Varje morgon åker den på, reflexvästen. När vi ska korsa "stora" vägen som går igenom vår stadsdel funderar jag ibland om jag skulle behöva en portabel rödljusstolpe på släp trots det är allmänt känt att det finns en skola på andra sidan vägen samt att det är ett övergångsställe. Igår höll jag på att få en bli i sidan, denne blinkade med helljuset då jag började gå.
Nu är jag vuxen och med min väst syns jag tydligt och sist jag läste lagen så SKA bilister lämna fotgängare företräde. Tänk om jag varit ett barn.. Oavsett att jag säger till Ida att ha sin väst, ibland klär på henne den så är hon inte förtjust i den. Som väl är har hon i varje fall reflexsömmar på kläderna så hon syns bättre än många andra barn och ungdomar.
Nä, jag och min reflexväst, vi umgås så länge det är mörkt ute. Snygg är den inte men med lite tur kommer den ge mig ett långt tryggt liv.
torsdag 13 januari 2011
onsdag 12 januari 2011
Curlingmamma
Så kände jag mig i morse där jag sopade mig fram över blankisen på gården. Tycker allt att det var bättre innan snön kom igen inatt, då såg man i varje fall var det möjligen var superhalt.
Ja, som ni förstår kanske så menade jag inte att jag är en curlingförälder utan mer att det var ruskigt halt och jag fick sopa mig ut till vägen. Å så e ja ju mamma ;-) Sen kan man visserligen diskutera om jag curlar Ida eller inte men det överlåter jag till andra att grunna på.
Ja, som ni förstår kanske så menade jag inte att jag är en curlingförälder utan mer att det var ruskigt halt och jag fick sopa mig ut till vägen. Å så e ja ju mamma ;-) Sen kan man visserligen diskutera om jag curlar Ida eller inte men det överlåter jag till andra att grunna på.
tisdag 11 januari 2011
Tjatmamman
Alla som inte har egna barn tror jag tänker att de absolut inte ska bli som sina egna mammor och tjata om oväsentligheter... Så tänkte i varje fall jag. Dock måste jag nog säga att det inte bara är oväsentligheter mammor tjatar om.
I mitt fall, med min dotter, så är en del av tjatet nödvändigt. Speciellt morgontjatet. " Gå upp nu!" "Klä på dig." "Ät frukosten också gumman" (det är nog den meningen jag säger allra flest gånger varje morgon...) "Borsta tänderna" "Ta på ytterkläderna" "Väskan..." "Har Stampe mat och vatten?" Å när jag menar tjatar så betyder det inte att jag säger det 2-3 gånger.........
Jag har gjort ett test några morgnar där jag inte sagt något mer än "tick tack" men det gav inte önskat resultat. ;-)
Igår påpekade Ida jag tjatade när jag för andra gången frågade om hon packat sin väska. När jag då sa att hon annars skäller på mig om det saknas något och att om nu veckopengen ska höjas genom att hon hjälper till med vissa saker så måste det skötas också. Tror det bet på henne för när jag sedan en tredje gång frågade om väskan var packad och klar fick jag ett kort Ja till svar och sen pratade vi inte mer om det.. ;-)
I morse då jag lämnade Ida på skolan så påminde jag henne om att jag kommer ringa fritids så hon ska gå hem efter mellanmålet.. Jaaa, svara hon med en uttråkad röst. Då la ja till, bara för jag älskar dig och vill du ska komma hem innan du måste åka igen. Då fick jag en puss och kram och orden Jag älskar dig med mamma... :-)
I mitt fall, med min dotter, så är en del av tjatet nödvändigt. Speciellt morgontjatet. " Gå upp nu!" "Klä på dig." "Ät frukosten också gumman" (det är nog den meningen jag säger allra flest gånger varje morgon...) "Borsta tänderna" "Ta på ytterkläderna" "Väskan..." "Har Stampe mat och vatten?" Å när jag menar tjatar så betyder det inte att jag säger det 2-3 gånger.........
