Fick mig en funderare

En kompis frågade mig häromdagen varför en annan gemensam kompis verkar tro att det alltid är okej att denne säger vad den tycker men inte kan ta att andra har en annan åsikt. Varför är det så egentligen?
Tja, jag vet inte men det fick mig i varje fall att fundera lite på hur folk "tar sig rätt" att tycka si eller så i andras funderingar och liv. För mycket fritid sa en tredje kompis då jag försynt frågade om saken. En fjärde menade på att det alltid är lätt att "spela" kunnig i saker som inte berör en själv lika nära som den det verkligen berör.
Många gånger är det folk som är något eller några år äldre som kommer med "kloka ord" om ditt eller datt. Aldrig får man så många tips om hur man ska bli med barn som när man har svårt att bli det. Eller när man väl är det och vilken sorts förlossning som är bäst mm. För att inte tala om när barnet väl är fött och om ammning, matning, läggning, rapning, kläder.... Listan med åsikter från folk är milslång då. Men vem är man egentligen att ge andra "råd" Bara för man fått barn själv, är man då någon expert? Klart man är! Men endast på hur man själv kände och vad som passade på sitt eget barn.
Men hur är det då när man tex läser samma utbildning? Jobbar på samma arbetsplats? Har barn i samma klass? Jag tror man nog gärna kan få lägga fram sina tankar men man måste nog vara väldigt försiktig då det kan mottagas på ett helt annat sätt än det man själv tänkt sig. Alla kan inte ta rak kommunikation, somliga läser in något helt annat än det som är meddelandet. Det fick jag erfara förra veckan väldigt tydligt då rak kommunikation ställde till det rejält. Visserligen lika bra det skedde nu men jag kan inte låta bli att bli lite förbannad att det ändå gick så långt som det slutligen blev.
Nåväl, jag fick mig en funderare och jag kan väl säga så här; Jag är jag, du är du. Vi kommer aldrig bli lika. Meningen är inte här i livet att tycka, tänka eller känna likt någon annan. Meningen i MITT liv är jag JAG ska lyckas med det JAG tar för mig. Meningen i DITT liv är det bara DU som kan styra över.

13 långa, lediga veckor

Från och med idag har jag 13 långa, härligt lediga veckor framför mig. Känns lite ovant måste jag erkänna. Jag är van att vara uppbokad på ganska så mycket med jobb och annat men denna sommaren blir nog inte så mycket jobbande. (vad jag vet ännu i alla fall)
Ida går denna veckan med sen går på också på sommarlov. På lördagmorgon drar hon dessutom iväg på segelläger upep i Sikhall. 2 nätter utan mamma i närheten, hur ska det gå? För mamma alltså? Ida fixar nog det galant.

I helgen sprang maken Stockholm maraton. Då vi skulle haft våra redovisningar så sent i fredags fick jag bestämt att han fick åka upp själv. Så här i efterhand vet jag att vi hade hunnit gott och väl men Ida och jag fick en härlig helg i båten och han blev ompysslad av sin farbror så alla var nog rätt så nöjda med upplägget trots allt. Och han sprang på bra måste jag säga. 3.33.41 blev hans sluttid. På en timme springer normalmotionären ca 1 mil, då springer denna troligen endast en mil också.. Inte 4,2 mil på en gång..

Nä, om man (läs jag) skulle ta tagi i alla måsten som ligger och gror efter den intensiva våren tro?

Lite nostalgiskt blir jag allt..

Ja, det är inte utan att jag blir lite nostalgisk när jag ser alla studenterna. Känns som det var, kanske inte förra året men inte mer än 5 sen jag själv tog studenten. Men, det är tydligen 15 år sedan. Säger de som vet i alla fall. (inte för jag är mer än 22 år men.. ;-) )

För övrigt blev jag glad idag, fick G på den stora kursen här i vår. Borde egentligen varit G från början men att denna våren varit minst sagt upp och ned är ju ingen hemlighet. Nu är det bara att vänta på G i estetikkursen med och förhoppningsvis utan komplettering även i naturkunskapen.

Nä, solen skiner! Ut å njut!

