I somras berättade barnens gudmor hon gjort pyssel med sina tjejer där hon smält indianpärlor i ugnen innan de pärlade armband, halsband mm av dem. De blir alldeles platta och när jag visade detta för mina kollegor och barnen på förskolan blev alla lyriska. Barnen nästan slogs om de pärlorna jag hunnit smälta innan vi testade att använda dem och gjorde jätteläckra skapelser! Så, nu undrar kanske någon hur jag smälter? Jo, jag tar ett bakplåtspapper och ställer vanliga indianpärlor upp (annars smälter hålet igen) och så ställer jag in plåten i en 200 gradig ugn i ca 5 minuter. De svalnar relativt kvickt och och är som sagt jätteuppskattat då det ju finns begränsningar på pärlinköp mm.. Pärlorna blir lite större och jag läste någonstans att även lite mindre barn kunnat pärla bra med dem :-)
När jag googlade runt för att få temperaturen på ugnen så fick jag syn på att man även kan göra skålar med smälta indianpärlor. Då tar man en ugnssäker skål eller liknande, penslar den med lite olja (så pärlorna fastnar) och så ställer man pärlorna så de liksom fastnar i oljan. 200 grader och 5-10 minuter, håll koll. Detta ska jag testa för man kan ju göra jättefina skålar mm och alla vet ju hur kreativa barn är när/om de får chans att prova på.
Har även tänk göra trolldeg för att måla med barnen, en tjej kom idag innan vi skulle vila och frågade om vi inte kunde pyssla istället för hon tyckte jag gjorde så roliga saker :-) Gott betyg ju :-)
torsdag 13 september 2012
torsdag 6 september 2012
Världens bästa jobb!
Ja, jag tycker verkligen jag snart kommer ha världens bästa jobb. I varje fall om man slapp tänka på allt vad ekonomi heter och bara kunna fokusera på barnen.
Idag (som alla torsdagar) var vi till skogen med juvelerna. Som lärarstudent var det många tillfällen till lärande för min del. Jag fick vatten på min kvarn några gånger och andra fick jag riktiga tankeställare. I skogen är även en helt annan pedagogisk arena, inte många som tänker på matematik, språkutveckling, naturkunskap, gymnastik kanske när de tänker skogspromenad men.. Ja, skogen är fylld med spännande pedagogiska utmaningar.
Nu ska jag sätta näsan i skolböckerna en sväng till innan det är dags att natta barn.
Idag (som alla torsdagar) var vi till skogen med juvelerna. Som lärarstudent var det många tillfällen till lärande för min del. Jag fick vatten på min kvarn några gånger och andra fick jag riktiga tankeställare. I skogen är även en helt annan pedagogisk arena, inte många som tänker på matematik, språkutveckling, naturkunskap, gymnastik kanske när de tänker skogspromenad men.. Ja, skogen är fylld med spännande pedagogiska utmaningar.
Nu ska jag sätta näsan i skolböckerna en sväng till innan det är dags att natta barn.
söndag 2 september 2012
Förskola vs dagis
I fredagskväll satt jag som vanligt och småsurfade på fb, kikade på tvn och umgicks med familjen.
Som de trogna läsarna till mina bloggar vet är Leila Lindholm lite utav en husgud och jag spanar alltid in hennes sida lite extra. I fredags blev det väldigt extra. Hon säger hon inte förstår varför folk ska envisas med att rätta henne när hon säger dagis om sin sons förskola. Tydligen ska både hennes och hennes sambo mammor vara utbildade förskollärare och de ska inte se någon "fara" med att säga dagis. Alltså, nej det är ingen fara att säga dagis, de flesta vet vad dagis var och många tror det är detsamma idag. Jag kan villigt erkänna att jag själv kände väl lite så innan jag började min utbildning. Någon påpekade att de struntade blankt i läroplanerna som lyftes fram som argument till varför det nu heter förskola, de ville bara att deras barn skulle ha någonstans att vara medan de själva "tvingades" jobba. De ser personalen på förskolan som barnvakter. Någon skrev att hennes barn minsann kunde både läsa och räkna svåra tal när de började riktiga skolan och att de då inte gått på något dagis med läroplaner för att lära sig detta. (lite nyfiken på hur de var i samspel med andra barn mm, inte syskon alltså utan främmande....)