Jag har gjort ett test några morgnar där jag inte sagt något mer än "tick tack" men det gav inte önskat resultat. ;-)
Igår påpekade Ida jag tjatade när jag för andra gången frågade om hon packat sin väska. När jag då sa att hon annars skäller på mig om det saknas något och att om nu veckopengen ska höjas genom att hon hjälper till med vissa saker så måste det skötas också. Tror det bet på henne för när jag sedan en tredje gång frågade om väskan var packad och klar fick jag ett kort Ja till svar och sen pratade vi inte mer om det.. ;-)
I morse då jag lämnade Ida på skolan så påminde jag henne om att jag kommer ringa fritids så hon ska gå hem efter mellanmålet.. Jaaa, svara hon med en uttråkad röst. Då la ja till, bara för jag älskar dig och vill du ska komma hem innan du måste åka igen. Då fick jag en puss och kram och orden Jag älskar dig med mamma... :-)
söndag 9 januari 2011
Töväder och skolarbeten
Jaha, då var det så dags för lite töväder. Eller så lite blir det ju inte när det ligger dryga 60 cm snö.. Igår regnade det och töade som tusan. Ändå är vägen utanför vårt hus forfarande som en tjooooock isbana. (det är visserligen den urusla snöröjningens fel men..) Igår när vi skulle lägga oss för kvällen kom en traktor med bladet uppe och hävde på lite sand. Hade ju varit smartare att köra med bladet nere så det som var slabbigt hade kommit undan å gruset kommit på isen men men..... Kankse krävs en blond kvinna för att tänka så långt ;-)
I morgonbitt kl 8.00 ska arbetet vara inskickat senast. Jag har mitt klart för opponering och kommer skicka det under dagen här, av skadan vis hoppas jag min v-didaktiker läser arbetena mer noggrant så ingen kopierar igen. Dock så tycker jag det var bra med det gestaltande vi gjorde för då fick vi ju visat vad VI gjort och då blir det nog svårt att ta andras text till sitt eget.
I morgon har vi dessutom sista seminariet för denna kursen. Otroligt dåligt planerat att det sammanfaller anser jag. Plus att det inte finns klara riktlinjer på vad vi ska ha gjort till seminariet. Ska något lämnas in? Ja, jag har många frågor. Gjorde för övrigt kursutvärderingen i veckan och ja.. Jag var väldigt hård men nog fan måste väl vi kunna kräva lite av det som krävs av oss också?? Jag trodde kursen skulle fördjupa oss inför kommande yrkesval men det känns som vi bara repeterat. Vissa föreläsningar har lärarna inte ens fått i gång datorerna eller som med smartboarden, inte kunde själva riktigt. (självklart ska alla få vara nybörjare men jag anser att vi lär oss mer när det finns en "trygg hand" som visar hur)
Nåväl, nästa tisdag är det kursavslut och dagen innan börjar nästa kurs så... Nya friska tag och hoppas det är en givande kurs.
I morgonbitt kl 8.00 ska arbetet vara inskickat senast. Jag har mitt klart för opponering och kommer skicka det under dagen här, av skadan vis hoppas jag min v-didaktiker läser arbetena mer noggrant så ingen kopierar igen. Dock så tycker jag det var bra med det gestaltande vi gjorde för då fick vi ju visat vad VI gjort och då blir det nog svårt att ta andras text till sitt eget.
I morgon har vi dessutom sista seminariet för denna kursen. Otroligt dåligt planerat att det sammanfaller anser jag. Plus att det inte finns klara riktlinjer på vad vi ska ha gjort till seminariet. Ska något lämnas in? Ja, jag har många frågor. Gjorde för övrigt kursutvärderingen i veckan och ja.. Jag var väldigt hård men nog fan måste väl vi kunna kräva lite av det som krävs av oss också?? Jag trodde kursen skulle fördjupa oss inför kommande yrkesval men det känns som vi bara repeterat. Vissa föreläsningar har lärarna inte ens fått i gång datorerna eller som med smartboarden, inte kunde själva riktigt. (självklart ska alla få vara nybörjare men jag anser att vi lär oss mer när det finns en "trygg hand" som visar hur)
Nåväl, nästa tisdag är det kursavslut och dagen innan börjar nästa kurs så... Nya friska tag och hoppas det är en givande kurs.
fredag 7 januari 2011
Irriterande!
