Facebook

Hade du frågat mig för 2 år sedan om jag inte skulle ha Facebbok så hade jag rågarvat dig rätt i plytet och sagt med väldigt bestämd röst NEJ!, sån skit ska jag inte ha. Dock så kom en kompis en dag och berättade att hon skaffat sig ett konto och hon tyckte jag borde prova. Då jag alltid är av devisen, jag är inte sämre än jag kan ändra mig så loggade jag in. Ibörjan tyckte jag det var en hemsk djungel. Så började vänförfrågningarna droppa in. Känner jag den eller den människan? Å där kom barndomsbästisen, första kärleken och så där höll det på. Men vilka ska man ha på Facebook? Egentligen? Min bror sa att han endast har folk han mött personligen, men jag har ju ett brett nätverk även online tack vare många år på olika sajter. Och jag tycker det är guld värt att ha kursare bland vänskaran, dels för att kunna byta tankar efter föreläsningar mm dels för att peppa varann. Men en sak är jag benhård på, jag behöver ha ett utbyte med personerna i fråga, jag har genom åren stött på så många energitjuvar som tagit mer än det givet och såna klarar jag mig galant utan. Även om man har olika åsikter så sker ju ett utbyte, men att alltid vara den som försöker finna alternativ.. Nä då drar jag! Det är samma med vilka bloggar jag läser. Inte f*n lägger jag tid och energi på att olka hur någon menat om det inte ger mig något i retur. Nåväl, jag har i dagsläget dryga 260 vänner på fejjan, somliga har jag mer kontakt med än andra. Sånt är livet och gillar man det inte så behöver man inte för jag bryr mig inte. Nähä, nu kallar en god vän på mig här i verkligheten så.. Have a nice day!

Rester

Sitter just nu på min datorstol och balanserar en tallrik med rester utav gårdagens middag. Vi skulle få besök igår av några goda vänner som kom på att de inte skulle hinna äta middag innan de kom och vis av erfarenhet så visste de att de gärna stannade kvar en stund. De ringde och frågade på dagen om det var okej om de hade med sig thaimat. Duuuh, både jag och maken ÄLSKAR thaimat, Ida har inte ätit det så värst många gånger, ännu (kommer bli ändring på det då vi kommer iväg på vår Thailandsresa..) 7 stycken vrålhungriga dök över maten igår men en liiiten matlåda med rester blev det kvar till mig idag :-D

Hade ett samtal med en kompis förut (hoppas du inte tyckte jag var dum som var tvungen att ringa dig för konsultation..) Annars har dagen mest bjudit hittills på en del plugg men även lite bakning och städning. Ikväll kommer några goda vänner för att fira makens 35-årsdag. (fördel/nackdel att bo i ett litet hus är att man får ta firanden i fler sittningar..)
Nu har Ida kommit hem och jag har lovat vi ska baka kladdkakemuffins (tror hon mest propsar på att få vara med vid görandet av dem för att få slicka vispen ;-) ) Vi har även slagit in ett paket till en kompis till henne som ska ha kalas nu i kväll. Solen har lyst med sin frånvaro idag vilket resulterat i jag känner mig i stort behov av den. Tänk vad fort ett begär byggs upp..
Nähä, Ida blänger på mig så jag får väl gå och baka nu då ;-)
En trevlig kväll och helg önskar jag dig!

