Migrän eller hjärntumör

Jag vill minnas jag skrivit förr om hemskheterna att ha migrän. Igår, efter en egentligen omänsklig dag, landade jag i soffhörnet. Ungefär som att slå på en knapp kom huvudvärken. (hade allt känt av den tidigare men nu tilltog styrkan) Ida kunde inte sova så jag gick efter många men upp och la mig brevid henne. (annars vill jag hon ska somna själv för jag tycker det är ganska hemsk att somna brevid nån och sen vakna och de är borta..) Hon somna och jag tog mig ned, gjorde mina kvällsbestyr och la mig. Somna ganska omgående efter jag koncentrerat mig på min andning. Och :-) När jag vaknade var huvudvärken borta. Dock känns hjärnan för liten för skallen, så som den brukar göra efter migrän.
Att lida av migrän är ett helvete på jorden kan jag säga. Sviterna efter känns några dagar och den som inte haft det någon gång ska tacka sin lyckliga stjärna! När jag har som mest ont ibland önskar jag det var en tumör. För den skulle kanske kunna opereras bort. Migrän kan man inte ta bort. Man kan försöka leva så man inte utsätter sig för stressen som kan vara en bidragande orsak men.. Att plugga mitt i livet med barn, familj, äldre föräldrar och på det alltid tänka på ekonomin och som jag tvingas tacka nej till arbete det tär. Jäkligt mycket!

Men! När jag känner det är förjäkligt att vara mig, då tänker jag på en kille jag såg ett klipp om på youtube. Han har inga armar eller ben men ändå är han levnadsglad. Så, vem är jag att klaga? ;-)

Blommor

Varje vår och varje höst får jag en slags euroforisk känsla av att läsa och bläddra i blomsterkataloger och reklamblad. Jag planerar, ritar och räknar på HUR jag skulle få till det fint. Att ta över en redan uppväxt tomt är i sig spännande men ett rent he***e att få bra. Speciellt som de två trädgårdarna jag satt tänderna i där tex den förra ägarna varit maniska trädgårdspersoner som skulle ha ALLT! men planterat det mer eller mindre där de satt ned spaden bara. Eller som här där träd fått ta över och vildvinet fått bre ut sig som en löpeld och INGEN rensat minsta ogräs på ca 20 år. Då är det underbart att fly in i katalogerna och reklambladens värld och ta penna och papper och planera HUR det skulle KUNNA se ut. Om 10-15 år... Jag längtar såå tills jag fått rensat ur allt, för nu planteras inget in mer än i krukor. När allt är borta, då.. Då ska det anläggas pionöar, en bolltistel ska införskaffas och en ständigt blommande rabatt med snödroppar, krokus och tulpaner som startar året. Suck.. Men först måste allt klippas ned, grävas upp tas rotskott för att kväva vidare uppkomst något år innan jag kan ens börja anlägga.... Det känns väldigt långt bort. Jag drömmer mig vidare i katalogernas värld och planterar i krukor så länge istället.

Tacka nej till jobb.

Fy bubblans säger jag bara. Finns det något jag AVSKYR så är det att tvingas tacka nej till jobb. I går ringde de som sagt om vik idag och chefen frågade igår om jag kunde ta några timmar idag, båda tvingades jag tacka nej till då det var skola. I morses när jag sprang på träningen ringde de igen om vik fast i morgon då. I morgon har vi studiegrupp HELA dagen så nej.. Sen satt jag och försökte skriva på min reflektionsjournal och då ringde chefen om jobb i morgon. JAG BLIR GAAALEN!! Jag VILL ju jobba men skolan måste ju gå före! Annars är ju det liksom bortkastat.
Å inte kommer de ringa i all evigheet om jag hela tiden tvingas säga nej heller.. *suck

Jobb

Idag har jag varit in på min arbetsplat sedan 2006 och jobbat idag. Jättekul att gå in några timmar utan några större krav än att sälja och ta hand om kunderna. Kul var det också att det ringde om jobb inom förskolan när jag jobbade. Tyvärr har vi föreläsning dagen det gällde men kul att de ringer. Jag vill gärna jobba men än så länge känner jag att jag behöver lite tid utanför skolan också för att hänga med i allt runt omkring.

