Säga vad man vill men det gäller verkligen att hålla sig i när man ger sig ut. Det blåser rejält idag! Och mer ska det visst blåsa kommande dagar.
Idag står det dubbelföreläsningar på schemat. Dock så väljer jag (tyvärr) bort den första då jag känner jag dels har mycket annat att fixa och dels har jag lite svårt att se nyttan för mig att höra om betyg då vi inte ska ge våra barn betyg (ännu i varje fall..) Är säkert en mycket givande föreläsning men tyvärr, jag mäktar inte med allt.
I morgon ser jag på ena väderleksrapporten regn mer eller mindre hela dagen för att på nästa rapport se sol hela dagen med någon enstaka skur.. Jag ska åka till "min" förskola och jobba i morgon. (inte vfu förskolan utan en annan..) De ringde även i morse och undrade om jag kunde jobba nästa onsdag. Borde egentligen sitta med reflektionen men jag hade ju turen att få förmiddagsopponering så kanske jag hinner göra eventuella ändringar på tisdagen så den blir klar i tid. :-) Annars finns ju torsdagen också men då är övriga familjen lediga och de har ju inte fått umgås med mig så mycket senaste tiden så de kommer nog vilja vi gör något tillsammans bara vi.. Jaja, det löser sig alltid på något vis.
I detta väderomslag som nu är med ömsom varmt och ömsom kallt väder har mina fingrar stannat i det varma läget och jag har nu fått ta av förlovning- och vigselringarna. Känns naket men får väl gå för en kortare tid. :-) Fast prinskorvsfingrar är jobbiga att ha redan..
måndag 23 maj 2011
fredag 20 maj 2011
Ond hals
Kände det var något på gång redan i onsdags. Kände mig liksom på väg att bli förkyld. Igår vaknade jag med en golfboll i halsen, känslan alltså -inte bokstavligen ;-) och i morse likadant + att jag liksom är tät i näsan.
Igår gjorde jag min sista VFUdag på ett tag. Ett bra tag kan ju även sägas. Kändes vemodigt men som min LUV sa så är jag alltid välkommen :-) (tror jag det, två extra händer som dessutom inte kostar något tackar väl ingen nej till ;-) ) Då vi har läst en kurs om inkludering och hälsofrämjande så bakade jag kladdkasmuffins åt alla barnen och personalen. För i välbefinnande mår alla som bäst och ALLA barnen blev så glada och mumsade gott i sig så de sedan hade chokladmustacher/skägg. (gulligaste tacket fick jag från en tvååring som jublade med hela ansiktet färgat av choklad och ville pussas :-D )
Idag kureras alltså den onda halsen, inväntar sotaren som ska komma mellan 8-11 samt skriver på reflektionen. Med lite tur och mycket god vilja kanske texten är klar i em för att få vila över helgen och korrekturläsas nästa vecka innan första inlämningen. Ja, det målet sätter jag!
Igår gjorde jag min sista VFUdag på ett tag. Ett bra tag kan ju även sägas. Kändes vemodigt men som min LUV sa så är jag alltid välkommen :-) (tror jag det, två extra händer som dessutom inte kostar något tackar väl ingen nej till ;-) ) Då vi har läst en kurs om inkludering och hälsofrämjande så bakade jag kladdkasmuffins åt alla barnen och personalen. För i välbefinnande mår alla som bäst och ALLA barnen blev så glada och mumsade gott i sig så de sedan hade chokladmustacher/skägg. (gulligaste tacket fick jag från en tvååring som jublade med hela ansiktet färgat av choklad och ville pussas :-D )
Idag kureras alltså den onda halsen, inväntar sotaren som ska komma mellan 8-11 samt skriver på reflektionen. Med lite tur och mycket god vilja kanske texten är klar i em för att få vila över helgen och korrekturläsas nästa vecka innan första inlämningen. Ja, det målet sätter jag!
onsdag 18 maj 2011
Behöver paus
Ja, jag vet det heter EN paus men tror inte en paus räcker.. Jag behöver i så fall en låååååååång paus. Behöver få släppa alla måsten för ett slag. Längtar till sommarlovet, både mitt eget och Idas. Visst, vi har "måsten" då med men styr över när och vilka som ska göras när/hur mm. Vill även få tid med maken, bara sitta ned och prata om ditt och datt. Så här i vardagen blir det ju mest om skola, arbete och det allra viktigaste kring hus, familj och släkt mm.