Vad jag hatar folk som ska förstöra för andra hela tiden.
Jag brukar få ganska många mail av kompisar med små lustiga historier, tänkvärda ord mm. I förrgår kom ett från en vän jag inte hört av på jättelänge men det stod inget i ämnesraden. Öppnade mailet men fann bara en länk, som jag INTE klickade på utan tog bort hela mailet. Tydligen räckte det dock jag öppnade mailet för helt plötsligt smackade det till med 20 mail i min inbox där det var maildeliveryn som meddelade de inte kunde skicka alla mailen...
Japp, jag hade fått ett virusmail. Å hur jag än gjorde så verkade det inte som den slutade skicka ut heller... Idag hade jag fått 22 mail då jag loggade in. Jag har scannat av datorn i jakten på virus utan att finna något. Det ligger på hotmail kontot. Så, jag bet i det sura äpplet och tog bort ALLA mailen i alla olika mappar. Det var mail från då jag började ha mitt konto, 2002, och framåt. Mail jag sparat för jag blev så glad av att läsa dem, alla är nu borta. Bara för någon idiot ville förstöra för andra genom att skapa ett virus. Tack för den!
Jag brukar få ganska många mail av kompisar med små lustiga historier, tänkvärda ord mm. I förrgår kom ett från en vän jag inte hört av på jättelänge men det stod inget i ämnesraden. Öppnade mailet men fann bara en länk, som jag INTE klickade på utan tog bort hela mailet. Tydligen räckte det dock jag öppnade mailet för helt plötsligt smackade det till med 20 mail i min inbox där det var maildeliveryn som meddelade de inte kunde skicka alla mailen...
Japp, jag hade fått ett virusmail. Å hur jag än gjorde så verkade det inte som den slutade skicka ut heller... Idag hade jag fått 22 mail då jag loggade in. Jag har scannat av datorn i jakten på virus utan att finna något. Det ligger på hotmail kontot. Så, jag bet i det sura äpplet och tog bort ALLA mailen i alla olika mappar. Det var mail från då jag började ha mitt konto, 2002, och framåt. Mail jag sparat för jag blev så glad av att läsa dem, alla är nu borta. Bara för någon idiot ville förstöra för andra genom att skapa ett virus. Tack för den!
onsdag 5 januari 2011
Barnmottagningen
Usch, jag är verkligen innerligt tacksom och lycklig för att min dotter sällan eller aldrig är sjuk. Hon har i sitt liv varit inom sjukvården 3 gånger. 2 gånger för jag varit så nervös över hennes avföring och en gång med en öroninflammation.
Idag kom goa vänner på besök och dottern i familjen där har sedan hon var liten haft astma. Vi har aldrig varit med om hennes astmaanfall, knappt så hennes familj ens varit det. Vi har dock gett förebyggande medicin några gånger då hon med oss i vår bått mm.
Idag snackade jag och mamman innan de kom över om att hon hade en rejäl hosta. Hade typ hostat i 3 veckor så jag sa för vår del är snuva ingen fara. (det blir man överallt ifrån så ingen ide att inte umgås för det..) De skulle kommit vid 11 men vid 11 ringde de och sa de nu åkte hemifrån. ( de bor 1 timmes färd härifrån ca) Då berättade mamman även att hon misstänkte astman för att göra det svårt för tösen. När de kom hostade hon mycket och hade en hemskt ytlig andning. Dock var hon vid gott mod och ville såååå gärna leka. (Ida och hon är som två systrar och älskar verkligen varann) Efter en stund tog vi en fika och då var andningen lite bättre tyckte både jag och mamman men samtidigt så långt ifrån bra.