Rosa skönhet

Igår gjorde jag slag i saken. Har gått ganska länge och suktat efter en minipc, verkar ju så smidigt att ha med sig både till skolan men även till båten och på resor. Så igår införskaffades en lite rosa pärla. Den är så söt. *kär* Jag köpte även en liten väska till den, lite som skydd då den kommer få åka med mig både i bil och på cykel och i vinter när jag får gå.
En sak som avgjorde att köpet blev nu var att en i min nya studiegrupp berättade hon fått med sig ett virus hem till sin dator hemma efter att ha pluggat in sitt USB-minne. Sedan hade de även blivit av med arbeten som legat på USBn. Sånt vill jag INTE vara med om så det blev köp.

Bilden är lånad från priceindia.in

Så ja, nu halvligger jag i min säng med min nya lilla kärlek medan maken har varit in och jobbat lite extra då de har väldigt mycket att göra. Men snart kommer han hem och då ska vi fara ut i skogen och leta lite svamp samt ha en picknick. Fick lånat en bok av en kursare som ska vara läst till på tisdag igår men då jag ska jobba i morgon efter föreläsningen så har jag faktiskt varit så redig att jag läst det nu på morgonen. Alltid något positivt med att vakna kl 07.00..

Inget spännande

Har egentligen inget specifikt att skriva om idag men kladdar ned lite ändå.
Har varit på skolan idag och sålt några av mina böcker från förra hösten. Skönt att få lite plats i bokhyllan samt få igen några korvören för böckerna. E glad jag var nogrann i fjol och skrev vad jag gett för dem i littlistan. Gör det ju lite lättare att sätta pris nu.
Jo, jag kan ju berätta jag varit och snuffat på tre supersöta valpar idag. Stor *vill ha* potential.
Nu ska jag packa en lite övernattningsväska åt Ida och sen köra henne till kusinerna för hon ska få sova över där i natt. Gissa om hon längtat!

Klippa navelsträngen..

Som förälder vill, iaf jag vill det, man att ens barn ska bli självständgt och starkt. Att det ska känna trygghet och vilja testa på spännande saker.
Som mamma till ett barn (jag kan ju bara relatera till hur det är med ett då jag "bara" har ett) har jag lyckats knyta henne ganska tight till mig. Hon är inte bara en kopia av mig till utseendet utan även i humör och så. (vilket inte alla gånger är så lätt för min stackars make, hennes far..)
23 augusti började hon så i andra klass. I våras ringde jag ett par gånger till fritids för att hon skulle gå ned själv, ta ansvar att viktiga saker kom med och så. Allt för att stärka henne. Jag började i liten skala och byggde på så sista veckorna möttte jag henne utanför skolområdet. I sommar har vi ju varit mer eller mindre 24/7 i 10 veckor så jag var inte direkt överraskad över att jag var tvungen att följa med upp på skolgården första dagarna och gärna hålla handen. Men min kamp om att hon ska ta stegena själv fortsätter. I går sa jag att jag skulle ringa fritids och säga åt henne att gå hemåt så skulle jag möta henne på vägen. Uj, vad hon vart nervös. Men oj vad stolt hon var då jag mötte henne på vägen hem igår. (visserligen bara 10 meter längre bort än vi brukar mötas men ändå!) Mitt mål är att jag ska möta henne vid stora vägen (känns lite dumt att hon ska gå över den så trafikerade vägen själv, där alla verkar mer eller mindre tro det är motorväg)lagom till jul.
Varför gör jag så här? Ja, det är inte för jag vill hon ska bli stor för hon hade hemskt gärna fått vara lite och bo hos mamma resten av sitt liv men.. Det vet jag ju inte kommer ske så jag gör som min mamma gjorde. Jag stärker henne i sin väg mot vuxenlivet. Om 2,5 år kommer ju jag inte vara tillgänglig på samma vis och då är det bra att mjukstarta redan nu med utveckligen anser jag. Och hon vill inget hellre än att ha en egen husnyckel. Och det behövs ju bara om man går hem själv, eller hur ;-)