Men, före den där efterlängtade pausen ska en rapport skrivas till skolan som ska granskas och bli opponerad på. Har börjat, skrivit ungefär hälften. Kanske..
Är annars glad jag känner jag hittat rätt, är ju så underbart att komma till jobbet och mötas av så mycket kärlek som barn sprider kring sig. Underbart att följa deras utveckling och upptäckarlusta. :-)
Nähä, nu tycker Liten mamma ska ta lite kvällsmat och sedan sova så, mamma lyder ;-)
Men, före den där efterlängtade pausen ska en rapport skrivas till skolan som ska granskas och bli opponerad på. Har börjat, skrivit ungefär hälften. Kanske..
Är annars glad jag känner jag hittat rätt, är ju så underbart att komma till jobbet och mötas av så mycket kärlek som barn sprider kring sig. Underbart att följa deras utveckling och upptäckarlusta. :-)
Nähä, nu tycker Liten mamma ska ta lite kvällsmat och sedan sova så, mamma lyder ;-)
måndag 16 maj 2011
Ett glädjande besked
Ja, idag kom så äntligen ett mail från min handledare om att mina 30 hp går att "använda" som specialisering. Så in i bänken gott att veta detta ifall om ut i att att Liten väljer att krångla till det så jag inte fixar kursen jag planerat att läsa i höst innan/medan/efter förlossningen.
Nu är vi inne på sista veckan med VFU och även om jag fått lite avkortade dagar så är jag helt slut när det är dags att gå hem. Min LUV och jag har talat mycket om detta, speciellt denna gången då det är mycket som ska reflekteras över jämfört mot tidigare gånger vi varit ute. Hon är helnöjd med mig och mitt arbetssätt och har väl mer eller mindre sagt jag redan är godkänd (trots det är några dagar kvar) Det har varit lärorikt tycker jag att vara ute och se att jag faktiskt är väldigt inkluderande i mitt tänkande och det hälsofrämjande tänket ligger mig ju varmt om hjärtat vilket jag insett ännu mer nu efter denna VFUn.
Nu ska "bara" allt ned på pränt igen. Dessa rapporter ska bli sååå gott att slippa skriva sedan som examinerad. Fast vem vet, kanske man skriver dem för sin egen skull även i fortsättningen för att utvecklas....
Nu är vi inne på sista veckan med VFU och även om jag fått lite avkortade dagar så är jag helt slut när det är dags att gå hem. Min LUV och jag har talat mycket om detta, speciellt denna gången då det är mycket som ska reflekteras över jämfört mot tidigare gånger vi varit ute. Hon är helnöjd med mig och mitt arbetssätt och har väl mer eller mindre sagt jag redan är godkänd (trots det är några dagar kvar) Det har varit lärorikt tycker jag att vara ute och se att jag faktiskt är väldigt inkluderande i mitt tänkande och det hälsofrämjande tänket ligger mig ju varmt om hjärtat vilket jag insett ännu mer nu efter denna VFUn.
Nu ska "bara" allt ned på pränt igen. Dessa rapporter ska bli sååå gott att slippa skriva sedan som examinerad. Fast vem vet, kanske man skriver dem för sin egen skull även i fortsättningen för att utvecklas....
onsdag 11 maj 2011
Ultraljud
I måndags var vi och kikade på den lill* i magen igen. Denna gången var Ida med. Tyvärr var det ingen direkt pedagogisk människa som satt och visade oss så jag fick försöka förklara och hur lätt är det på en skala när man knappt själv vet/förstår vad man ser?!
