God nattvisan

I går skulle jag som vanligt sjunga nattavisan me tösa och på min fråga på vilket språk (då jag ibland sjunger på engelska och ibland på svenska) svarade hon bara näää..
Nähä? Ska jag sjunga på hästspråket? frågade jag och började gnägga. Nää sa hon.
Ska jag sjunga på ugglespråket? Nää.
Ska jag sjunga på hundspråket? Nää.
På kattspråket? Nää
Nä, då får det bli på svengelska sa jag och blandade.
Mamma, du är så tokig att jag kissar på mig sa hon trött in i min halsgrop.

Vem var det som var tokig tänkte jag när jag tassade ut med orden, Sov gott hjärtat, mamma älskar dig. Mest!

Under ytan

Under ytan finns det ofta mycket som människor sällan eller aldrig får se. Efter dryga 15 år inom service och handel är jag en mästare på att dölja. Ibland bubblar det över och blir okontrollbart men för det mesta lyckas jag lägga locket på.

Givande bok!

Trots att den har några år på nacken så tyckte jag att "I lekens värld" av B Kuntsdotter Olofsson var riktigt bra. Många saker hon benämner är visserligen väldigt självklara men det är även en hel del som jag tänkt på själv som hon nämner så det blev mycket bekräftande tyckte jag.

Tråkigt månad och gnällig dotter..

Det finns två månader jag riktigt ogillar varje år och det är februari och november. Båda två känns som transportsträckor som jag kunde klarat mig bra utan. Och nu är vi då i februari. För ovanlighetens skull har vi massor med vacker snö och ljuset från den är ju underbart men.. Nej, jag KAN inte gilla februari hur jag än försöker. Enda positiva med den är att den är så kort jämfört med andra tråkmånander.
Idag gjorde jag ett tappert försök att liva upp i tristessen genom att åka till en av mina goa kompisar. Tyvärr så brukar de två-tre första månaderna betyda att folk ska försöka gå ned i vikt och givetvis började min kompis på en Cambridgekur igår vilket medförde att vi inte fikade på något gott utan endast tog tea. Men som väl är med riktigt goa vänner så är det ju inte vad man stoppar i glappet som är det viktiga när man ses utan att man just SES. Så vi myste, skvallrade om hennes senaste grabbträffar och hon lyssnade när jag talade om allt som tynger mig just nu. Precis så där som vänner gör. Så när jag åkte därifrån kände jag mig mycket gladare. Till jag kom ungefär till Överby där en långtradare höll på att preja mig av vägen varpå jag fick hänga mig på tutan och sedan svära mig resten av resan hem. Väl hemma tog jag och svarade på lite mail och så sedan tänkte jag att jag ska nog hämta hem tösa för är det något barn kan så är det att sprida glädje. Fast idag hade tydligen glädjen antingen redan delats ut eller så glömdes den bort för det första jag möttes av var "Kan jag få leka med xx idag mamma?" Trots att vi redan igår klargjort att OM det ska lekas med någon så blir det inte förrän EFTER pappa kommit hem. När jag påminde om det börjades det tjuras och hela vägen hem var en enda lååång tjurtransportsträcka. Och det vet ju de flesta att om man är på halvkasst humör själv och någon annan är på det med så blir det ju inget direkt muntert.... Så nu sitter jag i mitt hörn här och skriver medan tösa sitter vid köksbordet och skriver sin läxa. Båda lika sura och griniga. Och ja! Jag skyller allt på månaden februaris otroligt tråååååååkiga tid. Måtte det bli mars eller ännu bättre april snart!

Långvarmsong

Va? Har du inte hört det ordet innan? Oki, då ska jag berätta vad det är men försök först komma på det. :-)




Det är min älskade gosunge som tycker man borde byta namnet på långKALsong då de ju inte är kalla som man kan tycka av att höra namnet. Och när vi nu just befinner oss i barnens språk och skriftsvärld så tyckte jag det var ett otroligt bra konstaterande.

Djup, djupare snökaos

Herreguuuuud vad snö. Och det kommer bara mer och mer. Tänk sen när allt ska töa bort.. *vojne* Idag kom det en hel del men var närmare plus så det blev kramsnö och barnen kunde göra/få snöbollar. Blev dock trögt att åka med pulkan , inget bra glid på den alls i den blöta snön.
Var ute i gårkväll och grävde fram bilen, och tur var väl det för i dag var den insnöad igen. Men hade jag inte gjort något igår hade jag inte hittat den....
Har inte varit inne hos min pappa på sjukhuset sedan förra torsdagen. Känns så dumt men mamma vill inte att jag ska köra i skitvädret dit och jag tycker det faktiskt är dumt själv med så... Vet inte när jag ska få tiden till helgen bara heller. Som alltid är helgerna knökfulla med sånt som måste göras. Plus att jag ju har en del att läsa också, men jag tog Marita på orden om att läsa en del på förskolan så snart är halva boken literacy läst. Bara resten av böckerna kvar........

VFU-vecka

Jahapp, då är vi återigen ute på VFU. (verksamhetsförlagdutbildning) Är återigen på förskolan jag var sist. Och är helt slut varje dag jag kommer hem. Förra gången kände jag att jag ska inte klaga men nu.. Det läggs en hel del ansvar på mig som jag förstått jag egentligen inte alls ska ha. maken säger jag ska ta det positivt, att de inte skulle ge mig dessa situtationer om de inte kände jag skulle fixa det men att tex sitta helt ensam vid ett bord med 6 barn på en frukost.. I morgon ska min handledare gå hem och jag blir ensam med 2-4 barn. Nu ska vi gå över till en annan avdelning där det finns ordinarie personal men just dealen.. men som sagt, jag fixar det ju så varför klaga?
Denna veckan har vi annars väldigt många uppgifter att göra. Alla är gjorda så när på en intervju till. Matteuppgiften var rena skämtet med barnen i "min" barngrupp. Hur jag än försökte förklara så förstod de inte tanken. Jag testade att göra den på min dotter hemma som är 7,5 och den var faktiskt svår även för henne men hon löste den. Och jag valde faktiskt de två äldsta i gruppen för att möjligen få någon rätsida på uppgiften.
Idag när jag skulle gå hem så hängde sig barnen fast vid mina armar och ben. Ropade hej då och knackade på rutan då jag gick förbi utanför sen. Sånt värmer i hjärtat.
Nu har vi två dagar kvar på denna veckan och sedan tre veckor på skolan igen för att ha tre veckor ute igen.