Vi hade tänkt åka och shoppa lite och sen köpa me oss mat hem för att göra lite gottit när fäderna kom hem och ha en myskväll tillsammans. Tjejerna kom ned och vi började göra oss ordning för avfärd. Jag tyckte då att ring sjukvårdsupplysningen för att höra va de rekommenderar oss att göra. Knapphändiga svar om att då de inte var från stan å blablabla.. Mamman förklarade att hon hade grymt svårt med andningen och medicinen hon har inte hjälpte något. Jourcentralen öppnar inte förrän 17 så åk ni till akuten då och be om hjälp svara hon lite slött. Sagt och gjort, vi åkte till akuten och i bilen upp slutade tösen helt att prata med oss. Bara nickade och så med huvudet. Hon såg dock rätt pigg ut annars men detta är inte ett barn som är tyst utan pratar glatt och gärna annars.. Nu började även hennes läppar bli aningens vita. På akuten förklarade mamman läget för personalen där som då sa vi fick gå till barnmottagningen då den fortfarande var öppen för att få hjälp. (här började jag bli irriterad, tösen får ingen luft och vi ska gå genom hela sjukhuset...)
Väl på barnmottagningen får vi säga varför vi är där å sedan sitta ned. Medan vi sitter där hör jag hur en sköterska säger till personalen i receptionen att "Har vi bara en patient??" Jag säger det till min kompsi varpå vi börjar undra varför vi måste sitta och vänta här för då.. Efter några minuter ( tösen andas fortfarande väldigt ytligt och med ett väsande i bröstet..) kommer en sköterska och de får komma in. Jag och Ida väntar kvar i väntrummet. Både vi och mamman till tösen trodde det skulle gå ganska så fort. Efter en stund hämtar mamman oss för tösen längtar efter Ida.
Istället för vad mamman trodde skulle ta max 45 minuter blev vi kvar på sjukan i nästan 3 timmar. 10 tabletter och 4 puffomgångar senare fick vi, då barnmottagningen stängde, gå över till akuten och sitta där för att hon skulle få bli lyssnad på innan hemgång.
Strax innan läkaren äntligen kom så skojjade vi om att nu kommer nog papporna som bara fått knapphändiga sms från oss. (ibland är det skrämmande hur väl man känner sina partners..) Papporna kom och i vårt lilla hörn där vi satt blev det nu folkanstormning. Mitt upp i detta kom läkaren och undrade vem den sjuka var ;-)
Slutligen fick vi åkt hem. Rejält hungriga och trötta.
Än en gång, jag är innerligt tacksam och lycklig för jag har en frisk unge som sällan eller aldrig blir sjuk! *peppar peppar*
Idag kom goa vänner på besök och dottern i familjen där har sedan hon var liten haft astma. Vi har aldrig varit med om hennes astmaanfall, knappt så hennes familj ens varit det. Vi har dock gett förebyggande medicin några gånger då hon med oss i vår bått mm.
Idag snackade jag och mamman innan de kom över om att hon hade en rejäl hosta. Hade typ hostat i 3 veckor så jag sa för vår del är snuva ingen fara. (det blir man överallt ifrån så ingen ide att inte umgås för det..) De skulle kommit vid 11 men vid 11 ringde de och sa de nu åkte hemifrån. ( de bor 1 timmes färd härifrån ca) Då berättade mamman även att hon misstänkte astman för att göra det svårt för tösen. När de kom hostade hon mycket och hade en hemskt ytlig andning. Dock var hon vid gott mod och ville såååå gärna leka. (Ida och hon är som två systrar och älskar verkligen varann) Efter en stund tog vi en fika och då var andningen lite bättre tyckte både jag och mamman men samtidigt så långt ifrån bra.