Dock så lyckades vi se det fanns fem fingrar på varje hand och fem tår på varje fot. Hjärtat hade två förmak och magsäcken var fylld med fostervatten så allt sånt vitalt såg jättefint ut. Vi fick även se hur Liten öppnade käkarna och tog sig en slurk fostervatten och hur den viftade med händerna runt huvudet.
Bilderna som togs blev inget bra då Liten just nu ligger bakom min moderkaka och i en skev vinkel. Det förklarade även varför rörelserna känns så tydligt i magen men knappt anas utanpå. Enligt sista mensen ska Liten äntra världen 29/9 men enligt sköterskan ska vi sikta in oss på 5/10. Det är Idas dopdag samt deras gudmoders födelsedag så den dagen tycker jag vi kan låta bli ;-) Maken tycker det vore kul om Liten kom antigen 1/10 eller 10/10 eller 11/10, blir ju bara ettor och nollor då.. (troligen manlig humor..) Själv tycker jag, just nu, att Liten kan vänta tills jag nästan är klar med höstens kurs.. ;-) Kommer nog ha en helt annan åsikt bortåt slitet på september..
Dock så lyckades vi se det fanns fem fingrar på varje hand och fem tår på varje fot. Hjärtat hade två förmak och magsäcken var fylld med fostervatten så allt sånt vitalt såg jättefint ut. Vi fick även se hur Liten öppnade käkarna och tog sig en slurk fostervatten och hur den viftade med händerna runt huvudet.
Bilderna som togs blev inget bra då Liten just nu ligger bakom min moderkaka och i en skev vinkel. Det förklarade även varför rörelserna känns så tydligt i magen men knappt anas utanpå. Enligt sista mensen ska Liten äntra världen 29/9 men enligt sköterskan ska vi sikta in oss på 5/10. Det är Idas dopdag samt deras gudmoders födelsedag så den dagen tycker jag vi kan låta bli ;-) Maken tycker det vore kul om Liten kom antigen 1/10 eller 10/10 eller 11/10, blir ju bara ettor och nollor då.. (troligen manlig humor..) Själv tycker jag, just nu, att Liten kan vänta tills jag nästan är klar med höstens kurs.. ;-) Kommer nog ha en helt annan åsikt bortåt slitet på september..
Efterlängtat regn
Säga vad man vill men idag var det nästan så jag ville vara kvar ute när regnet drog in. Så underbart att det äntligen kom! Speciellt efter dagens tryckande värme som gjorde barnen både trötta och gnälliga. (enda jag ogillade var åskovädret som följde med och som slog ned hos några vänner till oss..)
Dock ser det ut som regnet är här för att stanna ett bra tag. Inga jättemängder utlovas men i princip minst en skur varje dag fram till i slutet på nästa vecka. Känns väl mindre kul när vi väl är utsläppta från högskolan och jag har större delen av mitt projekt utomhus. (men flexibel som man är planerar man om ;-) )
Dock ser det ut som regnet är här för att stanna ett bra tag. Inga jättemängder utlovas men i princip minst en skur varje dag fram till i slutet på nästa vecka. Känns väl mindre kul när vi väl är utsläppta från högskolan och jag har större delen av mitt projekt utomhus. (men flexibel som man är planerar man om ;-) )
onsdag 4 maj 2011
Alghero, Sardinien, Italien
Japp, dit styrde vi kosan i lördags med ett glatt gäng vänner. Allt som allt var vi 12 personer varav 6 barn i åldrarna från 14 månader till 13 år och så vi föräldrar då. OMG vad grabbarna i gänget har tjattrat! Fotboll, fotboll och åter fotboll. Ida som är måttligt intresserad blev utfrågad vilket lag som var bäst och såg ut som ett levande frågetecken :-) Men trots denna brist på fotbolls intresse från tjejernas sida (de var två tjejer och fyra killar) så tyckte jag de fann varandra rätt bra. Lilleman (14 månaders grabben) var mest nöjd med att få strosa runt dock.
