
Nähä, lite mat i magen och så iväg!

Orkar inte lägga energi

Nä, jag orkar verkligen inte lägga nån energi på tramsigheter. Om 3 veckor startar en ny kurs och vad jag förstått är tempot bli aningen högre och mängden att läsa rejält mycket mer. I nästa kurs fick vi välja om vi skulle ha nya studiegrupper och då jag känner jag inte kommer kunna välja mina arbetskollegor senare så lägger jag ingen vikt i vilka jag ska bilda grupp med men somliga verkar tycka det är av högsta prioritet. Och jag lägger absolut ingen värdering i det, tycker bara det är lustigt. (har ju inte gått en kurs sen vi startade utan folk bytt och donat..) Men, jag har mina två vapendragare med mig och två helt nya som jag aldrig varit i samma grupp som innan så det kommer nog bli bra i slutändan. Det som jag anser är viktigt är att ALLA drar sitt strå till arbetena samt är pålästa inför träffarna vi bokar. Har haft tur med mina tidigare grupper där majoriteten haft samma inställning vilket lett till ett trivsamt klimat och uppgifterna gjorda i god tid så ingen större press känts.

Idag har jag och Ida varit hos mina föräldrar där hennes äldsta kusin varit och firat sitt sportlov i veckan. Ungarna har härjat och haft riktigt kul. Pappa och jag tog en promenad på ca 40-45 minuter. Han är riktigt duktig på att knata runt, även om det inte går fort eller så långt så tar han sig ut och får frisk luft. Idag tyckte han det var extra kul, då jag följde med :-) Maken är och hämtar Ida som inte ville följa med hem då jag åkte utan ville vara kvar och leka lite till innan kusinen for hem nu på kvällen. När de kommer hem ska vi göra en vitlök och saffransdoftande fiskgryta. Mummigt värre :-)

Slött och slappt.

Här får vi en hemtenta utlämnad. Datum är satta och det är samma förutsättningar för alla. Dock så började det knorras. Självklart ska man kunna få bli sjuk men ja, jag vet inte om någon annan frånvaro eller orsak till inte inlämning i tid egentligen är direkt okej. Dock hade någon gett "bra argument" till varför inlämningen av den slutgiltiga skulle skjutas fram några dagar (hade inte de argumenten varit bättre att satsa på i själva uppgiften?) Personligen tänkte jag att nä så f*n heller! De har satt en tid å då ska den in. Punkt slut. Men, av olika naledningar så sände jag inte in den på söndagen som varit min plan från början. Inte heller på måndagen kom den in, vilket varit sista dagen från början. Inte ens i går fick jag i väg den. Men, idag kom den så iväg och nu får vi hoppas den får g. Tyvärr innebar denna fördröjda inlämningsrätt att lärarna anser sig behöva längre tid på sig att rätta och därmed får vi mest troligen inte svar förrän nästa kurs börjat och då jag fått U förr vet jag hur tufft det är att sitta med fler uppgifter i en ny kurs som har fått allt fokus och försöka komma ihåg hur man tänkt på den underkända uppgiften för att få den rätt. Men, ce la vie!

Nåväl, idag är det slött och slappt här hos mig. Har gjort seminarieuppgiften till fredagen samt kikat lite på nästa veckas för att vara lite i framkant. Så, nu tänkte jag sätta upp fötterna och läsa något som inte är i närheten av skolarbete. Och det med gott samvete dessutom :-)
Hade förresten ett intressant samtal i går, tål verkligen att grunna på om det är värt mödan eller om jag ska passa på att njuta..