Vi hade tänkt åka och shoppa lite och sen köpa me oss mat hem för att göra lite gottit när fäderna kom hem och ha en myskväll tillsammans. Tjejerna kom ned och vi började göra oss ordning för avfärd. Jag tyckte då att ring sjukvårdsupplysningen för att höra va de rekommenderar oss att göra. Knapphändiga svar om att då de inte var från stan å blablabla.. Mamman förklarade att hon hade grymt svårt med andningen och medicinen hon har inte hjälpte något. Jourcentralen öppnar inte förrän 17 så åk ni till akuten då och be om hjälp svara hon lite slött. Sagt och gjort, vi åkte till akuten och i bilen upp slutade tösen helt att prata med oss. Bara nickade och så med huvudet. Hon såg dock rätt pigg ut annars men detta är inte ett barn som är tyst utan pratar glatt och gärna annars.. Nu började även hennes läppar bli aningens vita. På akuten förklarade mamman läget för personalen där som då sa vi fick gå till barnmottagningen då den fortfarande var öppen för att få hjälp. (här började jag bli irriterad, tösen får ingen luft och vi ska gå genom hela sjukhuset...)
Väl på barnmottagningen får vi säga varför vi är där å sedan sitta ned. Medan vi sitter där hör jag hur en sköterska säger till personalen i receptionen att "Har vi bara en patient??" Jag säger det till min kompsi varpå vi börjar undra varför vi måste sitta och vänta här för då.. Efter några minuter ( tösen andas fortfarande väldigt ytligt och med ett väsande i bröstet..) kommer en sköterska och de får komma in. Jag och Ida väntar kvar i väntrummet. Både vi och mamman till tösen trodde det skulle gå ganska så fort. Efter en stund hämtar mamman oss för tösen längtar efter Ida.
Istället för vad mamman trodde skulle ta max 45 minuter blev vi kvar på sjukan i nästan 3 timmar. 10 tabletter och 4 puffomgångar senare fick vi, då barnmottagningen stängde, gå över till akuten och sitta där för att hon skulle få bli lyssnad på innan hemgång.
Strax innan läkaren äntligen kom så skojjade vi om att nu kommer nog papporna som bara fått knapphändiga sms från oss. (ibland är det skrämmande hur väl man känner sina partners..) Papporna kom och i vårt lilla hörn där vi satt blev det nu folkanstormning. Mitt upp i detta kom läkaren och undrade vem den sjuka var ;-)
Slutligen fick vi åkt hem. Rejält hungriga och trötta.
Än en gång, jag är innerligt tacksam och lycklig för jag har en frisk unge som sällan eller aldrig blir sjuk! *peppar peppar*
måndag 3 januari 2011
På en ny sida av året
Ja, då har vi ramlat över den "magiska" gränsen av året. Nyåret firade vi som enligt traditionen säger tillsammans med svärföräldrarna i deras stuga i Dalarna. Maken och Ida har åkt skidor och skridskor. Vi har ätit gott och haft en rätt så lugn långhelg. Jag har läst en skolbok som vi ska ha seminarium på på måndag, väntar nu bara på seminarieuppgiften.
Idag kikade jag på nästa kurs schema. Det kan väl sammanfattas med ordet SEMINARIUM.. Var och varannan dag stod det seminarium på.. *pust* Får innerligt hoppas kursen ger något, inte bara är omtugg.
Idag kikade jag på nästa kurs schema. Det kan väl sammanfattas med ordet SEMINARIUM.. Var och varannan dag stod det seminarium på.. *pust* Får innerligt hoppas kursen ger något, inte bara är omtugg.
I morgon kommer en kompis med sin dotter hit för lite lek och fika. På onsdag kommer en annan go kompis med sin dotter för ännu mer lek hit. Massa bus och mysande på schemat som sagt :-) Maken ska jobba resten av veckan samt helgen + hela nästa vecka. Så Ida och jag får sysselsätta oss bäst vi kan. Vi har ju makens 35-årsdag att förbereda så det går nog bra ;-)
Ja, vi ska nog få detta nya året gå. God fortsättning på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)