Då vi lyfte ganska sent på lördagsem/kvällen så kom vi ju följdaktligen också fram sent vilket på sätt och vis var gott då vi bara behövde stupa i säng. Jag har ju världens underbaraste make som tog på sig ansvaret att fixa frukost dagen efter då vi bodde i lägenhetshotell utan några som helst måltider inräknade. Vi hade med oss äpplen hemifrån men missade köpa vatten så vi fick klara oss på varsitt äpple till kvällsmat.. Tur vi ätit rejält innan vi for ;-)
Söndagen var det helt kanonväder. Barnen badade i hotellets pool. Sedan for elva personer (jag la mig och vilade istället) på en busstur runt ön. Som avslutning på den sprang de tre papporna hem och så var det omsvidning för middag på restaurang. Och här blev jag grymt besviken. Då vi oftast åkt till Grekland så är jag "van" vid deras varma goa sätt och trevliga inställning. Här var vi knappt värda att tilltalas. Barnstol fann mamman själv då lilleman knatade runt. Maten var halvbra och servicen som sagt under all kritik.
På måndagen sedan var det lite mulnare. Vi knatade in mot stan och shoppade lite i diverse butiker. Fortfarande med samma noschiga service. Vi hade köpt så vi gjorde lunch i lägenheten och sen så vilade jag lite medan maken och Ida gick till stan igen (ca 4 km t&r) och sedan stack maken återigen ut på springtur. Vi testade ett annat ställe för att käka och där hade vi läst om att de gjorde pizzor per meter. Grymt fräckt tyckte vi alla i sällskapet när varje familj beställde in 1 meter pizza var, alltså tre meter pizza ställdes framför oss. Helt oki smakmässigt och otroligt lustigt att se pizzakartongerna de levererade ut till väntande kunder. Men servicen.. Alla fick inte menyer och när vi frågade efter fler så mer eller mindre kastades dem på oss. *suck*
Tisdagen var hemresedag. Packa för att hinna checka ut till kl 10. Vi slog oss sedan ned vid poolen och fnissade lite åt att vi läst på facebook att här hemma så snöade det :-D Vi solade lite och sedan bytte alla om för att gå in till stan (längre in än vi gått förut) för att käka lunch innan vi skulle ta bussen till flygplatsen. Vi fann ett halvmysigt ställe där de endast serverade pasta (vilket grabbarna vägrade förstå *fniss*) Dock så schbblade de med beställningen så vi fick både vänta länge, fick in fel mat och när jag fick min portion så var den knappt hälften av vad de andra fått. Nåväl, jag äter inte så mycket men de ville ha betalt för en normalportion. Tur det var maken som betalade annars hade jag säkert blivit förbannad! (han är för snäll för att bråka om sådant)
Vi tog bussen till flygplatsen, vi och ett stooort gäng till vilket ledde till att jag fick stå hela resan. Jobbigt då de kör som biltjuvar, än hit och än dit.
Men! Vad det är smidigt att resa med endast handbagage. Visst, det är lite meckigt att låta allt som är organiskt, elektroniskt och någon form av vätska gå för sig självt men på hemvägen hade vi varit smarta och lagt allt det i en och samma väska så då flöt det smidigare tyckte jag :-)
Väl hemma så fick både duschen och tvättmaskinen arbeta hårt :-) Ida kom i säng vid 21, ca en timme senare än vanligt och själv stöp jag i säng vid 22.30. Tänk, att man ska behöva åka bort för att uppskatta sin säng så mycket! Borta bra, men hemma är allt bäst ändå :-)
Vad gäller Sardinien och staden Alghero som vi bodde i så kan jag väl rekommendera att åka dit men kanske vara mer förberedd på att de inte alls är lika turistvänliga som jag upplevt grekerna att vara. Det finns mycket sevärt och gamla stan är bra mycket finare än Stockholms :-) Nu är det ju inte turistsäsong egentligen, men jag föredrar ändå att folk bemöter andra som de själva vill bli bemötta så av mig får de 2 tummar för servicen. 4 tummar för vädret och 3 tummar för att de i varje fall försöker att sopsortera men har lång väg kvar :-)
Då vi lyfte ganska sent på lördagsem/kvällen så kom vi ju följdaktligen också fram sent vilket på sätt och vis var gott då vi bara behövde stupa i säng. Jag har ju världens underbaraste make som tog på sig ansvaret att fixa frukost dagen efter då vi bodde i lägenhetshotell utan några som helst måltider inräknade. Vi hade med oss äpplen hemifrån men missade köpa vatten så vi fick klara oss på varsitt äpple till kvällsmat.. Tur vi ätit rejält innan vi for ;-)
Söndagen var det helt kanonväder. Barnen badade i hotellets pool. Sedan for elva personer (jag la mig och vilade istället) på en busstur runt ön. Som avslutning på den sprang de tre papporna hem och så var det omsvidning för middag på restaurang. Och här blev jag grymt besviken. Då vi oftast åkt till Grekland så är jag "van" vid deras varma goa sätt och trevliga inställning. Här var vi knappt värda att tilltalas. Barnstol fann mamman själv då lilleman knatade runt. Maten var halvbra och servicen som sagt under all kritik.