Går på lågvarv

Usch, känner mig inte alls i form. Har mått illa några dagar, inte kräkilla men liksom illailla.. Energin, den lilla jag uppbringar, läggs på kursen i skolan som blir bara rörigare och rörigare. Ena stunden läggs uppgifter ut för att i nästa tas bort igen. Då vi har råkat ut för att uppgifter försvunnit förr så tänkte jag vara snäll eftersom jag alltid sparar ned allt i datorn som rör skolan men se det var då rakt inte bra enligt läraren. Jag har alltid varit en sådan person som ifrågasätter vad folk säger, även statestik då jag gärna ser alternativ, inget är ju skrivet i sten kan jag tycka. Men hopp och hej vad jag fick på tafsen då jag ifråga satte ett forskningsresultat.. Är det verkligen meningen vi bara ska svälja och rätta in oss i leden och fortsätta reproducera det som jag upplever som negativt?? Kanske är jag naiv men jag vill hellre bemöta en människa med ett öppet sinne än ta stöd av forskning och statesik i mitt bemötande. Hur ska jag annars finna vägar att motivera och stödja? Men, det är klart.. Jag får kanske bita i hop några veckor (ev år) till på utbildningen för att sen försöka förändra världen ;-)
Nåväl, jag känner mig låg och känner jag tappat gnistan. Tror jag behöver några dagar ute i någon verksamhet för att få klarhet i varför jag valt min yrkesbana som jag valt. Ungar är underbara och tydligare respons än vad de ger kan aldrig någon lärare på högskolan ge.

Svenska avundsjukan?

Varför för "journalister" idag, 2011, mer eller mindre häxjakt på folk i vårt samhälle? Ena dagen är det vår drottningsfars bakgrund för att i nästa handla om Ingvar Kamprads imperium.
Idag då jag gick hem från skolan snackade jag med min mamma i telefon och hon var minst sagt upprörd över Uppdrag gransknings program igår. "Kan du tänka dig, han har inte betalat skatt på måååånga miljader kronor Åza!!" Nu hade jag inte sett programmet men hört en hel del om det och utifrån tidigare granskningar vis så sa jag lungt att det vet du inget om mamma. Hon malde på en stund till om hur fruktansvärt det framgått i programmet, hur han flyttat pengar från Sverige till Holland och sen till Lichtenstein där han inte skattade för pengarna. Vari ligger problemet? Han har tjänat pengar, skattat för dem en gång i Sverige, valt att flytta en viss del till någon fond eller så i Holland och sen vidare till Lichtenstein. Bara för att han inte har kvar pengarna här i Sverige så har han gjort fel? Eller? Gubben är ju ett geni! Jag förklarade för henne hur det funkar här i Sverige. Mitt exempel var enkelt. Jag och min man ville köpa hus. Vi jobbade och tjänade pengar som vi skattade för. De fick växa lite på ett konto som vi återigen fick skatta för. Sedan köpte vi vårt hus. Då fick vi husskatt. På vårt hus som vi köpt för skattade pengar.. Vi jobbade vidare och tjänade pengar som vi skattade för som vi sedan la på att renovera upp vårt hus. Sen en dag valde vi att sälja vårt hus som vi jobbat för och skattat mycket pengar för. Då vi sålde med vinst fick vi betala skatt vid försäljningen. I Sverige är svaret på allt; skatt. Kamprad har nog betalat sin del i skatt och är kunnig och vis nog att flytta en del utanför skattehelvetet för att kunna unna sig och sina efterlevande något extra. Vilka är då skatteverket att komma att säga han har undanhållit dem rättmätig skatt? Nej, jag vet det inte är så fullt enkelt som jag påvisar men erkänn, tanken är absurd! Var i stället glada och tacksamma han både förser många svenskar med jobb och att han satt Sverige på kartan i många avseenden. Go Kamprad säger jag!

Så otroligt hemskt!