Vi gör så mycket mer än bara "vaktar" barnen om dagarna. Visst, mycket av tiden går till omsorgsdelen men som någon skrev så finns det från vår sida alltid en pedagogisk tanke bakom. En kompis påpekade att personalen på hennes sons förskola är oroliga för hennes minste son som enligt dem inte riktigt når fram till målen. Själv är hon inte det minsta orolig. Som förskollärare (snart i varje fall) månar jag om att varje barn ska utvecklas och om något barn inte riktigt hänger med, kanske ofta är sjuk och missar eller är aggressivt (OBS! Inget av detta är något jag antyder min kompis son nu är!!) så skulle jag också uppmärksamma föräldrarna på detta. Det är inte dags att lärarna i skolan, säg 6-8 klass ska påtala eventuella problem, det är bättre man uppmärksammar dem när barnen är små och det kan "rättas" till innan det blir ett verkligt problem.
Varför då tjatet om att det heter förskola nu då? Viktigaste delen är för att det faktiskt är förberedande inför barnens skolgång. Nej, vi har inga "lektioner" men väl samlingar där vi på ett lekfullt sätt lär barnen olika saker. Vi lär dem socialt samspel och vi väver in många "skolämnen" i både lek, måltider och vilan. Vi är fler vuxna per barn (även om det är på tok för stora barngrupper nu för tiden och för få vuxna) och vi kan just för vi är fler ge varje barn mer tid att i sin takt få lära sig, säga det den vill säga mm.
Från allra första början hette det barnträdgård. Dit lämnades barn vars mammor lämnade hemmet för att jobba på annat håll än egna hemmet. Där passades barnen. Sedan börjades dessa barnpasserskor att få utbildning. 1977 blev förskoleseminariumen en del av högskoleutbildningarna och 1998 kom läroplanen för förskolan. Den är fastställd utav regeringen och inget som varje förskolan kan göra som de vill med utan den ska följas. 2010 reviderades den och i nya ligger ett stort ansvar på förskollärarna, barnskötarna ska "fasas ut" och nämns inte på samma vis som förskollärarna. För att överhuvudtaget få arbeta med barn i förskolan måste man visa man inte finns i straffregistret. Som förskollärare går man 3,5 år på högskola och som en kursare till mig sa; "tar dyra lån" och vill därför inte kallas något som inte längre finns.
I tråden hos Leila talades det lite om detta med att kallas fröken. Jag har ett namn som jag hellre ser att barnen kallar mig, då vet både jag och de att de menar mig och ingen annan av oss vuxna. Några sa det bara handlade om att försöka lyfta vår status och att vi inte var sämre för att någon säger dagis. Nej, sämre är vi inte men alla som utbildat sig vill gärna få ha sin titel. Leila framhåller gärna hon är kock på sin sons förskola. När jag var liten kallades de för mattant..
Några sa att deras barn minsann inte kunde säga förskola, att det var för svårt för dem. Kan de säga fröken kan de nog säga förskola. ;-) Fast där blev jag både ledsen och arg, usch så nedvärderande att få höra "du kan inte"! Säger man som förälder dagis så är det givet barnet också säger det, i tron det är det rätta.
Så, efter detta långa kanske ibland svammlande inlägg vill jag bara säga, se framåt i tiden och säg förskola. Låt oss slippa dagis. Ge era barn orden i stället för smeknamn på något som inte längre finns. Tycker ni ordet förskola är så hemskt, lär barnet namnet på dess avdelning istället då :-)
Som de trogna läsarna till mina bloggar vet är Leila Lindholm lite utav en husgud och jag spanar alltid in hennes sida lite extra. I fredags blev det väldigt extra. Hon säger hon inte förstår varför folk ska envisas med att rätta henne när hon säger dagis om sin sons förskola. Tydligen ska både hennes och hennes sambo mammor vara utbildade förskollärare och de ska inte se någon "fara" med att säga dagis. Alltså, nej det är ingen fara att säga dagis, de flesta vet vad dagis var och många tror det är detsamma idag. Jag kan villigt erkänna att jag själv kände väl lite så innan jag började min utbildning. Någon påpekade att de struntade blankt i läroplanerna som lyftes fram som argument till varför det nu heter förskola, de ville bara att deras barn skulle ha någonstans att vara medan de själva "tvingades" jobba. De ser personalen på förskolan som barnvakter. Någon skrev att hennes barn minsann kunde både läsa och räkna svåra tal när de började riktiga skolan och att de då inte gått på något dagis med läroplaner för att lära sig detta. (lite nyfiken på hur de var i samspel med andra barn mm, inte syskon alltså utan främmande....)