På måndagen sedan var det lite mulnare. Vi knatade in mot stan och shoppade lite i diverse butiker. Fortfarande med samma noschiga service. Vi hade köpt så vi gjorde lunch i lägenheten och sen så vilade jag lite medan maken och Ida gick till stan igen (ca 4 km t&r) och sedan stack maken återigen ut på springtur. Vi testade ett annat ställe för att käka och där hade vi läst om att de gjorde pizzor per meter. Grymt fräckt tyckte vi alla i sällskapet när varje familj beställde in 1 meter pizza var, alltså tre meter pizza ställdes framför oss. Helt oki smakmässigt och otroligt lustigt att se pizzakartongerna de levererade ut till väntande kunder. Men servicen.. Alla fick inte menyer och när vi frågade efter fler så mer eller mindre kastades dem på oss. *suck*
Tisdagen var hemresedag. Packa för att hinna checka ut till kl 10. Vi slog oss sedan ned vid poolen och fnissade lite åt att vi läst på facebook att här hemma så snöade det :-D Vi solade lite och sedan bytte alla om för att gå in till stan (längre in än vi gått förut) för att käka lunch innan vi skulle ta bussen till flygplatsen. Vi fann ett halvmysigt ställe där de endast serverade pasta (vilket grabbarna vägrade förstå *fniss*) Dock så schbblade de med beställningen så vi fick både vänta länge, fick in fel mat och när jag fick min portion så var den knappt hälften av vad de andra fått. Nåväl, jag äter inte så mycket men de ville ha betalt för en normalportion. Tur det var maken som betalade annars hade jag säkert blivit förbannad! (han är för snäll för att bråka om sådant)
Vi tog bussen till flygplatsen, vi och ett stooort gäng till vilket ledde till att jag fick stå hela resan. Jobbigt då de kör som biltjuvar, än hit och än dit.
Men! Vad det är smidigt att resa med endast handbagage. Visst, det är lite meckigt att låta allt som är organiskt, elektroniskt och någon form av vätska gå för sig självt men på hemvägen hade vi varit smarta och lagt allt det i en och samma väska så då flöt det smidigare tyckte jag :-)
Väl hemma så fick både duschen och tvättmaskinen arbeta hårt :-) Ida kom i säng vid 21, ca en timme senare än vanligt och själv stöp jag i säng vid 22.30. Tänk, att man ska behöva åka bort för att uppskatta sin säng så mycket! Borta bra, men hemma är allt bäst ändå :-)
Vad gäller Sardinien och staden Alghero som vi bodde i så kan jag väl rekommendera att åka dit men kanske vara mer förberedd på att de inte alls är lika turistvänliga som jag upplevt grekerna att vara. Det finns mycket sevärt och gamla stan är bra mycket finare än Stockholms :-) Nu är det ju inte turistsäsong egentligen, men jag föredrar ändå att folk bemöter andra som de själva vill bli bemötta så av mig får de 2 tummar för servicen. 4 tummar för vädret och 3 tummar för att de i varje fall försöker att sopsortera men har lång väg kvar :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)