I helgen som var inträffade en bilolycka inte så värst långt ifrån där vi bor.
Ida var iväg med en kompis till Göteborg så maken och jag hade en BF dag. Vi åkte till hans föräldrar för att träffa dem en sväng och spana in svärfars nya kaffemaskin. (jag dricker ju inte kaffe men en cappochino slank allt ned..) Tanken var att vi skulel åka ned till mina föräldrar med en sväng men då min far är diabetiker och därmed måste äta på vissa tider insåg vi att skulle komam mitt i matlagningen och maken hade önskan om att få bli klippt så då sa vi det passar bättre på söndagen istället, då skulle ju även Ida få träffa dem en sväng innan lek med kompis samt träningen. Sagt och gjort, vi åkte hem. Väl hemma så kikade jag snabbt in på Aftonbladet om något hänt och då stod det om olyckan. Då mina svärföräldrar, efter vi varit där, åkt ned till sin båt i Lilla Edet och jag visste svärmor tänkt att gå en sväng medan svärfar greja något i båten så reagerade jag på att det var en kvinna som omkommit någonstans mellan städerna i en trafikolycka. Jag sökte på kartan utifrån de platser som nämndes i texten men maken sa hon inte var i närheten + att det ju faktiskt stod i texten anhöriga var underrättade samt att hon var 65, det är ju inte svärmor än.
Senare på kvällen läste jag på ttela ungefär samma sak som jag läst på AB men då hade platsen ändrat sig lite. Vi talade lite om olyckan och kom fram till att troligen hade solen stått så pass lågt att föraren troligen inte sett dem. I artiklarna stod det att polisen uteslöt rattonykterhet. Ida satt med men frågade inget direkt utan såg på tvn.
På måndagmorgon får jag ett sms av maken att det tydligen varit en numera pensionerad lärare från Idas skola och att hennes dotter varit med i olyckan och blivit skadad men överlevt. Maken och jag beslöt då att jag skulle ha ett mer ingående samtal med Ida om liv och död och farligheter i trafiken, samt förklara vem som var omkommen och vem som var skadad mm. Vi tänkte det nog kommer pratas en del i skolan så det var bättre hon hade lite information om vad som skett än att få lösryckta meningar från jämnåriga kompisar.
I går kom hon hem med en lapp från skolan om vad som skett och hur skolan bemöter barnen i frågor mm. Dottern till den omkommne är också lärare på Idas skola och nu då kommer denne vara frånvarande. Enligt lappen ska blien som körde på dem fått sladd och tydligen var det dottern och hennes båda föräldrar som var ute och gick. Pappan ska inte ha blivit påkörd men givetvis chokad. Inget om detta nämns i någon artikel, vi fick uppfattningen att hon var ensam ute och gick. Just dessa punkter har Ida hängt upp sig på. Varför står det en sak i tidningen mamma och ni säger en annan?
Det är en så otroligt tragiskt och hemsk episod och jag hade hellre tjatat om det vanliga på morgorna än svara på dessa frågor. Ibland är det jobbigt att vara förälder som försöker vara pedagogisk samtidigt...

Karusellen snurrar vidare

Maken till rörighet har jag sällan skådat :-(
Jag gör krampaktiga försök att hänga med i vad som ska läsas och göras men ack så rörigt allt är. Tänkte att nu tar jag tag i en av rapporterna och gör en sammanfattning på den. Nu råkade jag dock få fatt i en som inte ska vara läst tills förrän vecka nio.. Men gjort är gjort. Har ungefär hälften kvar att läsa igenom men det får vänta nån timme nu, behöver vila.
Känns aningen tråkigt när jag hade så höga förväntningar på denna kursen och allt verkar bli pannkaka. Men, det är dryga fem veckor kvar så än kan det ordna till sig *försöker tänka positivt*

Helt omändrad helg

Ja, då var det återigen söndag. Hur fort går inte helgerna då??
Vi skulle egentligen varit övernattandes hos några goa vänner i en stad ca 1 timme bort men tyvärr så fick dottern i familjen ett kraftigt astmaanfall (ja, det är samma familj som vi satt på NÄL med i 2,5 timmar för några veckor sedan..) och blev inlagd på Skövde sjukhus över natten i fredags så vi avblåste allt och fick planera om helgen helt. Men, tar man det bara lungt så löser sig allt och vi har haft en skön helg. (bortsett från att jag haft en knepig seminarieuppgift hängandes över mig)
I morgon är det ny vecka och full fart med nästan varje dag bokad. Hade önskat jag hunnit ta vara på mig själv mer men, den tiden kommer nog med ;-)
Nu kommer strax familjen hem och vi ska käka middag i lugn och ro innan nattningsprocessen drar igång. Ha en skön söndagkväll på er!