Vi gör så mycket mer än bara "vaktar" barnen om dagarna. Visst, mycket av tiden går till omsorgsdelen men som någon skrev så finns det från vår sida alltid en pedagogisk tanke bakom. En kompis påpekade att personalen på hennes sons förskola är oroliga för hennes minste son som enligt dem inte riktigt når fram till målen. Själv är hon inte det minsta orolig. Som förskollärare (snart i varje fall) månar jag om att varje barn ska utvecklas och om något barn inte riktigt hänger med, kanske ofta är sjuk och missar eller är aggressivt (OBS! Inget av detta är något jag antyder min kompis son nu är!!) så skulle jag också uppmärksamma föräldrarna på detta. Det är inte dags att lärarna i skolan, säg 6-8 klass ska påtala eventuella problem, det är bättre man uppmärksammar dem när barnen är små och det kan "rättas" till innan det blir ett verkligt problem.
Varför då tjatet om att det heter förskola nu då? Viktigaste delen är för att det faktiskt är förberedande inför barnens skolgång. Nej, vi har inga "lektioner" men väl samlingar där vi på ett lekfullt sätt lär barnen olika saker. Vi lär dem socialt samspel och vi väver in många "skolämnen" i både lek, måltider och vilan. Vi är fler vuxna per barn (även om det är på tok för stora barngrupper nu för tiden och för få vuxna) och vi kan just för vi är fler ge varje barn mer tid att i sin takt få lära sig, säga det den vill säga mm.
Från allra första början hette det barnträdgård. Dit lämnades barn vars mammor lämnade hemmet för att jobba på annat håll än egna hemmet. Där passades barnen. Sedan börjades dessa barnpasserskor att få utbildning. 1977 blev förskoleseminariumen en del av högskoleutbildningarna och 1998 kom läroplanen för förskolan. Den är fastställd utav regeringen och inget som varje förskolan kan göra som de vill med utan den ska följas. 2010 reviderades den och i nya ligger ett stort ansvar på förskollärarna, barnskötarna ska "fasas ut" och nämns inte på samma vis som förskollärarna. För att överhuvudtaget få arbeta med barn i förskolan måste man visa man inte finns i straffregistret. Som förskollärare går man 3,5 år på högskola och som en kursare till mig sa; "tar dyra lån" och vill därför inte kallas något som inte längre finns.
I tråden hos Leila talades det lite om detta med att kallas fröken. Jag har ett namn som jag hellre ser att barnen kallar mig, då vet både jag och de att de menar mig och ingen annan av oss vuxna. Några sa det bara handlade om att försöka lyfta vår status och att vi inte var sämre för att någon säger dagis. Nej, sämre är vi inte men alla som utbildat sig vill gärna få ha sin titel. Leila framhåller gärna hon är kock på sin sons förskola. När jag var liten kallades de för mattant..
Några sa att deras barn minsann inte kunde säga förskola, att det var för svårt för dem. Kan de säga fröken kan de nog säga förskola. ;-) Fast där blev jag både ledsen och arg, usch så nedvärderande att få höra "du kan inte"! Säger man som förälder dagis så är det givet barnet också säger det, i tron det är det rätta.
Så, efter detta långa kanske ibland svammlande inlägg vill jag bara säga, se framåt i tiden och säg förskola. Låt oss slippa dagis. Ge era barn orden i stället för smeknamn på något som inte längre finns. Tycker ni ordet förskola är så hemskt, lär barnet namnet på dess avdelning istället då :-)
fredag 24 augusti 2012
Snart dags..
Drygt en vecka kvar till jag återigen sitter på föreläsning på högskolan.. 2 dagar sedan väntar 5 veckor VFUtid igen. Igår hittade jag ett dokument på kursen där det står vi ska va 60-70 % i barngrupen resten ska läggas på planering och uppgifterna i kursen. Snabb huvudräkning så blir det runt 5 timmar per dag.. Passar rätt bra för min del då maken behöver jobba lite även om han är pappaledig.
Hittade även uppgifterna till seminarierna och tänkte försöka få gjort i varje fall första innan skolstarten för att helgen innan gå igenom den igen.. Låter prestantiöst men allt som är gjort är gjort och tiden kan läggas på att hinna vara mamma också. Tanken är väl egentligen inte man ska kombinera livet som mamma med studier på detta viset. (funkar ju bättre ju äldre barnen blir) Men kommer man inte på vad man vill bli som tonåring så får man kämpa som lite äldre. (att svärmor redan 95 sa att hon tyckte jag skulle jobba med barn låtsas vi inte om nu....)