På en filt eller i en solstol

Ja, det spenderas inte mycket tid inne nu dessa sköna, soliga dagar.
Idag har jag gick jag en extra sväng efter jag lämnat på skolan. Hittade några liljekonvaljer som nu doftar ljuvligt i mitt kök. Sen blev frukosten äten i solskenet och 1,5 timme satt jag i telefon med min barndomsbästis. Blir sällan vi pratar men när det väl blir blir det lååååånga samtal. :-)
Nu ska jag faktiskt leta upp bikinin och lägga mig i solen. Har fått massor med böcker av min mor, känns skönt att göra avbryt från alla skolböcker. (brukar plöja genom 10-12 böcker varje sommar..)

Nä, nu ska ja ut i solskenet igen, bara inne och tar mig lite vatten. Måste dricka mycket i värmen. :-)

Tvi för lögnare!

Usch vad jag ogillar folk som ljuger! Vissa lögner kan verka harmlösa i deras öron men fy bubblans säger jag. Säger som ordspråket; Såra mig hellre med sanningen än gör mig glad med en lögn. (du vet jag finns för dig gumman men jag möter dig INTE när/om lögnerna kommer)

Gräsklippning eller inte?

Åååååh! Jag har beslutsångest. Ska jag vara redig dottre och åka till mina föräldrar och springa (??) av deras gräsmatta me gräsklipparen eller ska jag inte? Gör jag det, slipper jag pikarna från mamma att det börjar minsann bli långt. Gör jag det inte, kanske jag får något vettigt gjort hemma?
Naturrutan är klar så den kan jag koppla bort. Kompletteringen på BEAuppsatsen är gjort bortsett från en punkt där läraren verkar missförstå mig trots att de som läst säger det är glasklart. Den punkten ska samtalas om i morgon med läraren i fråga så där kan jag inget göra idag. Min del i presentationen på fredag är klar i det närmaste så den kan vila till på torsdag. All tvätt är tvättade och vikt samt inlagd. Nä, jag tror jag tar en sväng till mamma och pappa. Stillar kanske lite av det dåliga samvetet att jag inte firat mamma ännu (fast, jag hjälper dem ju varje vecka me olika sysslor och saker behöver hon inte så..)

Skrämmande!

Jag kan inte tycka annat än att det faktiskt är lite skrämmande hur en skola som dotterns verkar ha elever som inte kan snacka svenska ens. Tyvärr är ju inte Trollhättan direkt känd för sin exemplariska interaktion mellan olika landsfödda. Stadsdelen vi bor i är väldigt få utlandsfödda så därför hajjar man ju givetvis till när ungarna kommer och snackar "Rinkebysvenska".
Vet brorsan sa en gång att en kompis till hans äldsta son hade gått från felfri svenska till Rinkebysvenskan på bara några veckor. Vad är det för fel med det kan man då tänka. Jag vänder gärna på det och undrar varför kan inte vårt vackra språk (ja, jag gillar vår svenska med alla dess härliga dialekter mm..) få hägra här i Sverige? Jag säger absolut inte att utlandsfödda måste snacka felfri svenska men varför ska de barn som gör det från början behöva ta efter? Å varför tar 8e, 9e klassare över ett språk som max 1% på skolan snackar?
Min goa lilla tös apar gärna efter kompisar men jag stretar hårt emot. Just nu är det bebissnack som är på tapeten. Hon har en kompis som för det mesta snackar som en bebis. Visst, nått ord ibland kan va gulligt men.. Nja, jag är noga me att min unge talar riktigt i alla fall. Så noga att jag faktiskt dragit in veckopengen en gång då hon daddade sig trots tillsägning. Å ja, börjar det låta rinkebysvenskt så lär pengen ryka igen.

En annan sak som jag finner skrämmande är hur folk dräller omkring. Cyklar på fel sida eller i mitten av vägen? Går på fel sida eller i mitten av vägen. I går höll jag på att få två tjejer i fronten på bilen som rundade en skymd korsning på fel sida. Hade varit lagom kul för dem att troligen få starta sina sommarlov med brutna ben eller armar. (eller för mig med vetskapen om att jag kört på någon.)