Hittade även uppgifterna till seminarierna och tänkte försöka få gjort i varje fall första innan skolstarten för att helgen innan gå igenom den igen.. Låter prestantiöst men allt som är gjort är gjort och tiden kan läggas på att hinna vara mamma också. Tanken är väl egentligen inte man ska kombinera livet som mamma med studier på detta viset. (funkar ju bättre ju äldre barnen blir) Men kommer man inte på vad man vill bli som tonåring så får man kämpa som lite äldre. (att svärmor redan 95 sa att hon tyckte jag skulle jobba med barn låtsas vi inte om nu....)
söndag 12 augusti 2012
Tre veckor kvar..
Ja, snart är jag återigen den Studerande mamman :-)
Givetvis med både oro och spänning ser jag fram emot att komma igång igen. Lite jobbigt kommer det absolut bli att i 5 veckor åka iväg och vara ifrån Grynet 7-9 timmar per dag. Samtidigt kommer dagarna svischa förbi med alla goa barn och aktiviteter för och med dem.
Men, som sagt, det är tre veckor kvar och dessa ska jag njuta så gott det går utav och sedan hoppas jag på att i början på juni 2013 kunna plocka ut min examen och vara föräldraledig igen några månader. :-)
Givetvis med både oro och spänning ser jag fram emot att komma igång igen. Lite jobbigt kommer det absolut bli att i 5 veckor åka iväg och vara ifrån Grynet 7-9 timmar per dag. Samtidigt kommer dagarna svischa förbi med alla goa barn och aktiviteter för och med dem.
Men, som sagt, det är tre veckor kvar och dessa ska jag njuta så gott det går utav och sedan hoppas jag på att i början på juni 2013 kunna plocka ut min examen och vara föräldraledig igen några månader. :-)
torsdag 24 maj 2012
Tveksam
I går var jag på en infoträff inför hösten då vi bla ska skriva c-uppsats. Inte nog med att det var grymt jobbigt att lämna ifrån mig Grynet och knata ned för höga berget, jag kände mig malplacerad i den akademiska världen. Kan det gå så fort som på ett år??
Kände mig tveksam inför att kanske inte jag är ämnad som pedagog? En klump i magen började växa och jag grunnade på kanske söka ett halvår ledigt till.. Men i måndags hade jag ringt min vfuplats och bestämt med dem att jag skulle komma förbi idag med Grynet och väl där kände jag känslan jag var på rätt plats. Barnen mindes mig, ett år till trots! och min luv bedyrade att jag verkligen skulle fortsätta, helst bli klar redan till jul.
Så nu tar jag tag i studierna igen och satsar på att vara helt klar maj 2013.
Kände mig tveksam inför att kanske inte jag är ämnad som pedagog? En klump i magen började växa och jag grunnade på kanske söka ett halvår ledigt till.. Men i måndags hade jag ringt min vfuplats och bestämt med dem att jag skulle komma förbi idag med Grynet och väl där kände jag känslan jag var på rätt plats. Barnen mindes mig, ett år till trots! och min luv bedyrade att jag verkligen skulle fortsätta, helst bli klar redan till jul.
Så nu tar jag tag i studierna igen och satsar på att vara helt klar maj 2013.
måndag 19 mars 2012
2 veckors lov
Ja, rektorn godkände Idas extra lov vecka. Så nu får hon två sköna veckors ledighet. Härligt för henne med tanke på att hon både höstlovet och sportlovet låg hemma och var sjuk. Hon är väldigt sällan sjuk så det har ju varit lite typiskt för henne att bli sjuk just när hon har lov. Nu håller vi tummarna för att hon slipper bli sjuk på sitt extra långa påsklov.
Vi var lite osäkra på om hon skulle få lov då det är nationella provtider men som sagt så gick det igenom. *tjoho!* Ida ska åka med sina farföräldrar till deras stuga och som det ser ut så kommer vi åka upp över några dagar också. Gjorde samma resa med Ida när hon var ungefär i samma ålder som Gry och det gick kanon så vi testar igen. Ska bli härligt att komma till stugan också, är så lugnt och fridfullt.
Andra lov veckan blir det hemmamys, hoppas att några vänner är hemmavid så det kan bli mycket lek för Idas del.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)